Don't forget your mine - Steve Rogers |2

5

Hur ska jag börja. Mitt huvud snurrar med tankar om vad som håller på att hända. De flesta i armen fortsätter att fajtas mot varelserna. Men vi. Vi är helt uppe i annat. Framför oss lite längre in kommer det ett stort rökmoln och en portal öppnas. Ut därifrån kommer en lila stor man. Direkt så ställer sig Steve framför mig och håller hans arm framför mig. Han tittar bak på mig.
"Håll dig bakom mig hela tiden." Jag nickar och han tar sin blick framåt.

Jag ser att Thanos har alla stenar utom en. Det är den som Vision har. Bruce springer fram i full fart. Men det kommer ett lila slags vind som gör att han flyga bort. T'Challa och alla andra springer fram. Detsamma gör jag och Steve. Steve springer men skjuts iväg av den lila vinden som Thanos skjuter ut från hans hand.
Jag kollar på Steve för att se om han är okej. Han ställer sig snabbt upp igen och nickar mot mig. En sten släpps från mitt hjärta när jag ser att han är okej.

Alla fortsätter att försöka stoppa Thanos. Men på ett eller annat sätt så blir dem stoppade av en av stenarna som den stora lila mannen har.
"Wanda." Jag ser Wanda stå och försöker få bort stenen från Visions huvud. Hon gråter och jag vet om att Vision kommer dö nu. Detta var det sista som skulle hända. Vision ville inte att Thanos skulle komma åt stenen.

Att se dem tillsammans se varandra för sista gången gjorde mitt hjärta att gå i sönder. Hela jag fylls med ilska och sorg. Jag vet inte vad det är som händer. Allt känns konstigt och jag ser mina vänner försöka få slut på Thanos. Det är då jag stänger ögonen. Jag ser allt svepa förbi i mina ögon. Sen när jag öppnat dem igen så skjuter jag en stor blå vind på Thanos. Mina händer flammar av blått och jag ser hur Thanos flyger mot en sten. Jag kollar runt om mig och ser alla stå i chock.

"Din pappa ljög inte." Säger Nat och ger mig ett flin.
Men hon hinner inte le mer då Thanos ställer sig snabbt upp igen. Jag ser hur Steve springer fram. Slår han i ansiktet. Han försöker få bort hans hand. Och jag ser hur nästa ögonblick kommer leda till att Steve slås medvetslös på marken. Jag springer fram och Steve ser mig.

"Alex. NEJ." Jag kommer ihåg hur han sa att jag skulle springa om han utsätts för fara. Men hur kan jag lämna mitt livskärlek i den stunden. Han hade gjort samma sak för mig. Men innan jag hinner komma fram slås Steve ner. En stor smäll hörs och sen ser jag min fästman på marken.
"Steve!!" Jag springer fram till han och ser hur han inte svarar. Tårar faller ner på min kind och runt omkring mig är alla mina vänner på marken.
"Steve. Snälla. Vakna." Jag håller i hans hand hårt och kommer ihåg vad jag sa innan detta hände.

Tillbaka blick***
"Jag önskar bara att vi hade börjat med allt innan det här. En familj, leva livet. Tillsammans."

" Vi kommer göra det, när allt det här är över. Inget kommer hända. Okej?

***

Wanda. Jag ser henne fajtas mot Thanos medan hon försöker hjälpa Vision. Jag kollar på Steve och kysser han på pannan innan jag beger mig mot Wanda för att hjälpa henne. Hon ser att jag kommer mot henne och skakar på huvudet. Jag ignorerar det och börjar att skjuta mina krafter mot den lila varelsen. Han krampar ihop. Vision tittar på mig. Han nickar. Det är då jag inser att stenen går i sönder. Jag tittar ner på min vän som ligger på marken. Jag ser ner på min dräkt som är helt förstörd. Men innan jag hinner se Thanos så vrider han tillbaka tiden. Allt som hände innan återupprepas.

Nu är vi tillbaka när Steve ska dra av handen på Thanos. Och nu hinner jag dra bort han innan han slås medvetslös på marken.
"Vad gör du?" Säger han.
"Tro mig. Jag vill inte förlora dig igen." Säger jag och han ser fundersam ut. Men fortfarande så ligger resterande av våra vänner på marken. Men den här gången inte medvetslösa utan helt slut bara. Thanos närmar sig Wanda. Hon står och försöker få bort stenen från visions huvud. Jag springer fram för att hjälp men blir slänga iväg av Thanos. Min rygg slås hårt emot ett träd och det får mig att skrika till. Thanos slår bort Wanda som fallerar mot marken. Han greppar tag om Visions hals och drar ut stenen. Vision faller livlös mot marken. Både jag och Wanda skriker.

Ner kommer en blixt som följs av Thor och hans yxa. Yxan hamnar i Thanos bröstkorg.
För en stund tror jag att vi har lyckats. Men det är då den lila mannen säger något.
"Du skulle ha gått mot huvudet."

Det är då han knäpper fingrarna och försvinner. Vi alla förstår ingenting. Steve tittar på mig och springer fram.
"Älskling, är du okej?" Han kramar om mig och jag brister ut i gråt.
Jag ser Wanda sitta och sörja vid Visions kropp.

"Bucky" jag ser Bucky komma mot oss och jag springer fram. Men det är då jag ser att han försvinner som aska. Hela hans kropp fallerar mot marken och inget är kvar utom aska. Steve tittar på mig och springer fram.
"Vad är det som händer Steve?" Säger jag.
"Jag vet inte." Säger han förtvivlad när han ser sin bästa vän gå från att vara en kropp till aska.

Jag kollar runt om mig och ser Wanda försvinna på samma sätt.
"Wanda!!!" Jag springer fram men hon ler mot mig innan hon försvinner. Nat kommer och sätter sig bredvid mig. Jag kollapsar i hennes armar.
Jag ser Groot och Rocky sitta bredvid varandra.
"Jag är Groot." Säger Groot till Rocky innan han Groot försvinner till aska.

Och där stod vi. Steve, Nat, Thor, Rocky, Rhodes, Bruce och jag. Alla vi överlevde.

" vad var det där?" Frågade Bruce.

Jag stod nu bredvid Steve. Jag i hans armar. Vi kollade ut över alla våra vänner som hade blivit till aska.

"Det som inte fick hända, hände." Säger Steve.
"Thanos har tagit bort halva jordens befolkning." Säger jag och kollar runt på dem som är kvar.
"Vad ska vi göra nu?" Säger Nat.
"Vi vet inte." Säger jag
"Men vi ska ta reda på det." Säger Steve innan han kollar runt på sina vänner som nickar. Han kollar sedan ner på mig och vi möter varandras blick.

"Okej?"
"Okej."