Take Me To Church

Kapitel 7.

Louis Tomlinson

Jag vaknar upp, svettandes, och får genast panik. Harry's armar har slingrat sig runt min kropp, och han ligger tätt intill mig. Jag försöker kråla ur hans famn, ur hans grepp om mig men inte en enda centimeter kommer jag ifrån honom. Detta är fel, om min far såg detta skulle han slänga ut Harry så fort han kunde och ge mig straffet.

Frågan var; varför låg han fortfarande kvar?

Jag sneglar hastigt mot min väckarklocka, och ser att den är runt fem, vilket får mig att sucka. 

“Harry, d-du måste gå upp.” Viskar jag lågt mot hans öra, och knuffar honom lite lätt på axlarna. 

“Nej,” muttrar han, men lyckas på något sätt vända på sig så att han inte längre håller om mig utan ligger åt andra hållet. Jag tar ett djupt andetag, innan jag försiktigt reser mig upp och stänger av min väckar klocka i förtid, så att jag inte på något sätt väcker honom.

Just nu behövde jag bara göra mig i ordning.

-

Klockan var något runt sju tiden, och min tendens var att väcka Harry eftersom han låg i min säng och snarkade för fullt. Men problemet var att han såg så fridfull ut, vilket fick mitt hjärta att stanna i några sekunder. Men jag visste att förr eller senare, behöve jag väcka honom innan min far kom in hit och såg att Harry låg i min säng istället för sin egen. 

Med ett lågt suck, rättade jag till min skoluniform och började lätt skaka på hans axlar. “H-harry, du måste vakna innan far ser dig..”

“Vad är klockan?” Mumlar han med en mörk, raspig röst.

“Tjugo över sju,” säger jag och läser på min klocka.

“Fem minuter till.” 

“H-harry! Min far kommer om exakt tio minuter och ska väcka mig! Kom igen!” Jag höjer tonen något mer, och kollar ned på honom irriterat. 

“Okej, okej, du behöver lugna ner d-i-i-ig.” Harry's röst är fortfarande lika raspig, mörk och hes som innan, det gör mig ganska vansinnig.

Detta var nog, “Upp nu.”

Jag tar tag i madrassen han ligger på och drar ner den från sängen så att allting plus Harry åker ned på golvet. Han stönar av obehag, och kniper ögonen. Jag kollar på honom förvirrat, och innan jag vet ordet av så tar han tag i mina ben och jag ramlar ned på Harry's muskulösa kropps byggnad. Plötsligt vänder han på oss, så att han är över mig och jag tror att jag har tappat andan över dessa rörelserna. 

“V-vad håller du på m-med?” Lyckas jag få fram, och jag ser hur Harry's läppar formar ett stort flin.

“Jag vill verkligen kyssa dig, Louis, du har ingen idé..hur mycket.” Mumlar han tyst.

“H-harry..sluta med det du gör,” häver jag ur mig och tar tag i hans stora biceps för att på något sätt trodde jag att jag skulle kunna lyfta bort honom. När jag inser att det inte går, sneglar jag upp mot klockan som visar att det är fem minuter kvar tills min far kommer in i mitt rum. 

“Har jag någonsin berättat för dig hur sexig du ser ut i din uniform?” Flinar han en aning fräckt, och genast rynkar jag pannan åt hans konstiga beteende.

“Nej.”

“Men det är du,” ler han och drar i min slips så att våra läppar bara är några millimeter ifrån varandra.

“Harry,” säger jag till honom men han verkar inte lyssna.

“Kan jag kyssa dig?” Frågar han en aning tveksamt, vilket får mig genast att skaka på huvudet.

“Detta är förbjudet! Och det vet du!” Fräser jag åt honom, och snart så inser jag att han pressar sina läppar mot mina och jag har ingen aning vad jag ska göra åt detta eller vad man ska göra i en sådan situation. Jag har aldrig kysst någon, jag har aldrig haft ett förhållande och jag har aldrig varit nära någon på detta sättet som jag och Harry är just nu. 

“Snälla,” stönar han mot mina läppar.                                                                                                         “Louis.”

“J-jag vet inte..jag vet inte hur man gör,” berättar jag för honom och han fryser nästan till när det dras i mitt handtag på dörren.

Han lyfter genast på sig, och sätter sig i sin säng. Medan jag ligger kvar på golvet, och ser på när min far kommer in genom dörren. “Vad gör du på golvet, Louis?”

“Uh-..mardröm,” ljuger jag för honom och jag kan se på när han vickar på ögonbrynen som en gest att han är förvirrad.

“Res dig upp, bete dig som en man, Louis.” Och efter de orden av min far, så går han ut ur rummet, stänger dörren och genast tar jag ett djupt andetag.

“Lou, kom hit.” 

Jag kollar på honom och skakar på huvudet. Jag måste fokusera mig på att göra iordning min säng, med ännu ett djupt andetag så reser jag mig upp och börjar bädda min säng, och lägger på min madrass.

“Louis, kom bara hit!” Morrar han, och jag stelnar till.

“Vad är det du vill med mig Harry!?” Jag vänder mig om och praktiskt sätt skriker på honom men samtidigt kommer det bara ut som en viskning.

“Du driver mig till fucking vansinne och jag har bara varit här i tre dagar!” Han drar sina fingrar genom hans hår, och suckar konstant.

Jag lade huvudet på sned, “Du kan inte tänka som du gör Harry. Vi är styvbröder.”

Han skrattade, “Det är vi inte alls.”

“D-det är vi,” svarar jag honom och fixar till min uniform några gånger.

“Jag kan fortfarande kyssa dig,” ler han någorlunda och reser sig ur sängen för att gå mot mig.