Take Me To Church

Epilog. *

Louis Tomlinson

Sex månader senare

                           Det var hans begravning idag, det känns som om en tyngd från mina axlar har lyfts av mig. Jag fick äntligen säga hejdå till honom.

"Är du redo?" Ropar min mor på mig.

Jag fixar till min slips en aning innan jag svarar henne. "Jag kommer ner om några sekunder!"

Med ett djupt andetag kollar jag mig en sista gång i spegeln innan jag går ut ur mitt rum och in till hallen där min mor står. 

"Louis, vi behöver inte gå dit.."

"Jag vill säga hejdå," säger jag till henne och går sedan ut ur våran lilla lägenhet.

Vi går ut till taxin som väntar på oss, och kliver sakta in i den. Jag vänder mig om mot min mor och kollar på henne ett tag. Jag har inte frågat henne hur hon mår, och hur hon tar detta med min far. Hon kanske ser ut att må okej, men jag har hört i flera veckor hur hon gråter sig själv till sömn. Jag vet inte hur jag ska fixa henne.

"Okej?" Frågar jag henne och sammansluter våra händer med varandra som en vänlig tröstande gest.

"Jag är okej, jag lovar dig." Ler hon mot mig innan hon fortsätter att kolla ut genom fönstret.

Jag tror inte alls på henne.

När vi når kyrkogården kliver vi båda ut ur taxin, synen framför mig får mig att stelna. Ingen är här, ingen är här för att säga adjö till honom förutom de tre personerna som jag behöver mest just nu.

Gemma är här, Niall är här och min pojkvän är här.

Jag springer med all kraft jag har fram mot Harry, och han tar emot mig med sina muskulösa armar. Jag begraver mitt huvud i hans nacke och slingrar mina ben runt hans midja. Jag har inte sett honom på, vad kan det vara..två månader.

"Jag har saknat dig, Haz." Viskar jag mot hans öra, innan jag placerar en fjäderlätt kyss bakom hans öra.

"Babe," harklar han sig och genast kommer jag på hans skada.

Jag hoppar ner från hans famn på någon sekund. "Ohmigod, jag är ledsen!"

"Lugnt," ler han flörtigt mot mig.

"Hej Harry, Gemma, Niall.." Välkomnar min mor sig.

Gemma ler förståndigt, innan hon går fram till henne. De kramar om varandra på bara några sekunder, innan min mor gör detsamma med Niall och Harry.

Jag biter mig i insidan av kinden när jag kollar på graven min far är i. Prästen står framför den med en bok i handen. Det är inte alls något lyxigt, utan det är bara en vanlig grav och några blommor till. Egentligen ville inte varken min mor, Harry, Gemma eller Niall komma hit till begravningen men dem gör det för min skull och jag uppskattar det.

Jag tror nog att ingen son som har blivit kidnappad av sin egen far skulle någonsin vilja träffa dem igen. Men jag ger min far en chans, alla får en andra chans. Jag måste tro på det, min far ville mitt egna bästa. Han ville att jag skulle ta efter kyrkan efter honom, och då kan man inte vara homosexuell enligt honom för att ta över hans jobb.

"Baby, tänk inte så mycket." Mumlar Harry samtidigt som han tar tag i min höft och drar in mig i hans famn.

"Jag har bara saknat dig," muttrar jag tyst och lutar mig sedan bakåt mot Harry's bröstkorg.