Mira

Kapitel 12

Jag vaknar upp i ett nedsläckt rum.

Ett fönster syns i rummet och utanför skiner solen, en strimma solljus lyser in genom fönstret och träffar golvet. Det verkar vara tidig morgon.

Jag ligger i en säng som jag försiktigt sätter mig upp ifrån, den är hård och knölig och mitt huvud dunkar.

Jag sätter en hand mot pannan och hela rummet liksom gungar.

Vad fan hände?

Jag sitter ett tag och bara känner in rummet, snart inser jag att det är en stuga jag är i, säkert vid lägret då..

Men varför? Vad har hänt? Jag minns ingenting.

Efter en stund så slutar huvudet att snurra och jag tar mig upp ur sängen och fram till ytterdörren. Jag hör röster och lägger örat mot dörren och lyssnar. Det låter som Rhydian och Zack.

Jag tar tag i handtaget och öppnar dörren.

"Hej, du är vaken" säger Zack som står lutad mot ett avhugget träd.

"Ja, jag antar det" svarar jag. "Vad har hänt?"

Tara är också där, hon sitter vid en bänk och fifflar med sin mobil.

Rhydian står lutad mot stugans vägg alldeles bredvid mig, han nickar mot Zack och Tara sedan vänder han sig mot mig. "Jag ska förklara" säger han.

Tara och Zack går iväg och jag och Rhydian går in i stugan igen och sätter oss vid ett bord i köket.

"Du är en Tenshi Mira" börjar Rhydian. Han skakar lätt på huvudet. "I en Tenshis gener finns något som gör att de har svårt att hantera ilska. Aggression är vanligt hos Tenshis och det är en stor orsak till att många vill och nästan har utrotat er"

"Så ilskan jag känt är pågrund utav att jag är en Tenshi?"

"Det som triggar igång ilskan kan vara vad som helst. Det som gör att du inte kan kontrollera din ilska är för att du är en Tenshi, ja.."

"Så jag skulle kunna döda någon?" Frågar jag och känner en plötslig oro. "Jag har väl inte..?"

"Nej Mira, du har inte dödat någon" konstaterar Rhydian snabbt innan jag hinner säga mer.

Jag pustar ut. "Bra. Men vad hände? Jag minns att jag var i skolan, sen sprang jag i skogen och.."

Plötsligt får jag upp en bild i huvudet, en bild på Cassidy som ligger blodig på marken.

"Cassidy! Åh, herregud! Var är hon?!"

"Lugn Mira, hon är okej" försäkrar Rhydian och jag tar några djupa andetag.

Hon är okej..

"Du stack mig!" Fräser jag när det går upp för mig vad som hänt.

"Jag var tvungen. Du kunde ha skadat henne"

"Jag skulle aldrig skada.. åh gud.. Vad har jag gjort?"

Jag lägger handen över pannan.

"Det är ingen fara Mira, jag har tagit hand om det" Säger Rhydian och ställer sig upp. "Vill du ha något att äta?"

Han går fram till en stor kylbox som står i hörnet av köket.

Mat? Jag kan inte tänka på mat nu!

Han har tagit hand om det säger han, hur? En tanke slår mig plötsligt..

"Du har väl inte.." säger jag chockat.

Rhydian suckar. "Nej Mira, jag har inte dödat henne"

Han plockar fram någonting som ser ut som ett ben från en älg eller något.

"Usch" säger jag med en äcklad min.

Rhydian skrattar. "Du vänjer dig" säger han och gör sedan något som får mig att vilja spy!

Han tar ett stort bett utav det råa älgbenet.

"Vill du ha?" Frågar han och sträcker fram benet mot mig.

"Men blä! Hur kan du äta det där?"

Rhydian ler lite roat mot mig och tar sedan ännu en tugga samtidigt som han håller ögonkontakten med mig.

Jag rynkar på näsan med en äcklad min och skakar hopplöst på huvudet.

"Vi är vargar, det här är vad vi äter" säger han och sätter sig ner vid bordet igen, knaprande på det äckliga benet.

"Inte vad jag äter" påpekar jag.

Rhydians roade min övergår till allvar igen. "Vad såg du när du hittade henne? Var det någon där? Det är viktigt att du berättar allt" säger han.

"Jag såg ingenting, ingenting jag tänkte på iallafall." Svarar jag. "Hurså?"

"Vi håller på att undersöka det. Vi vet att det är en vargmänniska som dödade den där tjejen förut"

"Maria?" Avbryter jag.

"Ja, precis" Svarar Rhydian och fortsätter. "Vi har jagat honom i över en månad nu, han rör sig hela tiden men har stannat här längre än vanligt. Han är ett hot för våran existens, slutar han inte och människorna hittar honom så är det ute med oss, det skulle bli krig."

Jag blir direkt att tänka på Sam, kan det vara han?

"Cassidy har hängt med någon ny kille i skolan, Sam. Jag är nästan säker på att han är en vargmänniska." berättar jag.

"Hur ser han ut? Hur gammal? Den här killen verkar vara ung och oerfaren. Han verkar inte känna till de regler som vi vargar måste följa"

"Han har mörkt svart hår, någon konstig tatuering på armen och verkar kanske vara något år äldre än mig" förklarar jag. "Men vadå för regler? Jag vet inte ens om några regler"

"Vi har tre stora regler att följa. Ett, skifta aldrig framför en människa. Två, att attackera människor eller göra något annat som riskerar att avslöja våran existens är strikt förbjudet. Och tre, en flock måste innehålla en Alfa. Omegas, alltså ensamvargar, får inte bilda flockar eller grupper."

Jag fastnar en stund på regel ett. Skifta aldrig framför en människa..

Jag undra om jag kan få något typ av straff för att jag skiftade framför Cass..

Jag släpper det och frågar istället varför Omegas inte får bilda flock.

"Det har att göra med Eolas" svarar Rhydian. "I en ostabil flock utan någon ledare så är det lätt hänt att vargar börjar med något som kallas Eolas. De blir mer varglika och tappar kontakten med verkligheten och lever mer som vargar, deras sinnen blir skarpare men mänskligheten minskar och till slut har de tappat kontrollen helt och riskerar att bryta regel ett och två. Eolas är som en drog för oss vargmänniskor." förklarar Rhydian och bryter itu älgbenet som nu är helt rensat på kött, sedan går han och slänger det i papperskorgen under diskbänken.

"På tal om flock" Säger han och tittar på sin klocka på armen. "Kom" han vinkar med mig mot dörren. "Du ska få träffa resten utav flocken Snow"

~☆~

Kom ihåg att rösta om ni gillar kapitlen! :))