Don't forget your mine - Steve Rogers |2

8

Alex Stark

5 år senare

Fem år. Fem år har gått och vi är fortfarande kvar i samma ställe. Ingen är tillbaka, vi var nära där ett tag, att få tillbaka alla. Men det hände inget.

Pappa och Pepper bor vid en stuga vid en sjö, med min lillasyster Morgan. Hon är det finaste jag har kunnat få, en lillasyster jag alltid har önskat mig. Även om hon är min halv syster så känns hon som min riktiga.

Jag satt just nu vid min och Steves sjö. På en stol på våran brygga, jag läste en bok och kollade ut över sjön. Sen ner på mitt finger där min förlovningsring satt förut men har blivit ersatt av en vigselring. Jag och Steve valde att gifta oss vid den här bryggan, ett litet bröllop. Jag hade inte kunnat önskat mig något mer finare, jag var där med mannen i mitt liv och min älskade pappa vid min sida.

"Älskling, fryser du inte?" Steve kom gåendes bakom mig och jag kunde höra hans fotsteg knaka på bryggan. Hans armar kramade mig bakifrån och jag tog tag i dem och vilade mitt huvud bredvid hans. Hans doft som fick mig att känna mig hemma, hans oro i blicken när tårar fall ner på min kind fick mig att tala.
"Jag är okej, ska vi gå in?" Han nickade och han tog tag i min midja för att bära upp mig i brudstil. Jag fnittrade och han log mot mig. Efter alla dessa år får jag fortfarande fjärilar i magen av hans närhet.

Vi bodde ungefär 30 minuter ifrån pappa. Vi bor i en vit villa, en sån villa jag alltid drömt om. Steve buggade mitt drömhus till mig i bröllopspresent. Den villan från min favorit film, the notebook. Dagen jag fick se villan var dagen jag insåg att den här mannen är allt jag drömt om, inte ens i min vilda fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva den kärleken jag upplever med han. Från att mötas på ett träningsläger till att slåss mot en stor lila gubbe till sedan gifta mig med Steve. Känns nästan som en dröm.

"Steve?" Vi satt i soffan, mina ben i hans knän.
"Mhm."
"Jag vill försöka igen." Han snappade upp huvudet och tittade på mig. Han hostade lite och renade sin hals.
"Ehm.. du menar att vi ska... du vet-"
"Nej Steve. Jag menar att vi ska försöka att få tillbaka dem igen." Han drog mig närmre honom och la sin arm runt om mig.
"Jag vet, jag vill också. Enda sedan Scott kom hit så vill jag försöka igen. Vi måste prata med din pappa. Kanske hela den här quantum grejen kan fungera."
Jag nickade.
"Imorgon åker vi till han. Nat och Scott följer med." Sa jag och han tittade mig i ögonen och log.
"Vad?" Sa jag och flinade.
"Är det olämpligt av mig att vilja slita va dig kläderna just nu." Sa han och tittade på mig upp och ner.
Jag närmade mig hans öra och viskade.
"Inte om jag vill att du gör det." Sa jag och han kastade mig över axeln och var upp mig till sovrummet. Vi båda skrattade, det kändes fel på något sett. Att vi var glada, men jag ska få tillbaka dem. Jag bara ska.
—-—-—-—

Jag vaknade upp bredvid min make som låg helt öppet naken på sängen, jag kunde inte stopp mig själv från att fnissa lite.
"Jag hör det där." Sa en röst och såg att den kom från Steve. Jag försökte ta mig upp från sängen men en arm drog mig ner igen. Hans ansikte gosade ner sig i mitt huvud.
"Du ska ingenstans."
"Det var du som ville snacka med min pappa, kom igen nu sötis." Sa jag och han snappade snabbt upp huvudet och tittade på mig.
"Sötis? Det är du som är sötis." Sa han och slängde mig på sängen så att han var över mig, våra skratt gick över till att han kittlade mig tills jag inte fick någon luft.

"Teddy, kom hit, det är mat." En springande hårig hund kom in från vår trädgård och sprang mot matskålen som stod på golvet åt han. Steve kom bakom honom med ett koppel i handen, han hade på sig sin hoddie och ett par grå mjukisbyxor. Jag stod vid köksön och studerade hans kropp på avstånd. Hans rufsiga blonda hår och hans blåa ögon. Han mötte min blick.