Take Me To Church

Kapitel 17. *

 

SÖNDAG

Louis Tomlinson

Jag vaknade upp av ett högt ljud och genast skjöt jag mig ur sängen och ut ur mitt rum för att se min mor och far packa ner kläder i sina två resväskor. 

“Vad händer?” Frågar jag dom försiktigt och de båda såg ut att ha riktigt bråttom.

Min mor kollar upp mot mig, “Fader Nicholas i Washington bad oss akut att komma och hjälpa till honom med det han nu har gjort.”

“Va?” Jag suckar, “ni kan inte lämna mig här bara..”

Min far kollar genast upp. “Sucka inte åt din mor! Vi ska iväg i tre dagar och ni klarar er själva.”

“Ja.” Säger jag för att jag inte vågar säga något annat. Jag kan inte säga något annat, jag vill inte att han slår mig som förra gången. 

“Jag har lämnat pengar åt Harry så han kan köpa mat till dig och Gemma. Det finns också mat i frysen,” mumlar mor och sedan pussar hon mig på pannan. “Ta hand om er! Inga fester medan vi är borta, far får reda på det.”

De försvinner ut ur dörren, så jag skyndar mig mot fönstret och kollar på när de åker iväg med bilen. Hur kan de lämna mig här med Harry och Gemma, jag är nästan hundra procent säker på att de kommer att skaffa en fest. Men jag sätter stopp på det isåfall. 

-

När klockan var runt åtta så väckte jag Harry och Gemma, de klagade ett bra tag så det tog en halvtimme för dem att komma upp. Nu har vi en halvtimme kvar till vi ska till kyrkan, jag bestämde helt enkelt att vi borde gå den tidiga timmen.

“Vi måste till kyrkan snart,” berättar jag för dem båda och jag hör genast hur Gemma hostar till.

“Aldrig! Dina föräldrar är äntligen borta, det är dags att vi får egentid. Vi behöver inte gå till kyrkan och be för någonting jag inte ens vet om.”

“Gemma..” Börjar Harry sternt, “han vill gå dit.”

“Du är en fegis Louis. Du måste våga, dina föräldrar är borta i vad var det? Fyra dagar?-”

“Tre faktiskt,” säger jag till henne medan jag ställer ifrån mig min kopp av Te.

“Exakt!” Hon ler stort mot mig. “Vi skyller bara på att Harry var sjuk så han kunde inte ta oss dit!”

“Jag vet inte,” jag pendlar mina ögon bland Harry och Gemma medan jag försöker att bestämma mig.

“Det är bara en dag.” Påminner Gemma mig om glatt, “de kommer inte ens märka att du inte var där.”

Jag kommer ångra detta så mycket, “Okej då..”

“Yes!” Tjöt hon glatt innan hon sträckte på sig. 

När frukosten var över så tog vi det bara lugnt, just nu satt vi och kollade på en film som gick på teven. Jag visste inte namnet på den men jag kunde inte alls koncentrera mig när Harry satt bredvid mig. Han hade armen kring mig och någon gång ibland viskar han saker som jag inte ens vet vad det är. Jag blir så varm när han sitter bredvid mig och jag vet inte alls varför.

Plötsligt skrattade Gemma till och jag vände mig genast till henne, då såg jag att hon hade blicken på oss, mig och Harry.

“Vad håller ni på med egentligen?” Hon börjar dra sina fingrar genom hennes silvriga hår, precis när jag ska svara henne så pratar Harry.