Take Me To Church

Kapitel 19.

 

Louis Tomlinson

 “.. och det var de för idag. Kom ihåg att det är prov om Franska Revolutionen imorgon!”

Jag packar ihop mina böcker, trycker dem mot min bröstkorg och går sedan ut ur klassrummet. Jag har tänkt mycket på det Harry gjorde och hur han beter sig mot mig vilket har fått mig att tänka på att jag ska avsluta det som vi håller på med när jag kommer hem. Jag behöver avsluta det, för imorgon kommer mina föräldrar hem från Washington och jag vill vara fri från Harry och hans “tjänster”. 

Jag borde inte genomgått detta från början, jag menar, vad jag vet så är inte Harry bra för mig. 

“Louis Tomlinson!” 

Jag vänder mig om och får syn på självaste Aiden Grimshaw komma mot mig. Jag suckar för mig själv medan jag lägger in mina böcker i mitt skåp. När jag har lagt ner de viktigaste böckerna i min ryggsäck stänger jag skåpet och går förbi Aiden och ut ur skolan.

“Tomlinson!”

Jag vänder mig om denna gången och stannar, “Vad är det Aiden?”

Han ler storslaget, “Jag vill bara prata..Varför så otrevlig?”

Jag ber om ursäkt och kollar på honom som om jag väntar på ett svar av honom. Men han bara ler åt mig flörtigt.

“Det har gått ett tag--” han ställer sig framför mig och stoppar ner sina händer i fickorna. “--jag har saknat att prata med dig.”

“Vad är det du vill, Aiden?” Suckar jag medan jag fipplar runt med min kedja på min ryggsäck.

“Hm. Jag ville fråga dig om du vill gå på dejt med mig.” 

Jag kollar genast upp mot honom nervöst, “Jag är inte gay.”

“Jag frågar om en dejt som vänner.” Ler han och plockar upp sin mobil ur sin bakficka.

“Jag vet inte om det är en sådan bra idé..” 

Aiden höjer på ögonbrynen, “Dina föräldrar älskar mig. Kom igen, det är en vänskaplig grej. Du kommer att gilla vad jag har ordnat åt oss.” 

“Okej då,” medgav jag.

“Perfekt! Vad sägs som om jag plockar upp dig vid åtta ikväll?” Åtta?! 

Jag nickar bara åt honom innan jag säger något jag kommer att ångra. Han ger mig ännu ett flörtigt leende innan han försvinner från min syn. Jag känner hur mina kinder hettar till då jag tänker på hur han just frågade ut mig på dejt. 

-

När jag kommer hem så ser jag hur Harry och Gemma sitter på soffan i vardagsrummet. Jag skakar på huvudet samtidigt som jag tar av mig mina skor och min jacka, samt så ställer jag min ryggsäck på väggen. Jag tar ett djupt andetag innan jag går in mot köket och tar någon frukt. 

Jag är nervös.

“Frukt,” påminner jag mig själv om och tar tag i ett äpple. 

Jag behöver berätta allting för Harry innan klockan slår åtta och Aiden kommer hit. Jag vet inte vart vi ska eller varför han ens bjöd ut mig. Men sedan Dominic hände så är jag lite skeptisk, jag vet ändå att Aiden kommer aldrig att göra något mot mig för att mina föräldrar är goda vänner med hans föräldrar.

Men varken mina eller hans föräldrar vet att han är gay, det var därför jag avbröt vänskapen med honom för att jag ville inte att mina föräldrar skulle få reda på att jag umgicks med en person som syndar. Jag vet inte ens om syndar är ett ord, ugh, jag har ingen idé hur jag ska förklara allting för Harry. Jag vet att det var han som gjorde något fel, inte jag, men jag kände att jag behövde be om ursäkt för någonting. 

Jag slängde äpplet i pappers korgen när jag hade ätit upp det och gick sedan ut till vardagsrummet där Gemma och Harry pratade intensivt. 

“H-harry?” Börjar jag vilket får han att kolla upp mot mig. Hans ögon fylls av skyldighet, “--kan jag få prata med dig?”

“Inte nu, Louis.”

“Det är viktigt Harry snälla.” Jag ber honom, de är det enda som får honom att resa på sig.

“Sure,” mumlar han tråkigt.

Harry går förbi mig och upp för trapporna och jag följer med honom. När vi kommer in till mitt rum stänger jag dörren.

“Vi måste, uhm, avsluta det vi håller på med.” Berättar jag för honom samtidigt som jag lutar mig bakåt mot min tråkiga kalla dörr.

“Något mer?” Han kollar ner mot golvet, det är då jag ser hur han rynkar pannan och skakar på huvudet.

“Jag ska..jag ska på en dejt ikväll. Jag vet inte när jag kommer hem, men jag lovar innan klockan tio.”

“Dejt, huh? Vem är den lyckliga tjejen?” Frågar han mig känslosamt.

“A-a-aiden.” Häver jag ur mig snabbt men jag ångrar det genast då jag ser hur Harry's ansikts uttryck ändras totalt.

Han kollar upp mot mig, han höjer på ögonbrynen och han rynkar fortfarande sin panna. “En kille?”

“Uhm..ja. Alltså det är inte en dejt, utan mer en vänskaplig grej. Vi är gamla vänner,” ler jag mot honom.

“Du skojar med mig ellerhur?”

“Nej vi är faktiskt gamla vänner.. Aiden är en snäll kille som jag gillar att umgås med.”

Han drar sin hand genom sitt hår, “Jag trodde på dig Lou. Jag gav dig saker som ingen annan någonsin har gjort, L. Du kan inte bara byta kille när du känner för det.”

“Gud vill inte detta, ” säger jag till honom.

“Är detta pågrund av vad som hände mellan oss?” Han går fram emot mig och placerar sina händer på mina höfter.

“Du skrämde mig rejält, men nej. Homosexualitet är en synd.”

Harry's ansikte är bara några millimeter ifrån mitt och det skrämmer mig också. 

“Louis. Kom igen--” han placerar en blöt kyss på min mungipa och fortsätter neråt mot min hals. “--baby, du vet inte hur mycket du betyder för mig.”

Nej, jag kunde inte låta honom få mig igen. Detta är fel.

“H-arry,” får jag äntligen ur mig och då lyssnar han på mig och gå åt sidan.

“Kolla på mitt mästerverk baby. Du borde ha det på dejten,” flinar han mot mig innan han går ut ur mitt rum.

Hur kunde han gå från tråkig, till känslosam, till flörtig?

Vad hände just?