Don't forget your mine - Steve Rogers |2

2

Alex Stark

Wakanda. Det är dit vi ska. Steve vet om att T,Challa kommer hjälpa oss. Dem har redskapen för att ta bort Visions sten. Det viktigaste är att vi skyddar han och stenen. Vi kan inte låta Thanos komma åt den.

"Älskling, kommer du?" Steve ligger i sängen och väntar på mig, jag står k badrummet och kollar i spegeln.
Försöker inse allt som kommer att kunna hända. Allt som jag inte vill ska hända. Hur ska jag kunna hjälpa till. Jag vet att jag är duktig som Nat men jag är inte någon superhjälte.
Steve ligger och läser en bok, hans bröstkorg är inte täckt och han har öppnat täcket så att jag kan krypa ner under. Han tittar mig i ögonen. Hans ögon som bara visar trygghet. 'Vad ska jag göra om jag förlorar dig'

"Är du okej Alex?" Hans arm omfamnar min Axel och jag ligger tätt intill han.
"Allt är bra nu" jag tittar upp på hans ansikte och ger han en kyss. Jag slutar inte, jag vill inte släppa taget om han. Hans hand rör min kind och han rullar så att han hamnar ovanför mig. Jag kramar om hans hår medan han kysser mig intensivt. Jag rullar bort han så att jag sätter mig gränsle över hans lår.

Han sätter sig upp och kramar om min midja. Våra läppar tar en paus och han kysser mig på nacken. Jag tar tag i hans ansikte och lutar våra pannor mot varandra.
"Tänk om något händer? Tänk så förändras allt inom den närmaste dagarna. Vi vet vad Thanos är kapabel till." Jag tittar ner på hans bröstkorg och väntar på ett svar. Han tar bort sin vilade panna som var på min och tar tag i mitt ansikte med sina händer.
"Inget kommer hända älskling. Om något händer så är jag där. Okej?"

Tillbaka blick
***
"Vi löser detta tillsammans, okej?" Jag ler och han ler tillbaka, han omfamnar mig i en kram.
"Kanske 'okej' kommer bli vårat 'alltid'"  jag vilar mitt huvud på hans axel.
"Okej"
****
"Okej" säger jag och ser på han och ler. Vi båda vet vad det ordet betyder för oss.
Han ger mig en kyss på pannan innan han placerar mig bredvid han.
"Försök sova nu, en lång dag imorgon"
Jag vilar mitt huvud på hans bröstkorg. Min arm omfamnar hans överkropp och hans arm omfamnar min. Där ligger vi. I en tystnad som jag älskar, att bara höra hans hjärta slå, hans andetag som blir tyngre och tyngre ju mer han börjar bli trött och somnar. Hans hand som gör cirkulerande rörelser på min rygg för att visa att han är där. Det han gör varje kväll. Min Steve.

Jag vaknar upp, inte av min fästman som jag brukar bli väckt av. Jag vaknar av ett duns. Ett sånt högt duns så att jag flyger upp ur sängen. Jag springer ner till köket. Vi är i det nya avengers byggnaden. Ett tillfälligt sovrum har vi och jag har inte vant mig än vid detta hus.
Jag ser Steve stå vid spisen.
"Fan"
Han ser att jag står bakom honom och han ser mitt ansiktsuttryck.
"Vad är det, vad har hänt?" Hans hand tar tag i min och hans ansikte visar en bekymrad min. Jag ser stressad, orolig ut.
" Skräms aldrig så där igen" jag tar tag i hans armar och slänger dem åt sidan för att kunna komma åt hans kropp för att omfamna han. Han tvekar på att ta hans armar runt om mig, han undrar väll säkert på vad jag håller på med.
"Vad är det Alex?"
"Där är inget, jag blev bara rädd när jag väcktes av en smäll och sen var du inte där" jag pratar i hans axel så man hör bara mest mummel.
"Jag gjorde frukost åt oss."

Jag tittar bort mot spisen och ser äggröra med bacon. Jag slutar krama han och han ler när han ser att jag ler. Han ber mig att sätta mig och han dukar fram frukosten. Vi sitter och pratar om allt möjligt och jag tänker hela tiden på annat.
"Bucky är väll där nu?" Frågar jag, jag har inte sett Bucky på väldigt länge. Steve vet att jag saknar han och Steve saknar honom också. Bucky har blivit min bästa vän. Vi har väldigt mycket gemensamt och han är en fin människa.

"Bucky är där, jag har till och med hört att han har fått en ny metall arm." Bucky var med när vi var i Tyskland. Han var på Steve sida. Dem behövde fly sedan för att inte hamna i fängelset.

Jag har precis tagit på mig min dräkt. Pappa har gjort den. Den är röd och blå. Men har guldiga detaljer. Han ville att den skulle matcha hans iron man dräkt men också Steves dräkt.
Mina tankar kommer tillbaka på att pappa inte är här. Han är i rymden, med Peter. Han lovade att han skulle komma tillbaka. Jag hoppas inte att något illa har hänt med honom, inte med Peter heller.

"Är du redo?" Steve har på sig sin captain america dräkt och hans hår har blivit längre. Det går bakom öronen på han. Hans skägg är tjockare. Jag går fram till han och drar mina fingrar o hans hår. Han lägger sina händer runt om mig.
"Jag vet jag måste klippa mig." Säger Steve och tittar på mig medan min blick är på hans hår.
"Tycker det är sexigt" säger jag och går förbi han, jag vänder mig om för att se ett flin som bildas på hans mun.
"Kommer du?" Säger jag och skrattar. Han drar sig ur sina tankar och följer efter mig.

Vi alla är i konferens rummet. Steve, jag, Nat, Wanda, Bruce, Rhodey, Vision och Sam är här. Vi alla är här för att planera inför vår resa till Wakanda. Det viktigaste är att Thanos inte vet att Vision kommer vara i Wakanda. Vi vill inte utsätta landet för något.
"Så, om 2 timmar?" Frågar Sam
"Om två timmar åker vi, var beredda på att det kommer ta tid, vi ska till Afrika. Packa på er det ni behöver." Säger Steve och tar tag i min hand.
"Okej, vi gör detta tillsammans" säger han.
"Tillsammans" säger vi alla i kör och tittar på varandra.

Jag inser nu att allt detta kan jag förlora. Men jag tänker inte förlora det. Även om Thanos kommer, så kämpar vi tillsammans. Jag kommer ta tillback alla i säkerhet. Jag kommer ta tillbaka pappa och Peter. Jag måste bara komma på hur jag ska göra det.