Don't forget your mine - Steve Rogers |2

7

Alex Stark

Vi satt där, som vanligt. I quinjeten allihopa samlade. Men några saknades, våra vänner saknades. Det kändes tomt utan dem, utan dem så var vi inte en grupp. Min familj är borta, jag är inte hel utan dem, om jag måste riskera mitt liv för att få tillbaka dem så hade jag gjort det.

"Alex, är du okej?" Pappa tog på min axel och satte sig bredvid mig. Hans iron man dräkt var på, men jag kunde ändå se hans kroppsspråk som tydde på att han var rädd.

"Jag är okej pappa." Jag nickade mot han och gjorde ett fejk leende. Pappa har varit orolig över mig enda sedan han fick reda på mina krafter. Han kollar alltid till mig, om jag är det minsta orolig så finns han alltid där.

"Jag känner min egna dotter, vad är det?" Säger han och lutar sitt huvud mot mitt. Närheten av pappa gör mig gråtfärdig. Hela han får mig att känna mig trygg.

"Jag älskar dig pappa, jag säger det inte ofta. Men jag gör verkligen det." Han vred sitt huvud och kollade på mig med stora ögon. Han omfamnar mig i en kram och klappar mitt hår.

"Jag älskar dig också gumman." Säger han och pussar mig på pannan. Jag kollar bort mot Steve medan pappa kramar mig. Hans blick är fast på mig och jag ler mot han. Tillbaka får jag ett leende och en nick.

"Vi landar nu" Bruce styr planet och framför oss ser vi Wakanda igen. Vi har inte varit här sedan, ja. Sedan allt hände.

Wakanda är inte sig likt, alla glada människor och alla djur är borta. Det enda som finns är det gröna gräset med alla träden. Vi saktar ner och framför oss ser vi en liten trästuga.

Vi alla går ut från planet och min hand kramar om Steves hand. Inne i stugan sitter han. Den lila mannnen som förstörde alla våra liv. Där sitter han. Men han är inte lika stark. Hans ena arm är bortbränd och han ser svag ut.

Pappa och Rhodey går in först och bakom dem kommer vi andra. Thanos snappar ut från sin matlagning och vänder sig mot oss. Rhodey och pappa springer snabbt fram och håller i honom mot marken så att han inte kan ta sig någonstans.

"Vi möts igen." Säger han och små flinar mot oss. Jag känner att min ilska tar över och jag går fram.
"Du har ingen rätt till att tala till oss sådär, förstår du vad du har gjort med-" jag tittar på hans arm och vrider den för att se alla stenar. Men det jag möts av är inte stenarna. Handsken som han hade där stenarna var i, dem är inte där. Stenarna är borta.

"Dem är inte här." Säger jag och alla tittar på mig och sedan på han.

"Vart är dem?" Säger Steve irriterad och går närmre.
"När jag knäppte fingrarna så förstördes alla stenarna. Dem är borta för alltid."

Jag tog ett steg längre fram och mötte hans blick. Men då plötsligt så slits han från Rhodeys grepp och han tar tag i min hals. Steve springer snabbt fram och pappa regerar.

"Släpp henne annars." Säger pappa.
"Annars vadå?" Han slänger mig mot marken och jag tappar andan.
"Din lilla jäve-" innan Steve hinner säga någonting så kommer Thor med sin yxa. Det enda jag ser är ett lila stort huvud som rullar på marken framför mig. Han är död. Thanos är död.
"Som sagt, jag gick för huvudet." Säger Thor och sedan då går han ut från stugan, lämnad kvar är alla i chock.

Steve springer fram till mig och när upp mig i brudstil. Jag vilar mitt huvud mot hans bröstkorg.
"Steve, något är fel." Säger jag. Jag känner hur någonting inuti mig förändras. Nästan som om alla mina organ vrids om.
"Alex, vad händer-" jag skriker till och känner hur hela jag kollapsar i Steves famn. Ett hugg känns i magen och innan jag hinner stänga ögonen så hör jag pappa och Steve försöka få kontakt med mig.

3dje perspektiv

Steve försöker få kontakt med Alex som nu ligger i planet på marken, Nat har sprungit för att hämta syrgasen och Bruce skyndar dem alla snabbt hem.
"Du vågar inte lämna mig nu Alex, inte nu." Steve står på sidan av Alex och försöker få henne att reagera. Hon är uppkopplad så att man kan se hennes värden.

"Inget hjärtfrekvens." Skriker Rocky och Steve och Tony tittar på varandra i panik.

"Nej, nej nej." Steve börjar med hjärtat och lugn räddning och han blåser i hans fästmös mun och sedan räknar 1,2,3 när han fortsätter att göra bröstkompressioner.

Tony står på andra sidan av hans dotter och ger henne alla typer av mediciner. Nat står längre bort och drar sig själv i håret och försöker att inte tappa det.
"Gör något då." Säger hon skrikande.

"Kom igen nu Alex, kom igen älskling lämna oss inte." Steve slår och slår på hennes bröstkorg och en tår faller ner från hans kind. Alex ligger där på marken, kall.

"Kom , kom igen." Steve slår allt vad han har med sina knytnävar på hennes bröstkorg.

"Vi har hjärtslag." Säger Rocky.
Steve slappnar av och hans huvud faller mot hans fästmös bröstkorg.

*Inne i Alex's huvud under tiden hon var borta*

"Tänk på allt fint vi kan ha."
En man står framför mig och omfamnade min kropp.
"Men Steve vi kan inte skaffa fler, hela jag kommer vara helt slut."
Jag befinner sig i en stor stuga vid en sjö.
In springandes kommer två pojkar. Två små pojkar.
"Mamma, mamma. James sa att jag inte får vara med pappa och han och fiska sen."
Jag tar upp ena pojken i min famn och den andra är i Steves famn.
"Såklart du får, du och din bror får följa med mig."
Säger Steve och tittar på mig. Han närmar sig mig.

"Som sagt, kolla på dem här två. Dem har vi skapat, en till skadar inte." Säger han och ler.
"Du är för söt" säger jag och ger han en kyss.
"Du är för söt Alex Rogers."