Take Me To Church

Kapitel 13.

 

Louis Tomlinson

 “Tack för ikväll Niall,” ler jag och stänger igen dörren.

 “Du borde inte tacka. Jag vet vad som hände med dig, och vi kommer att prata mer om detta imorgon. Jag ska fucking döda killen när jag ser honom.” Berättar Niall för mig innan han drar upp fönstret och åker sedan iväg från min gata.

Jag placerar min hand mot min kind försiktigt, vilket jag ångrar så fort den nuddar. Jag ångrar allting som hände denna kvällen, hur kunde jag låta Dominic ta med mig någonstans? Jag känner inte en killen. Jag har ont överallt, jag önskar att jag hade lyssnat på Harry. 

Suckandes böjer jag mig ner för att ta upp extra nyckeln under dörrmattan, när jag får tag i den låser jag upp dörren försiktigt. Sakta men säkert drar jag upp dörren, tar av mig mina skor och stänger samt låser dörren. Jag tar av mig min jacka försiktigt, men lyckas inte eftersom hela min kropp gör ont och så fort jag rör på armarna så får jag ont. 

Jag bestämmer mig tillslut att inte ta av mig jackan, utan lägger extra nyckeln åt sidan och går sedan upp för trapporna försiktigt. Jag lyckas att inte göra något ljud efter mig, så med ett leende på läpparna öppnar jag försiktigt min dörr och går in i mitt mörka rum samt stänger dörren efter mig. Jag kollar mig omkring och ser Harry ligga i sin säng snarkandes, och jag bara ler åt det. 

Jag försöker verkligen igen att ta av mig min jacka men lyckas inte ännu en gång, så jag ger upp. Mina kläder är grusiga, och min jacka är blodig.

 “Louis?” Harry's röst är raspig och mörk.

Jag skakar på huvudet åt mig själv för att inte vara tystare.  “Ja?”

 Jag ser på hur han sätter sig upp och tänder lampan bredvid sig, “Vad gör du hemma-” han reser sig genast upp när han ser på mig.  “Vad i hela fucking helvete har hänt med dig?”

 “Ingenting egentligen,” Jag får äntligen av min jacka och lägger den på golvet.

 “Vem ska jag fucking döda?” Morrar han medan han går emot mig, hans händer i hans hår som om han går tokig.

 “Svär inte..”

 “Well, jag kan göra vad fan jag vill, Louis,”  fortsätter han och innan jag visste ordet av så drar han upp min tröja.  “Du fucking blöder!”

 “N-nej, det..det är inte så farligt som det ser ut..” Mumlar jag tystlåtet.

 Han släpper taget om min tröja, “Du lovade mig att du skulle stanna utanför trubbel Louis!”

 “Förlåt,” ber jag om ursäkt medan jag flyttar mig åt sidan.

Jag biter insidan av min kind,  “K-kan du bara hjälpa mig att få av mig mina kläder?”

 “Mh, självklart.”  

Han ställer sig framför mig och ler mot mig, innan han hjälper mig att få av mig min tröja. Så fort den är av drar han efter andan. Han hjälper mig sedan att få av mig mina byxor, och de går snabbare än vad jag trodde. Jag ser på hur han lägger dem åt sidan och hur han spänner käkarna, jag rynkar pannan åt hans konstiga beteende. 

 “Är du okej?” Frågar jag honom medan jag vågar mig fram att placera min hand försiktigt på hans kind. Han ryggar tillbaka så fort jag rör honom, men kommer snabbt tillbaka. Han sluter ögonen och lutar sig in mot min hand.

 “Jag är fucking förbannad.” Mumlar han lågmält.

 “Varför?” Häver jag ur mig och han öppnar plötsligt ögonlocken. “För att någon fucking rörde dig, och den personen kommer att ångra sig så fort jag får tag på hen.” 

 “Jag borde vara den som är förbannad,” säger jag till honom.

Han skakar på huvudet,  “kan du bara förklara för mig vad som hände?”

 “Om du lovar att inte bli arg?”

Han nickar,  “Berätta för mig Lou.”

 “Vart ska vi?” Frågar jag Dominic samtidigt som han drar med mig in till ett garage.

“Ha lite kul.”

“Vänta? Vad pratar du om?” Häver jag ur mig och stannar till nervöst och tveksamt. 

“Allihopa här vet att du är en liten smygbög, kom igen, låt oss ha lite kul!” Han tänder lamporna och jag ser hur hans kompisar står i garaget.

“N-nej,” jag skakar på huvudet. “Nej, låt mig gå!”

“Älskling kom igen, jag kommer inte att skada dig.” Flinar han fräckt mot mig.

“Låt mig göra vad jag vill med dig, eller så låter jag mina kompisar här.. slå dig tills du inte ens kan gå.”

Jag svarar honom inte, utan börjar be. Börjar be till Gud och hoppas på att han kommer att hjälpa mig genom detta. 

“Böner kommer inte att hjälpa dig genom detta,” fräser han mot mig och då känner jag hur jag faller ner mot marken.

“Gör något!” Ryter Dominic och då ser jag hur hans kompisar kommer mot mig, bara några sekunder efter känner jag hur de sparkar på mig. Slår mig. Och det enda jag kan tänka på är Harry, om hur jag skulle lyssnat på honom. Jag borde ha stannat ute ur trubbel.

“Dominic! Fuck vad i helvete går på?” Hör jag hur Niall skriker mot dem, och efter det är allting svart. Jag ser ingenting längre och jag bara hoppas på att Gud kommer hjälpa mig genom detta. Det vet jag att han kommer göra.

“Baby, gjorde han allt detta mot dig?” Frågar Harry mig oroligt samtidigt som han placerar sin hand på mitt knä medan vi sitter i min säng.

Jag suckar lätt, “Kan..kan vi bara sluta prata om detta?” 

“Du är inte lika töntig som jag trodde baby, att du ens klarar av allt detta utan att gråta. Jag trodde aldrig detta om dig.” Han placerar en blöt kyss på min hals. Hans gest får min mage att bilda ett zoo för några sekunder.

“Behöver du någonting?” 

Jag skakar på huvudet, “Nej jag är okej.”

“Okej.” 

“K-kan jag..kan jag få kyssa dig?” Frågar jag honom tveksamt och han bara flinar åt mig.

“Självklart, du behöver inte fråga. Bara kyss mig när du vill,” jag nickar åt hans ord innan jag sammanlänkar våra läppar sakta.

Är det fel att jag gillar honom på ett udda sätt som två styvbröder inte ska göra?