Fuck it

#Kapitel 27

ZACKS PERSPEKTIV

Vi får övernatta här.
Kommer vi ens att klara av den här natten?
Tänk om ——.
Men sluta nu Zack, var inte feg!
Måste vara en stabil punkt nu, Ellie kommer troligtvis inte att vara det så då måste jag vara det.

-"Ellie, dehär är inte direkt min grej. Men har lite erfarenheter i alla fall".

-"Brukade egentligen lampa utomhus, men känner inte att det kommer göra någon värst bättre skillnad. Så vi får ta ner sätena och börja förbereda oss för natten"

-"Du är nog duktigare än mig på detta, hoppas jag" säger hon och ser rädd ut.

-"Ta det lugnt. Vi kommer att klara av detta, kan du ta fram täcken?"
-"Undertiden jag drar ner sätena"

-"Eh—måste jag? Det är riktigt mörk—t där ute" säger hon när hon ser ut fönstret.

-"Okej, du kan hjälpa mig att ta ner sätena" säger jag och flyttar mig till sätena där bak.
Hon följer lydigt efter.
Tillslut så är vi face to face.
Hon påminner mig om Melissa...

Jag blickar bort blicken ifrån Ellie och börjar sakta ta ner säte för säte.
När alla är nere så rotar Ellie bland några resväskor och får fram ett stort täcke.
Det ångar ifrån min mun, så kallt är det.
Ska bli riktigt skönt att sova under täcket.
Speciellt inatt.

Bilen är som en säng, inte så stort men duger.
Men vi lär få trängas.
Vi drar på oss täcket och vänder oss åt varsin sida.
Fryser fortfarande så sjukt mycket, går inte att förklara.
Jag vänder mig försiktig om för att se om hon hunnit somna.
Det har hon inte.
Hon vänder sig om och lägger sig i min famn.
Hennes värme gör så att jag inte fryser lika mycket.
Vi sätter täcket över oss, det känns betydligt mycket varmare.
Länge sover vi under täcket.
Tills morgon skenet börjar skimma.
Jag öppnar ögonlocken och tittar rakt upp på taket på bilen.
Hon ligger fortfarande vid min axel.
Vänder mig om och lägger mina armar försiktigt om henne.
För att spara mycket värme.
Vi är dock farligt nära, men vid en nödsituation så måste man göra sånt som man nödvändigtvis inte brukar göra.
Känns ändå skönt att ha någon nära sig, känns inte lika ensamt längre.

Omkring två timmar efter så vaknar jag och bredvid mig ligger inte Ellie.
Får en smula panik och snabbar mig ut ur bilen.
Ingen Ellie syns.

-"Ellie!" Ropar jag i panik.

Direkt efter så ser jag att hon springer nedför en grus backe.
Hon kommer med en hink hallon och blåbär.

-"Jag hittade massvis med bär nedför dalen" säger hon och ler.

-"Jag blev jätteorolig! Du kunde väckt mig. Jag kunde följt med" Säger jag och kramar om henne medans jag andas tungt.

-"Tänkte att du skulle få sova ut. Vi hade ju en svår natt igår"

-"Men ändå. Det är inte bra att du går ensam i skogen"

-"Det är lugnt, Zack" säger hon och lägger sin arm över min axel.

-"Tänkte att jag kunde visa dig dalen här nedanför" säger hon och tar tag i min hand och följer mig längre in i skogen.
När vi kommit väl långt in i skogen så ser vi hela den enorma dalen.
Helt makalöst vackert!
-"Har aldrig sett en dal förut, visste inte att det var såhär vackert!" Säger jag och lägger min arm runt hennes midja.

Hon tittar upp, och ser länge på mig.
Innan hon säger någonting.
-"Du vet att det inte är fint att stirra?" Säger jag med ett retsamt flin.

-"Äh, det gjorde jag ju inte!" Säger hon och suckar.
Jag flinar som ett svar.

Hon är ju rätt gullig ändå.

Vi går ner mot en liten flod som ligger vid dalen.
I vattnet finns det massor av blad som flyter, och havsgräs som överväxt.
Ser ut att den stått där mycket länge, utan skötsel.
Längre bort ifrån floden så ser vi rök bland träden.
Någon som lagar mat.
Ser ut att vi kanske kan få någonting i magen ändå.
Hungern är så ivrig så att jag skulle kunnat äta vad som helst.

-"Ellie, det ser ut som om någon lagar mat?"
-"Kanske så får vi lite mat i magen ändå?"