Don't forget your mine - Steve Rogers |2

4

Glöm inte att rösta om ni vill. Och följ gärna för att inte missa något. Här är kapitel 4 på novellen.

"Kan någon ge den här mannen en sköld." T'Challa ropade ut i rummet. Steve nickade mot han och dem båda stod där med allvar i blicken.

"När jag säger åt dig att släppa ner barriären så gör du det syster." Shuri nickar och hon inser att det kommer bli en riktigt fajt.

Jag ställer mig bredvid Nat.
"Vad gör vi nu?"
"Vi kämpar tillsammans." Hon tar tag i min hand och vi går ut mot fältet. Steve går framför oss och kollar bak på oss för att kolla så att vi är okej.
Vi alla ställer oss på en rad framför barriären. Vision är kvar i huset för att Shuri ska försöka få bort stenen innan allt händer.

"Hon ser förbannad ut." En slags varelse av någon typ står precis utanför barriären, bakom henne är en full armé med andra varelser. Steve vänder sig åt mitt håll, jag står bredvid han och Nat. Han tar mig lite åt sidan innan allt brakar loss.
"Du måste lova mig nu att om jag blir skadad så kan du inte fokusera på mig, du måste kämpa att försöka besegra Thanos och alla andra. Du får inte stoppa för min skull."
Han har sina händer på mina axlar och jag kollar upp på han och placerar mina händer på hans kinder.
"Hade du gjort det? Hade du fortsatt kämpa om jag var skadad eller i fara?"
Han tittar ner på sina fötter och sen i mina ögon igen.
"Nej, men du måste göra det, okej?" Jag tar hans mun mot min och jag känner att hans händer glider runt min midja, kyssen är inte som vanligt. Den är fylld av kärlek och längtan. Nästan som att det vore vår sista kyss. Vi släpper taget om varandra.
"Okej."

Innan vi hinner ställa oss tillbaka på våra plaster så ser vi en full armé komma bakom oss. Det är T'Challas vänner. Jag och Steve kollar på varandra och ler. Höra fältet fylls med människor och djur, som vill försvara sitt land och oss. Men framför oss är dem som vill skada oss. Helt plötsligt så börjar varelserna springa in i atmosfären, dem flesta kommer inte igenom. Dem dör på plats. Men barriären håller på att spräcka. T'Challa sätter ett slags skydd framför oss. Nat's hand räcker efter min och jag tar tag i den. Detsamma gör jag med Steves hand.

T'Challa skriker ut några ord som vi inte förstår, men jag vet att det betyder att nu kör vi. Hela barriären bryta loss och in kommer en hel armé med djur och varelser som vi inte vet vad det är. Vi springer fram, Bucky, jag och Nat springer i samma takt och slänger oss på varelserna och börjar fajtas. Längre bort ser jag Bruce i en slags robot dräkt som är stor, Wanda och Vision är fortfarande inne i byggnaden. Hoppas dem hinner innan dem andra kommer.

Jag sparkar på varelserna och slår ner dem flesta. Nat står vid min sida hela tiden, vi slåss tillsammans och jag ser Steve slåss med en stor varelse som är på väg att springa mot oss. Jag hoppar upp på den och sliter av huvudet. Steve står i chock och stannar upp och tittar på mig.
"Vadå?" Jag tar bort mitt hår jag har i ansiktet och tittar på han.
"Visste inte att jag hade en sådan grym flickvän bara."
Jag blir röd om kinderna och ler mot han. Jag fortsätter att springa bort mot Nat för att hjälpa henne. Hon ligger i underläge och en varelse, en slags kvinna står framför henne med ett spjut. Jag glider under henne och tar tag i spjutet, Nat sparkar henne så att hon faller ner. Sen tar vi båda spjutet och trycker in det i hennes mage. Jag vet, lite hårt kanske men hon försöker ju faktiskt döda oss.
Vi kollar ut mot fältet och ser alla kämpa mot varandra, som det ser ut just nu så känns det som att vi kommer vinna.

Helt plötsligt kommer det två stora slags farkoster som åker mot fältet, dem försöker krossa oss. En röd vind med krafter kommer mot dem och rullar farkosterna bakåt, varelserna blir krossade under dem och dem flesta överlever inte. Det är Wanda som hjälpte oss. Vi springer fram till henne.

"Vart är Vision?"
Hon suckar och kollar på oss.
"Han vad mig gå och hjälpa oss, byggnaden blev attackerad. Jag vet inte vart han är, jag hoppas bara att han skyddar sig." Säger hon och vi nickar.

I stundens hetta så hör vi blixtrar och dunder.
"Kan bara gissa på vem det är." Säger jag och kollar upp mot himlen. Ner kommer en man med skägg, ett slags träd och en tvättbjörn.
Thor drar upp sin hammare och skjuter ner en blixt mot alla varelser, trädet sticker upp hans grenar i en mans mage och ut genom ryggen. Han står framför Thor och Steve.
"Jag ser att du har kopierat mitt skägg." Säger Thor till Steve.
"Ja, tur att Alex gillar det." Säger han och ler mot han. "Fint att se dig."
"Du med."
Steve kollar bort mot trädet som har en varelse fast i en av hans grenar.
"Jag är Groot" säger den och Steve tar på sin bröstkorg och säger.
"Jag är Steve Rogers."

Medan jag och Nat slåss mot en varelse kommer Bucky upp till oss.
"vart är vision?"
"Vi vet inte, förhoppningsvis långt bort härifrån." Säger jag.

Dem är borta, vi klarade det tänker jag, jag kollar bort mot Steve som ser mig. Han står längre bort och jag vill bara springa till han och hoppa upp i hans famn. En stor slags vind kommer mot oss och vi ser att det är en portal som öppnas, ur den så kommer en lila stor man.
"Han är här" är det sista jag hör Steve säga innan vi alla ställer oss tillsammans i en grupp.