Take Me To Church

Kapitel 28. *

 

Louis Tomlinson

“Wakey pakey,”

Genast så flyger jag upp, men märker att jag inte alls kommer någonstans. Mina handleder värker, min kropp är stel och det är då jag kommer på vart jag befinner mig. Jag försöker bryta mig loss ur repen jag har runt mina händer och mina ben. Stolen jag sitter på är inte alls bekväm, och hela min rygg gör ont. 

“Sov du gott?” 

Jag svarar honom inte utan kollar ner mot mina värkande ben. Några sekunders tystnad går innan han ställer sig upp och tar tag i mitt hår, och drar i det så att jag är tvungen att kolla på honom.

“Jag kan hålla på hur länge jag vill. Det är bättre om du lyder mig så åker vi ut ur detta stället mycket tidigare.”

“Vad är det du vill egentligen?” Vågar jag mig till att fråga honom. Han kollar på mig, hans ögon spärrar in i mina.

“Prata förfan inte utan tillstånd!” Ryter han,  plötsligt så sparkar han till stolen jag sitter på och jag faller ner mot marken hårt. 

“Jag är— Förlåt.”

“Missfoster.” Fräser han, och med det så känner jag hur han sparkar till mig i magen.

Jag hostar till försiktigt, innan jag kniper igen mina ögon och känner nästa spark mot min mage. “Äckliga bög.” Han sparkar mig ännu en gång på magen. 

“S-nälla..sluta.” Häver jag ur mig gråtandes, “snälla.”

“Jag sade till dig att inte prata!” 

Plötsligt känner jag hur han sparkar till mig i ansiktet, jag vet inte var utan jag ser bara framför mig hur hans sko kommer i kontakt med mitt ansikte. Blod rinner nedför mitt ansikte, vart kommer de ifrån? Jag känner ingenting, absolut ingenting. Min syn är nästan kol svart och jag känner hur blodet rinner in innanför mina läppar. 

“Din jävla idiot,” fräser han i från sig och med en sista spark mot mitt ansikte känner jag mig själv slumra till.

-

Jag vaknar upp av huvudvärk. Rummet jag är i är väldigt mörk, jag kan inte se någonting förutom det lilla ljuset som står framför mig. Jag för min blick till tallriken som står bredvid ljuset, det är en lapp där, en spegel och ett äpple som ligger över lappen. 

Jag lutar mig några centimeter fram och ser vad det står på lappen,

Mat. Ät. Jag vill inte att du dör innan jag hinner göra det jag måste göra. EXTRA; Sträck fram dina händer och ta tag i spegeln. Kolla på dig själv. Vad tycker du?

Jag sträcker på mina händer och märker genast att dom är fria, men jag tänker inte göra vad han säger. Jag har ingen alls apitit att äta ett äpple just nu. 

Jag slickar mig om läpparna innan jag sammanknyter mina händer med varandra och ber. Jag sluter mina ögonlock och ber till Gud. Han är den enda som jag kan hjälpa mig nu. 

När jag har bett för den femte gången känner jag mig klar, så jag lutar mig bak mot stolen jag sitter på och knyter mina händer tillsammans. Men när jag väl kommer ihåg vad som hände förut för jag mina händer upp till mitt ansikte försiktigt, men jag ångrar mig direkt när jag känner smärtan som kommer. 

Jag sträcker mig fram och tar tag i spegeln. Med ett djupt andetag så för jag spegeln fram till mitt ansikte och får se på mitt ansikte.

“Åh nej,” mumlar jag för mig själv.

Min näsa ser bruten ut och mina läppar är sönder spräckta. Det ser inte alls bra ut och jag mår inte alls bra längre nu när jag har sett hur jag ser ut, varför har jag inte tagit mig samman än?  

Plötsligt så öppnas dörrarna och jag kollar genast på när min far och en kvinna kommer in i rummet jag är i. Jag lägger ifrån mig spegeln och sparkar till ljuset försiktigt för att de ska tända eld på någonting, men allt som händer är att ljuset släcks. Jag har tappat hoppet om allting, snart. 

Kvinnan kommer fram till mig medan min far stänger och låser dörrarna. Hon böjer sig ner till mig, “Hallå, darling.” 

Det är då jag ser hur hon har klätt sig, hon är en prostituerad.

Jag behöver verkligen komma ut här ifrån.