Mira

Kapitel 6

Jag rycker till och sätter mig upp.

Jag är alldeles blöt av svett och fryser så mina tänder hackas mot varandra.

En mardröm.. det var bara en mardröm.. Tänker jag och lägger mig ner igen.

Då sticker någonting till mig i ryggen. Sängen känns knölig och hård.

Jag sätter mig upp igen och öppnar ögonen. Då inser jag att jag inte ligger i min säng, jag ligger ute i skogen.. Hur hamnade jag här?

Jag tittar hastigt runt mig och ser en bilväg en bit bort.

Solen har precis börjat gå upp, hur länge har jag legat här? Vad hände?

Jag går försiktigt fram genom skogen och ut vid vägen. Bilarna kör förbi mig som pistolskott. Jag är alldeles yr.

Plötsligt stannar en bil och en kvinna sticker ut huvudet genom den nervevade rutan.

"Kan jag hjälpa dig? Du ser inte ut att må så bra" Ropar hon.

"Jag är okej" försöker jag ropa tillbaka. Men mina ord blir bara till en hes viskning.

Kvinnan hoppar ur bilen och springer fram till mig.

"Kom, jag ska hjälpa dig"

Hon tar med mig in i bilen. En mörk truck av något slag. Jag är inte så bra på bilmärken och i det här tillståndet så lägger jag ingen eftertanke på vad för bil hon kör, jag bara kliver in i passagerarsätet och sätter mig.

Hon ger mig en filt och kör sedan långsamt iväg.

"Vart bor? Vart ska jag köra dig?" Frågar hon och kollar oroat på mig.

"Hem" får jag ur mig och pekar åt en väg som svänger åt vänster "Ditåt"

"Okej" Svarar hon. "Jag heter Tara, vad är ditt namn?"

"Mira"

"Vad har hänt dig Mira? Vad gjorde du ute på vägen helt ensam?"

Det är nu jag börjar tänka efter, vad har hänt mig..

Jag får upp bilder utav Rhydian, vi åker i en bil. Någon kille dyker upp.. hans ögon.. mina armar.. skog, gula ögon.. nu minns jag.

Jag börjar andas häftigt. "Hjälp mig!" Skriker jag.

"Ta det lugnt! Vad händer?" Frågar tjejen som presenterat sig som Tara.

Jag inser att jag kommer låta galen om jag berättar vad jag varit med om och hon kommer förmodligen köra mig raka vägen till psyk. Så jag försöker istället andas och lugna ner mig.

"Förlåt, jag vill bara hem" ursäktar jag mig.

"Okej.." säger hon och kollar misstänksamt på mig.

Vi åker en bit som känns som en evighet, men kanske bara varit 10 minuter, innan jag ser mitt hus och pekar ditåt. "Där bor jag" säger jag och Tara svänger in framför hyreshuset och ställer sig vid porten.

"Säkert att du klarar dig nu då?" Frågar hon en sista gång innan jag hoppar ner från den höga bilen.

"Yepp" svarar jag och ler ett falskt leende innan jag vänder om och går in i porten.

Jag skyndar upp till min lägenhet på andra våningen och låser upp dörren, slänger mig in och låser dörren igen.

Jag sjunker ner med ryggen mot väggen.

"Vad i hela friden har jag varit med om.." säger jag rakt ut och stirrar ner på mina händer som skakar som asplöv.

Finns det varulvar på riktigt? Nä.. Jag måste inbillat mig, det kan inte stämma.