tisdag femte maj 2020
OBS:
! skrev av mig gällande de "sköna killarna" som ursäktas när de rör folk mot deras vilja. de "sköna killarna" som fortfarande har massor av killkompisar. läs inte om det känns som ett triggande ämne för dig !
.
.
.
.
.
.
.
skön kille
de säger att han är en skön kille men jag vet att han inte lyssnade när någon sa nej
mina killkompisar hade velat slita sönder honom om de hade känt tjejen men hon är någon de inte riktigt vet vem det är
och han är en så himla skön kille
han är lite vem som helst
lite var och varannan kille
för var och varannan kille har gått över lite för många gränser
och på gränsen står deras vänner och skrattar
vännerna säger jag skulle aldrig röra en tjej jag har en syster jag har en flickvän jag älskar tjejer men när den sköna killen smiskar till mig i kön på ett nöjesfält så hejar de på
deras skratt ekar i mina öron när jag står kvar
deras skratt ekar i mina öron när jag cyklar hem i mörkret ibland
jag undrar om de ser hur hårfin gränsen är
om de förstår att skrattet är att välja sida
de säger jag har en syster och jag undrar om mina oroliga ögon tittar tillbaka på dem när de ser på henne
jag står kvar i kön och de springer ut genom utgången för flygrädda
vilket lustigt namn tänker jag
ironiskt tänker jag
snarare rädda för konfrontation tänker jag men jag är också rädd
jag vänder mig inte om förrän jag inte längre hör deras snabba fötter
deras skratt
förrän det inte längre känns som att jag har en hand på mina shorts
efteråt kommer jag att ångra att jag frös till
jag kommer att önska att de hade behövt se mig i ögonen en gång till
jag kommer att undra över när de bestämde sig för att ta på någon som inte ville bli tagen på
var det innan de såg mina shorts?
jag kommer att tänka tänk om det var efter
tänk om jag hade haft något annat på mig
varför rörde de mig varför tog de sig friheten? kommer alla att fortsätta att ta sig friheten?
när kommer någon att göra någonting värre?
det är sommar och jag har precis ställt mig i kön till den flygande mattan
mina vänner och jag har gått genom lustiga huset och nu står vi en och en i den smala trappan
bakom mig står ett gäng killar i min ålder
när jag tittar på dem blir de lite tystare
de har gått bakom mig hela tiden men
plötsligt är det som att de viskar
när jag vänder mig om är det något som inte stämmer med deras ögon
men jag tänker att jag inte ska tänka mer
ingen har någonsin rört mig mot min vilja förut så varför skulle någon göra det nu
jag tänker det är inte alla män och allt sånt där
men senare kan jag inte tänka så mer
för deras skratt kommer att eka i mina öron när jag cyklar hem i mörkret ibland
för det spelar ingen roll att det inte är alla män när jag har fått bevisat för mig att det är några av dem
jag kommer att leta efter fel i mäns blickar och jag kommer att hitta fel även om de inte finns där
för han är lite vem som helst och var som helst
han står i karusellkön och i matkön och i bilkön men han väntar aldrig på sin tur
jag känner hans hand på mina shorts
han står mitt i ringen av skrattande grabbar och tjejer som aldrig sa ja
för överallt finns det tjejer som stryker varandras hår och killar som dunkar varandras ryggar efter samma händelser
och mina killkompisar hade velat döda honom om det hade varit jag
men hon är någon annan
och han är en så himla skön kille
