Take Me To Church

Kapitel 6.

Harry Styles'

"Tror du att han kommer glömma det?"

Paige tvekar, "Efter att du praktiskt sätt, tryckte upp han mot väggen och försökte kyssa honom?"

"For fuck sake," suckar jag och försöker fokusera mig på filmen som spelas.

"Hur ung är han, Haz?"

"Uhm..femton."

Jag ser hur Paige chockat sätter sig upp, och fuck, vad arg hon ser ut att vara. "Harry! För i helvete! Han är fucking femton!"

"Jag är ledsen! Du vet väll fan inte hur sexig han är! Hur fan ska man kunna stå emot honom, Paige?"

Hon skakar på huvudet, "Du måste be om ursäkt till ungen. En femton åring kan inte vara sexig!"

"Då har du fan inte sett honom," argumenterar jag mot henne samtidigt som jag börjar äta popcornen som börjar ta slut.

"Harry, han är säkert krossad efter det du gjorde mot honom! Och inte minst det, han är underårig!"

"Lugna ner dig, P." Flinar jag fräckt mot henne

"Bara gå och be om ursäkt, Harry. Jag vill inte att du förstör för Gemma, vart du en tar vägen."

Jag suckar och reser mig ur hennes bekväma säng, "Du har rätt. Ring mig sedan, okej?"

Hon lutar sig fram mot mig, och jag pressar mina läppar mot hennes kind. "Självklart."

Jag plockar upp mina byxor och min tröja från golvet, och tar dem på mig för att sedan ta på mig mina skor snabbt. Jag fucking hatar det Louis gör mot mig.

"Hejdå!" Ropar Paige, och jag stänger dörren för att sedan låsa den med min egen nyckel. Jag brydde mig inte om dessa fucking reglerna Louis har, utan jag behövde säga till honom att jag var ledsen för det jag gjorde och jag ska inte göra om det. Aldrig igen.

*

Jag öppnar dörren försiktigt, och stiger in med små steg. Men den klumpiga jag, gör stora höga ljud och välter omkull flera saker som står på golvet. Men inga verkar vakna, så jag stänger dörren samt låser. Jag hämtar andan, och går försiktigt upp för trapporna, inga ljud hörs, utan snart finner jag mig själv inne i Louis' rum. Jag stänger dörren, och börjar klä av mig men kan inte alls fokusera mig då jag hör Louis gråter.

"Louis?"

Ljuden låter inte längre, och genast sätter jag mig på Louis säng för att dra ned täcket över hans ansikte. Synen får mig att nästan le, men synen av Louis' gråta kan jag inte le mot. Han såg så oskyldig ut, vilket får mig genast att bita mig i läppen.

"Vad har hänt, Lou?" Ler jag och placerar min hand på hans kind, för att dra mina fingrar längs hans perfekta hy.

"Jag..jag måste be om ursäkt, jag borde inte gråta. Män borde inte gråta, de får inte gråta." Snyftar han och kollar med vattniga ögon mot mig.

"De får visst gråta, varför säger du sådant?" Fortsätter jag att le.

"Min far säger..säger att män inte får gråta!" Han sätter sig upp, ryggen rak och ett stelt leende på läpparna. Oh, dessa söta läpparna.

"Dra åt helvete med vad han säger Lou. Män gråter hela tiden," jag vill skratta för att han är ännu ingen man, och det han snackar om är skitsnack, bara fucking skitsnack.

"Gör de?" Han ser så ömtålig och svag ut, som om han ska gå sönder så fort någon rör honom.

"Ja," svarar jag kortfattat och drar mina fingrar längs hans kind vilket ser ut att få honom att bli lugnare, genom att hans ögonlock har slutits och han andas tungt.

"Harry?"

Jag nickar, "Ja?"

"Kan du lägga dig ned med mig här en stund? Bara en stund," mumlar han sömnigt.

"Vill du det?" Frågar jag honom, för att fuck, vad jag blev förvirrad.

"J-ja, men..men jag är inte homosexuell, detta är bara en vänlig grej..Och att vara homosexuell är en synd. Glöm inte det Harry." Muttrar han, och jag ler.

"Självklart Louis..Men vad tycker du om att vara homosexuell?"

"Jag tycker att du ska kunna få älska vem du vill."

"Men lyssna inte på någon annan än dig själv. Homosexuell är inte att vara en synd." Jag kollar på honom en stund innan jag fortsätter med det jag skulle gjort från första början.

"Uh låt mig bara få av mig mina byxor," genast börjar jag knäppa upp mina knappar och sedan försöker jag att få av mig dessa fucking tajta byxorna jag har på mig.

När jag har fått av mig de drar jag upp det tunna täcket han har, och kryper in under det för att sedan dra mina armar kring hans vackra lilla kropp. Jag blir förvånad över de små rörelserna han gör, de som att han placerar sina händer på mina eller de faktumet att han drar in sig i min famn.

"Tack Harry, tack för att du håller om mig." Viskar Louis fram med en låg men silkesren ton, vilket får mig att le.

"Allt för dig," viskar jag mot hans öra och jag kan höra hur han fnittrar för sig själv vilket får mig att le ännu större.

"Men jag är inte homosexuell, bara så du vet." Säger han till mig, och den ena delen av mig blir besviken bara för att han utsätter de orden så högt och tydligt. Det är som om han tycker det är äckligt med att vara homosexuell, men jag fucking hoppas att han ändrar sitt sinne, men om han inte gör det så ändrar jag det åt honom.

"Jag vet."