Don't forget your mine - Steve Rogers |2

3

Alex Stark

Ljus, vackert ljus. Vi ser över hela Afrika när vi åker i quinjeten. Bruce är personen som styr planet. Nat sitter bredvid. Å andra hand så sitter hon vid andra platsen som styrs av henne. Bredvid mig är Wanda, hon ser på mig att jag tänker på annat.
"Alex, är du okej?" Hon tar min hand och jag vänder mitt ansikte så att jag möter hennes.
"Ja, det är okej. Bara lite nervös men det är okej. Hur är det med dig? Med Vision och allt?"

Wanda har inte pratat med mig så mycket om hennes och Visions relation.
"Jo, jag är nervös jag också. Jag kan inte låta nån röra honom. Men vi har lovat varandra en sak, en sak som jag inte hoppas att jag behöver göra." Jag ser att hon vill byta ämne och jag nickar.

Steve sitter några meter ifrån mig. Han pratar med Vision och Rhodey. Jag ser att dem är inne i sitt samtalsämne. Steve lyfter sin blick mot mig men fortsätter prata med killarna. Jag ler och han mimar.
"Okej?" Jag nickar bara. Ett leende formas på hans läppar.

"Steve? Lyssnar du ens?" Rhodey får Steve att ta tillbaka blicken på han och jag små skrattar.

Wakanda. Ett vackert land. Jag har aldrig sett något som detta förut. Jag har varit så instängd i livet i stan så jag har aldrig sett eller uppskattat naturen så här mycket som jag gör nu. Vårat quinjet saktar långsamt ner och för oss mot marken. Alla knäpper loss våra bälten och går mot porten som kommer fallas ner. Steve tar min hand och kysser den. Jag ler mot han och jag får tillbaka ett leende. Hans skägg gör att jag knappt ser det. Men hans ögon visar det.

Porten öppnas och där framför oss visas en man, med flera kvinnor runt om sig. Jag går bakom Steve och Nat går i följd med mig.

"Känns som att jag alltid tackar dig för någonting." Steve har gått fram och skakat mannens hand.
Från ingenstans så bugar Bruce framför han och mannen tar snabbt upp sina händer.
"Ehm, vi gör inte sånt här." Säger mannen som visar sig vara T'Challa. Kung över Wakanda.
Rhodey skrattar åt Bruce och Bruce bara ler. Steve tar fram mig till T'Challa. Jag tar hans hand och skakar den.
"Det är fint att äntligen få träffa dig. Jag hörde vad du gjorde för alla." Han ler och skakar min hand.
"Du måste vara den speciella tjejen som Steve har pratat om." Steve harklar sig och tittar på mig.
"Hoppas i alla fall att det är jag." Säger jag och ler mot han.

"så hur stor medarbetare förväntar vi oss?" Frågar kungen av Wakanda.
"Sir, vi förväntar oss ett ganska stort anfall." Säger Bruce medan vi går mot en slags byggnad.
"Hur ser det ut för oss?" Frågar jag och Nat.
"Ni får mina vakter, mina dörrar och-"
"En stabil 100 åring gubbe."

Bucky kommer gåendes med ett leende på läpparna. Jag kan inte tro mina ögon när jag ser han. Han ser frisk ut."
"Bucky!" Jag förväntar mig en kram när jag går fram till han, men innan jag ger han en kram så kollar jag på han.
"Ditt hår, det är längre. Ser att båda mina män har sparat ut sitt hår."
Han slår mig lätt på axeln och drar in mig för en kram. Jag har saknat honom.
"Min tur" Steve kommer gåendes och tar in oss båda i en gruppkram.

"Hur är det Buck?" Frågar Steve.
"Inte illa för att vara världens undergång." Jag tittar på Steve som ser bekymrad ut över något, men tänker inte så mycket mer på det.

"Det är verkligen den stenen." Säger Shuri som står vid ett bord där Vision ligger på. Bruce står bredvid och dem pratar om hur dem ska försöka få stenen att få loss ur Visions huvud. Teknologin här är magisk, helt annorlunda från pappas. Det är då mina tankar kommer tillbaka på pappa. Om allt går illa idag, vet jag inte om jag kommer kunna se han igen. Om han en lever, han kan inte kontakta mig, veta vart jag är. Det är som om jag inte ens vet själv vart jag är. Vad håller jag på med. Jag kan inte sånt här. Jag har aldrig slagits mot en mäktig varelse. Det liksom aldrig har hänt.

Jag har ställt mig längre bort, kollar ut över Wakanda och deras frid. Jag måste finnas där för Vision och Wanda men jag kan inte stå ut med att jag vet vad Vision sa till Wanda.

Tillbaka blick
****
"Vad som än händer, du får inte låta han få tag i stenen. Jag vill att du förstör den då."
"Nej, jag kan inte. Det är ett för dyrt pris. Att förlora dig."
"Vi kan inte riskera att han får tag i den. Bara du har krafterna för att ta bort den."
*****

Ett par händer kommer runt min midja och mitt huvud lutar mot hans.
"Vad tänker du på?" Frågar Steve.
"Du vet att du betyder allt för mig?" Säger jag och vänder mig om för att möta hans blick.
"Ja, du betyder allt för mig."
"Jag önskar bara att vi hade börjat med allt innan det här. En familj, leva livet. Tillsammans."
Han tittar på mig fundersamt, hans händer tar tag i mina kinder.

"Vi kommer göra det, när allt det här är över. Inget kommer hända. Okej?"
Jag tittar han i ögonen och nickar.
"En till sak. Om han kommer åt mig, så springer du. Jag kan inte riskera att förlora dig. Så då springer du. Okej?"
Jag tar bort hans händer från min kind.
"Va? Så kan du inte säga. Du menar att jag ska stå och titta på medan du försvinner från mig?"
"Jag kan bara inte se på när du försöker rädda mig, okej?"
Han drar in mig i en kram. Hans läppar kysser min panna. Hans andetag blir tyngre.

"Du vet att jag älskar dig, vad som än händer."
"Säg inte så. Inget kommer hända"

Ett duns kommer. Alla tittar på varandra.
"T'Challa, något har kommit in i atmosfären." En av T'Challas vakter Okoye ser på en skärm att något har kommit in.

Jag tittar på Steve som tittar på mig.
"Okej?"
"Okej"