Take Me To Church

Kapitel 4.

Louis Tomlinson

“Är det ni som är Harry och Gemma?” Frågar prästen mina nya styvsyskon, och räcker fram handen som en vänlig gest. Tror jag.

“Välkommen till kyrkan, ni är alltid välkomna här. Om ni stannar här ute med Louis i några minuter, så vill jag bara prata med era vårdnads havare om några få saker.”

“Självklart,” ler min far och går tillsammans med min mor och prästen in i ett rum och stänger dörren varsamt.

“Så..Louis, har du en flickvän?”

Jag vänder mig till Gemma, och känner att mina kinder genast hettar till. Jag börjar tugga på min läpp nervöst, och börjar fippla med mina fingrar. “J-jag har aldrig, uh, haft en flickvän.”

“Vill du ha en?”Ler hon stort, så att hennes smile - gropar visas, samma som Harry's gjorde härrom dagen.

“J-jag vet inte.” Säger jag ärligt, och kollar sedan upp mot Harry som bara har ett stort flin på sina läppar, vilket får mig genast att rynka pannan.

Hon skrattar till, “Har du en pojkvän?”

Tanken får mig att genast kolla mot henne, förbannat, “Nej.”

“Vill du ha en?”

“Sluta fråga honom frågor, Gemma.” Säger Harry sternt och ger henne en iskall blick, vilket får henne att sätta sig ner och blinka några gånger.

“Jag försöker bara lära känna honom! ”Tjatar hon med en irriterad ton, “jämfört med dig Harry.”

“Gemma, bråka inte med mig.” Fräser han, och jag ser på hur han spänner sina nävar, vilket får mig att sätta mig ned bredvid Gemma på en av bänkarna.

Istället för att delta i deras syskon bråk, börjar jag i stället att fråga dem frågor. “Gemma, har du en pojkvän?”

“För Guds skull, nej.” Mumlar Harry några meter bort ifrån oss, vilket menas att han tjyvlyssnar på vårat samtal, vilket får mig att le.

“Jag letar efter honom,” ler hon mjukt och korsar benen.

“Oh okej,” säger jag glatt för hennes skull. Även fast mina, våra föräldrar --nu-- inte vill att man ska ha ett förhållande om man är under arton år och om jag har rätt så var hon något runt femton, samma ålder som jag.

“Dina föräldrar verkar stränga, har vi massa andra regler än de din pappa sade igår?” Frågar hon lite tyst, och fixar till sitt silvriga hår.

“Vi har många regler..” Säger jag en aning nonchalant, och fortsätter att kolla upp mot Harry ifall han fortfarande lyssnar. Och det gör han, nervöst kollar jag genast ned mot mina fingrar igen när jag känner hur mina kinder fortfarande är rätt hetta.

“Varför rodnar du hela tiden, Louis?” Hör jag hur Harry mumlar med sin mörka, raspiga röst.

“Aw, gillar du min bror?”

“Nej, jag är inte homosexuell.” Säger jag till henne, och ställer mig genast upp från bänken och går en bit i från henne på ett ganska barnsligt sätt.

Jag bestämmer mig för att öppna portarna, och gå ut ur kyrkan för att sätta mig ned på trappan. Jag vet att jag är barnslig, men jag respekterar inte människor som kallar mig homosexuell, att vara det är en synd enligt Gud och mina föräldrar och jag kommer aldrig att svika varken Gud eller mina föräldrar på något sätt.

“Louis.” Den mörka rösten fyller mina öron, och jag kan känna mig själv rysa av den behagliga känslan.

“H-harry, vad vill du mig?” Frågar jag honom med en förvirrad ton, jag är nervös, så himla nervös och jag vet inte varför Harry gör mig nervös hela tiden.

“Jag måste be om ursäkt för Gemma's beteende. Hon är framåt, och vill veta just allting om dig.”

“J-jag har, märkt det.”

Han sätter sig ned bredvid mig, och han placerar sin hand på mitt lår som en vänlig gest och jag ler åt hans väldiga vänlighet.
“D-du är väldigt snäll, H-harry,” ler jag och kollar upp mot honom,

“Är det en överraskning för dig?” Flinar han stort, och klämmer till med sin hand.

Jag kollar ned mot hans varma hand mot min kalla hud, allt blod flyr sig till det enda stället jag inte vill nämna och jag känner mig själv bli varmare.

“Prata med mig Louis,” säger han, nästan ber, och jag känner hur nervositeten stiger sig inom mig.

“Jag vet inte v-vad, jag ska säga..” Muttrar jag något vedervärdigt, och kollar på Harry's va-, nej, Harry's ansikte, det är bara hans ansikte.

“Du är väldigt tyst,” flinar han stort. “Du är också väldigt, söt, du är som en ängel, Louis.”

“E-en kille är inte söt, Harry.” Varnar jag honom om, eller iallafall försöker varna honom med att jag inte är söt på något sätt och en kille ska inte kalla en kille söt, och ängel som han gör.

“Nåväl, hm, du är Louis.”

Jag stoppar genast till, och placerar min hand på hans för att ta bort den, men hans hand rör inte alls på sig. “Är du homosexuell, Harry?”

“Du är väldigt framåt Louis. Och för att svara på din fråga, nej, jag är inte bög. Jag är bisexuell.”

Dörrarna bakom oss öppnades, och Harry's hand var borta på någon sekund. Vi båda vände på oss, och fick syn på Gemma med ett stort flin på läpparna. “Prästen vill se oss, uh, störde jag någonting?”

“N-nej.” Stammar jag fram, och reser mig upp från trappan, mina tankar flyger omkring med tanke på att Harry nyss sade till mig att han var bisexuell, och jag har ingen aning om vad det är.

“Louis..Harry, vart var ni?”

“V-vi-,” innan jag hann avsluta meningen så hjälpte Harry mig på spåren.

“Vi lärde känna varandra,” jag kunde nästan höra hans flin genom hans mörka röst.

“Hur som helst, låt oss sätta oss ned, så vår fader kan prata med oss om vad som är bäst för oss.” Säger min mor och sätter sig ned på bänken, då min far och Gemma hänger med. Jag biter mig nervöst i läppen och sätter mig ned bredvid Gemma och sedan känner jag hur Harry tränger sig in bredvid mig. 

Det var nästan som om myror sprang i mina byxor, jag behövde fråga honom.

“Vad är bisexuell?” Viskar jag i Harry's öra, och jag ser på hur han stänger mellanrummet han har mellan benen och placerar sin hand på sitt skrev.

Han vänder sig mot mig, och jag kan känna hans varma andedräkt mot min hals, innan jag känner hur han rör sig mot mitt öra. “Jag gillar både killar, och tjejer.”