Take Me To Church

Kapitel 3.

Louis Tomlinson'

 “Det är dags för er att gå upp till era rum, klockan nio ska det vara släckt överallt.” Berättar min far för de nya adoptiv ungdomarna.

 “Med all respekt sir, klockan är bara åtta och varken Louis eller Gemma har fått något att äta ännu.” Ler Harry sternt och stoppar ned sina händer i sina jeans fickor.

 “Vi äter inte efter sex på söndagar,” säger min far till Harry med en hård blick. 

 “De kommer fucking svälta av dina schema läggningar!” Fräser Harry till, samtidigt som han spänner sina nävar. 

 “H-harry, sluta- snälla..” Ber jag honom, men det var som om Harry var i sin egen värld, jag menar tänk om han skulle vara tvungen att flytta ifrån sin syster.

 “Gå upp till era rum” min far tar en lång paus och lutar sig mot väggen,  “du är glad att detta är första kvällen annars skulle du få bestraffning.”

 “Kom igen, Gemma.” Mumlar Harry och tar tag i hennes handled och leder henne upp för trapporna, och jag går hastigt efter dem för att inte få något bestraffning av min far.

Gemma och Harry lämnar mig och de båda går upp mot vinden, där Gemma nu ska bo. Det är ganska mysigt där uppe, om man jämför med mitt rum och vinden. Mitt rum är litet, och då överdriver jag inte alls. Jag gillar det inte, verkligen inte. Men jag ska inte klaga, min mor tycker inte om att jag klagar. 

Med ett glatt leende på läpparna så går jag in mot mitt rum, och omgivas redan av vinden som drar sig igenom mitt rum. Försiktigt drar jag ur en låda under min säng, och letar fram min pyjamas som jag har instoppad i en varm låda. Jag slickar mig sakta om läpparna och plockar upp pyjamasen, snart så skjuter jag under lådan igen och ställer mig upp för att gå mot badrummet. På vägen ut ser jag Harry prata i en mobil, och jag stannar genast till. 

“Louis, hey, kan du täcka för mig?” Mumlar han genast, och lutar mobilen åt sidan för att hastigt muttra något som ett nej till mig, och först förstår jag ingenting men efter några sekunder tänkandes så pratar jag med honom.

“Uhm, j-jag tror in-t-te det är en sådans bra idé.”

Han blinkar med ögat till mig och lutar sig sedan mot väggen, och nu inser jag att jag har tryckt min pyjamas mot min bröstkorg.

“Behöver du någonting?” Frågar han med en skarp ton.

“N-nej,” muttrar jag och går genast förbi honom och in till badrummet. Så fort jag kommer in i badrummet, tar jag ett djupt andetag och byter om.

Bara några minuter senare är jag påväg in mot mitt rum, och jag har ingen syn av Harry längre vilket får mig att andas normalt igen. Jag var rädd vad Harry skulle tycka om mig, om han skulle skratta åt min klädsel, om han skulle håna mig för att jag bär mig åt som ett freak. De faktum att han sover i samma rum som jag, en tjugo-tre åring, ens pratar med mig. Men någonting säger mig att han är en syndare.

“Vart ska jag sova?” Frågade Harry mig när jag kom in i rummet, hetta fördes upp mot mina kinder och jag skakade genast på huvudet.

“Vart du vill,” jag försöker att le mot honom men allt jag kan göra är att stirra ned mot golvet.

“Du vet att det inte finns två sängar, ellerhur?” Flinar Harry flörtigt, vilket får mig att fortsätta att skaka på huvudet.

“Ja-ag v-et, min far, uhm, han sade att vi, uhm, får sova, i samma säng..tills imorgon då han ska åka och köpa en ny säng till dig.”

“Stammar du ofta?” 

“N-nej.” Säger jag hastigt, och börjar fippla med mina fingrar.

“Det gör du,” han drar sin hand genom sitt hår och drar av sig sin t-tröja.

 “Jag ska sova nu, uhm, ”

“Mhm, jag låter dig sova.” Ler han mjukt, så hans smile gropar visas.

“Tack.” Säger jag och sätter mig på min säng för att sedan bädda om mig själv. 

Jag har aldrig varit med om något pinsammare i hela mitt liv, nu önskar jag bara snart att jag kan somna och glömma av allting som nyss har hänt.

*

Det var måndag idag, och det var första dagen i skolan för Gemma och vi båda går i samma klass. Jag trodde att de inte kunde bli bättre, men när jag fick reda på att vi inte skulle till skolan idag. Utan kyrkan, för att välkomna Gemma och Harry till kyrkan. Gemma hade fått kläder av min mor, och Harry hade fått kläder av min far för att bära dit. 

“Är du klar?” Frågar min mor mig med ett leende på läpparna.

“Ja, självklart.” Säger jag och pussar henne snabbt på kinden.

Jag fixar till min slips några gånger till, och följer sedan med min mor ned för trapporna och ut till bilen där Harry, Gemma och min far redan sitter.

Jag hoppar in och sätter mig bredvid Harry, och drar bältet kring mig hastigt. Min far startar bilen, vilket får mig att hoppa till och utan att jag märker det placeras min hand på Harry's lår och mina kinder hettar genast till. Snabbt, obemärkt och pinsamt drar jag bort den och flyttar mig lite åt sidan för att inte sitta titt som tätt intill honom.

“Vad gjorde du?” Viskar Harry mot mitt öra, vilket får mig att genast bli nervös.

Detta är en synd.

En synd.

“Förlåt.” Ber jag om ursäkt, och vänder mig mot honom.

Han placerar sin hand på mitt ben, som en vänlig gest, och nickar mot mig. “Be inte om ursäkt för någonting.”