Fuck it

#Kapitel 38

ZACKS PERSPEKTIV

När hon väl sa ordet gravid.
Där kände jag hur min kropp bara ville falla ihop och aldrig vakna igen.
Aiden som jag aldrig trodde skulle föråda mig såhär grovt, gjorde det framför mina ögon.
Han har redan gjort det många gånger men aldrig på detta viset.

-"Hur i helvete Melissa!?" Hur kunde jag lita på henne.
Jag ser att hon hastigt viker sig och börjar krampa.
-"Förlåt Zack!" Säger hon och där tappar hon medvetandet.
-"Melissa, vafan händer?!" Säger jag medans jag kastar mig vid hennes högra sida.
Sekunden efter ser jag hur Jackson rusar utifrån festen och kastar sig vid vänstra sidan av henne.
-"Hon är med barn. Och tappat medvetandet, detta är inget bra tecken!" Säger Jackson och tar fram telefonen och slår in "112".
Tio minuter senare hör vi sirenerna närma sig.
När de är väl nära vinkar vi in dem och vi ser hur en kvinna med gyllene blont hår snabbar sig till platsen med en en annan blond hårig kille, kvinnan gör andningstekniken på Melissa medans mannen frågar oss hur vi känner henne och vad som hände.
När de frågar oss hur vi känner henne var vi tvungna att säga någon vit lögn.
-"Det är min dotter" säger Jackson för att han ser lite äldre ut än både oss.
De ställde inte så mycket fler frågor.
Tillslut så tog dem med henne i ambulansen och både stod på varsin sida av vagnen.

MELISSAS PERSPEKTIV

När jag vaknar så ser mig omkring är allt suddigt, jag kan knappt se någonting.
Jag hör hur någon ropar "Melissa" massor av gånger men när jag försöker att svara så är det som om min mun inte går att öppna.

_______________

Något väldigt starkt ljus lyser i mina ögon, när jag öppnar de ser jag en man bakom ljuset.
När han ser att jag har vaknat släcks plötsligt ljuset.
-"Hur mår du?" Frågar han medans han undersöker mig.
-"Yr och illa mående" svarar jag medans jag fortfarande kisar. 
Han viftar in någon och i nästa sekund så står någon ny vid min sida.

Jag försöker identifiera om personen är bekant men jag ser inga tecken på det.
Kvinnan har långt mörk brunt hår som är uppsatt en hästsvans, hon har en vit skjol med en vit t-shirt som jag anser är hennes uniform.
Mannen har liknande, han har istället vita byxor med en vit t-shirt.

-"Vart är min bror?" Säger jag och försöker rycka mig upp ur sängen.

-"Zack och din pappa är i ett annat rum, men vi ska precis hämta dem, om du ursäktar mig" säger mannen och går ut ur rummet.

Pappa? Varför är Zack med min pappa? Hur visste--
Ja, självklart ännu en lögn de har sagt, så dum jag är.

Som läkaren sa så kom Zack och Jacksson in i rummet som jag befinner mig i.
Jackson trillar nästan på mig när han rusar mot mitt hål.
-"Det är okej" säger jag för att lugna han en aning.
Zack närmar sig mitt hål och direkt när jag ser hans ansikte känner jag bara sorg inom mig.
Han säger ingenting han bara står där, som om ingenting har hänt.

____________________________________

När jag äntligen är hemma så lägger jag mig under täcket och bara undrar hur allt kunde ha hänt just mig.
Är detta slutet av den hemska madrömmen eller fortsätter den?
Innan jag märkt så ser jag att Zack står och kollar in i mig.
Jag hoppar till av rädslan av att tänka på att jag inte ens har märkt honom, hur länge har han stått där?
-"Förlåt att jag skrämde dig. Men Melissa vi behöver prata"

Jag känner likadant, vi behöver ta ett riktigt snack.

-"För det första Melissa, när fick du veta att du blev gravid med hans barn? Och när låg ni?" Frågar han och sätter sig på huk.

-"Jag tog ett faderstest för några veckor sedan med både erat DNA, de var hyfsat lika för att ni både är syskon men det visades åt Aidens håll. Förra månaden hände det" säger jag och tittar ner i oboyen som jag håller mellan mina händer.

-"Vet han om det?"

-"Ja, de gör han" säger jag och kollar ut genom fönstret.
-"Hur reagerade han?"

-"Jag vet faktiskt inte Zack, han svarade ett samtal och stack" svarar jag och känner att en tår rinner ner för kinden.
Vi står tysta en stund, inte i den stela tystnaden i den sorgsna tystnaden.

___________________

Två månader senare

Tårarna har inget att ge, för en gång skull.
Oavsett hur hårt det sliter på mig.
-"Zack, hur ska jag göra?"
-"Ärligt talat nu Melissa har jag ingen aning" säger han och är lika orolig som jag.
-"Det är försent att göra abort" säger jag och blir ännu mer orolig.
Hur ska jag kunna ta hand om min dotter utan Aiden?