đžđȘ "Lika bra att du vĂ€njer dig. Folk sviker. Det kĂ€nns, men i slutĂ€nden Ă€r du starkare ensam."
âââđâââ
Att vara fjorton Är och vargskiftare Àr allt annat Àn enkelt, men Àr din styvpappa dessutom flockens obeveklige Alfa blir livet Ànnu tuffare...
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Rainy Shallows. Kallt. Blod. Sprit som bränner hela vägen ner i magen.
Fjorton år, och alldeles ensam.
Det hesa skrattet, hajblicken. Rummet snurrar.
Lika bra att du vänjer dig. Folk sviker. I slutänden är du starkare ensam.
Ensam.
Tyngden över bröstkorgen, blodig snö i ryggen.
Innan du går ska jag ta reda på hur du känns inuti.
Jag skriker tills lungorna brinner. Täcket snärjer mina ben, kväver mig. Varför ligger jag i sängen? Måste upp, jag kommer att dö här.
Var inte rädd. Vi leker ju bara.
- Conor. Du drömmer. Hör du mig?
Starka armar drar mig ur sömnen, håller ihop mig tills resterna av Rainy Shallows skingras. Ändå kan jag inte öppna ögonen. Vad är dröm, vad är verklighet? Förbjudna ord som aldrig har sett dagsljus bryter igenom mina murar.
- Fan skickade du Craig för? Jag väntade på dig. Du kom aldrig.
- Jag är här nu. Jag har dig, pojk.
- Det är för sent.
- Du kan lita på mig. Jag är här. Jag går ingenstans.
Jag gläntar på ögonlocken och får en glimt av uppkavlade, rutiga skjortärmar runt min överkropp. Hjärtslagen som spiller över till mig är sövande, värmen driver undan ekot av ondskan.
Resten av natten försvinner i ytlig dvala, tills väckarklockan befriar mig. Näven som hållit min hand genom mörkret släpper taget.
En till måndag.
Inga repriser, inga livlinor, men kanske nya vägar.
Jag lämnar demonerna bakom mig och kliver ur sängen.
