Take Me To Church

Kapitel 10.

 

Louis Tomlinson

"Gemma?!" Morrar, nästan ryter Harry mot henne. Hastigt stänger hon igen dörren, och drar sina fingrar genom sitt hår, men jag ser inte ut att kunna flytta på mig.

"Harry vad tror du att du håller på med?!" Hon suckar högt, "han är lika gammal som mig! Femton år!"

"Louis," morrar Harry mot mig och genast reser jag mig och sätter mig bredvid honom på sängen. Mina kinder är heta, min kropp känns som gelé och jag känner mig äcklad över mig själv.

"Vad gjorde du?" Gemma såg nästan ut att börja gråta. Hon såg förbannad ut medan hon klamrade runt i mitt rum.

"Han bara hoppade på mig Gemma!"

Hon såg ner på mig, skakandes på huvudet. "Det gjorde han inte alls."

Det hela fick mig att kolla ned mot mina fötter som ett litet barn som har nyss gjort något dumt. Harry fick mig att känna att jag blev utnyttjad. Jag hoppade inte alls på honom, det var han. Han gjorde detta mot mig, och jag skäms. Detta är hemskt.

Harry harklade sig, "Louis?"

"J-ja," är allt jag får fram. Jag skäms.

"Berätta för henne." Säger Harry till mig samtidigt som han placerar sin hand på mitt lår, vilket som genast får mig att rodna.

"V-vad d-då?"

Gemma flämtar upprört, "Kolla vad du gör med honom Harry!"

"Gemma." Fräser han, "vi pratar imorgon. Jag behöver prata med Louis, du vet reglerna. Gå och lägg dig."

"Louis, han ska inte manipulera dig också. Kom igen," mumlar Gemma självsäkert samtidigt som hon viftar med handen.

Jag reser mig upp, men blir plötsligt ner dragen igen. "Sluta." Hör jag hur Harry muttrar och placerar sin hand på min.

"Harry!" Fräser hon till, vilket får mig att kolla ner mot mina fötter ännu en gång.

Plötsligt så öppnas dörren, och min mor kommer in. Harry's hand försvinner genast från min, och kollar fram mot min mor som vi andra gör också.

"Vad gör du här inne Gemma?" Frågar min mor vänligt, och Gemma lägger huvudet på sned. "Jag sade bara godnatt till Harry och Louis."

"Nåväl, du borde gå och sova nu. Klockan är nio, och ni har skola imorgon. Apropå det! Harry, far har fixat en jobbintervju till dig imorgon." Berättar min mor för dem, och tar genast tag i Gemma's arm så fort hon pratat klart, "seså du får gå nu."

"Godnatt pojkar," hälsar min mor och stänger dörren efter sig.

"Louis?"

Jag slöt ögonen. "Snälla prata inte med mig."

Han placerar ännu en gång sin hand på min och sammanknuter våra fingrar. Hela gesten får mig att rysa av behaglighet, "H-harry. Du kan inte, du får inte."

"Förlåt," kved han och pussade på baksidan av min hand.

Mina axlar sjönk ner, "Varför ljög du för henne och sade att det var jag som hoppade på dig? Det var praktiskt sagt du som bad om det!"

"Lugna ner dig, princess." Jag slöt ögonen ännu en gång utav hans ord, det var otäckt att jag kunde ha några känslor för en person som jag nyss träffat. Det var omöjligt att jag kunde gilla Harry på något sätt.

"Varför?" Frågade jag honom samtidigt som jag såg upp på honom. Han ler mot mig, "för att..om någon får reda på vad vi har gjort och gör så åker jag direkt in i fängelse. Och vi skulle inte vilja att det hände, ellerhur?"

Jag skakar på huvudet.

"Kom igen," ler han mot mig och börjar klappa med sina handflator på hans knä som om jag vore någon hund. "Sätt dig."

Jag fnös till, "V-vi borde inte."

"Som du vill, princess." Han andas ut och sedan reser han sig från sängen, för att klä av sig alla kläderna han har på sig. "Vill du att jag ska sova med dig igen?"

"Mmh," hummar jag och reser mig upp. "B-bara om..om du vill."

"Men snälla, jag fucking ber dig, ta av dig dina byxor du har på dig i sömnen. Det hela blir så varmt när du har på dig dessa kläderna, de vore som om du skulle ut när du har på dig de."

"Oh-okej," nickar jag nervöst och börjar gå mot dörren men stannar så fort jag hör Harry's röst. "Vart ska du?"

"Byta om." Svarar jag kortfattat.

Jag kan nästan höra det ständiga leendet han hade på läpparna, "Du kan byta om här, jag kommer inte att titta."

"Lovar du?"

"Självklart."

Jag byter om, tills jag bara är i mina kalsonger och en vanlig t-tröja. När jag känner mig modig nog så vänder jag mig om och ser att Harry biter sig i läppen, jag vet inte om det är en bra eller dålig sak.

"Vad har du på dig?" Ett stort flin sprider sig på hans läppar, och jag finner inget fel med det jag har på mig. Inte alls.

"V-va?"

"Du kan inte ha på dig dessa," säger han och pekar ner mot mina kalsonger. "Jag hoppas att du inte har på dig de i skolan."

"V-vad är det för fel på dom?" Frågar jag honom, och kollar ner mot mina randiga kalsonger med båtar på.

Han himlar med ögonen åt mig, "Dessa som du har på dig..Det är inte okej, Lou."

"J-jag har inget annat," rodnar jag och kollar ner mot mina fötter.

Harry placerar sin tumme under min haka, "Ta ett par av mig. Du kan inte fortsätta ha dom."

"J-jag vet inte.."

"Kom igen, baby, du ser bättre ut i mina än i dina."

"O-kej, vart..uhm..vart är din packning?"

"Här," säger han och går mot ett hörn där hans väska ligger. Han plockar fram ett par svarta boxers, och kastar snabbt över dom till mig. Jag tar emot dom, "Kan du vända dig om..så jag kan byta om?"

Han vänder sig om, och så snabbt jag kan byter jag om och bara inom några sekunder så har jag på mig hans svarta boxers, och har slängt mina kalsonger i tvätt korgen.

"Du kan kolla," ler jag nervöst för mig själv.

Harry vänder sig om, hans blick blir intensiv och han slickar sig sensuellt om läpparna. "Oh Louis." Han tar ett djupt andetag innan han tar tag i min hand och drar mig mot sängen. Harry sätter sig ner och han drar med mig ner på hans knä.

"Vet du ens vad du gör mot mig?" Han flämtar till, drar sina händer längs mina lår innan han snabbt stannar till. "Louis? Rakar du dina ben?"

"Uhm..ja, är det inte vad alla gör?"

Han flinar, "jo. Visst.."

Jag lutar mig bakåt mot hans bröstkorg, "kan vi sova? Jag är verkligen trött."

"Sure," viskar han tyst mot mitt öra.

Jag kliver av hans knä, och kryper under täcket för att sedan lägga mig ner bekvämt. Snart så känner jag guppet i sängen och Harry's armar kring min kropp.

Och för en gång i mitt liv så känner jag mig älskad.