Olycklig kärlek

Kapitel 25

När jag vaknade var klockan mycket. Jag var tvungen att gå upp snabbt för att inte äta frukost vid lunchtid. Jag var van vid att sova länge på morgonen eftersom jag alltid var trött. Jag gick ner till köket och bredde mig en macka. Albin hade redan gått upp. Det var inte ovanligt att han gick upp 7 på loven för att spela. När jag hade ätit klart packade jag min strandväska och tog moppen hem till Mira. Vi skulle bada i en sjö nära henne. Det var varmt ute och solen brände.

När jag kom till Mira hade hon redan packat väskan och var klar för att åka.
"Visst är det härligt att vara fri från killar ett tag" sa jag och tittade på Mira som låg med sin moppe lite bakom mig.
Hon nickade och gjorde ett tillgjort leende.
"Vad är det?" Frågade jag.
"Förlåt men jag bjöd med Melker och Felix" sa hon och såg förlåtande på mig.
"Va? Men är inte Felix i Stockholm? Och varför bjöd du med Melker? Vi är ju inte vänner än?"
"Det var just därför. Johanna, jag är orolig för dig och Melker, jag tycker att ni borde bli sams igen, jag klarar inte av att se dig olycklig" svarade Mira.
Jag nickade lite lätt på mitt huvud.
"Tack Mira"

Vi var framme och jag såg vattnet glittra blankt. Vi hade redan badkläder under våra vanliga så vi var snabbt i det varma vattnet, eller jag varmt och varmt men det var behagligt.

Efter en stund såg vi Melker och Felix komma.
Mira hoppade snabbt upp ur vattnet och gav Felix en blöt och kall kram. Trots att Felix försökte få bort henne för att inte bli blöt så lyckades han inte så bra.
"Oj Mira! Vad har jag missat?" Frågade jag och skrattade till.
Mira gav Felix en puss och tittade på mig.
"Mycket Johanna" svarade hon och skrattade.
Vi var helt själva vid den lugna, gnistrande sjön. Det var skönt att Mira var med, jag kände mig liksom trygg med henne.
"Sisten i är en bajskorv!" Sa Mira och satte fart mot vattnet. Vi andra följde efter och hoppade i. Sedan hade vi tävling om den som kunde göra snyggast hopp från bryggan, vem som kunde hålla andan längst under vattnet och den som orkade simma längst ut i sjön. Sånna vinnarskallar vi var, speciellt jag och Mira som alltid förlorade.

När vi hade badat så länge så att våra fingrar blev alldeles skrynkliga gick vi upp och torkade oss. Vi la oss på handdukarna som vi hade lagt ut i gräset. Och där låg vi länge, lyssnade på musik och pratade, bara tog det lungt liksom. Jag hade inte hört så mycket från Melker. Han var liksom bara med i bakgrunden. Det gjorde mig orolig och jag började fundera om det hade hänt något.
"Tänk va skönt med sommarlov! Det känns som att vi har varit ifrån skolan i flera månader men det är ju jättelångt kvar" sa jag och tittade upp från min mobil.
"Men sen börjar vi gymnasiet och kommer inte gå i samma klass längre" svarade Mira bekymrat.
"Jag kommer sakna detta, tänk om alla kommer att tappa kontakten" sa jag.
"Jag har varit med om det, inte så lätt att släppa taget fast det gick fort att känna sig hemma i den nya klassen." sa Felix.

Efter en stund packade vi ihop våra saker och satte vi oss på våra moppar och skulle åka. Det var fortfarande ljust och klockan var inte speciellt mycket. Vi skulle hem till Mira och grilla på kvällen men först skulle alla hem till sig och göra sig iordning. Ja förutom Felix då som bor i Stockholm. Jag tog på mig finare kläder, fixade håret och var mer än redo för en mysig grillkväll.

Klockan 4 var jag påväg till Mira. Vi skulle ses ganska tidigt så alla skulle med och handla. Dom andra var redan där när jag kom så vi gick direkt ner till Ica som låg en bit bort. Felix och Mira gick tätt intill varandra lite framför mig och Melker. Vi tittade på varandra flera gånger utan att någon sa något.
"Tycker du det ska bli kul?" Frågade plötsligt Melker.
Jag nickade utan att titta upp från marken. Framme i affären plockade vi på oss frukt, hamburgare med tillbehör, snacks och dricka.
"Vilka drickor ska vi ta?" Frågade Melker och tittade på oss.
"Jag tar gärna Cola" sa Felix och tittade med en 'vadvillniha-blick' på oss andra.
"Ta två flaskor Cola och en fanta" sa jag. De andra nickade och vi slängde ner flaskorna i korgen. Sedan gick vi mot kassorna.
"Jag betalar" sa Felix och försökte stoppa oss från att ta fram pengar.
"VI betalar" sa Melker och tittade på Felix.
Jag och Mira rodnade.
Jag tog påsen som vi hade packat i och gick hem till Mira. Hennes föräldrar skulle inte vara hemma på hela kvällen så vi hade ett helt hus för oss själva.

Klockan närmade sig 6 när vi tände grillen. Melker och Felix skötte såklart den medan jag och Mira fixade tillbehör, dukade och tog fram drickor.

**Felix perspektiv**
Grillen var i full gång och vi lade på hamburgarna på gallret.
"Du säger inte så mycket Melker" sa jag och sneglade på Melker.
"Jag vill säga förlåt till Johanna men jag är orolig om hon kommer förlåta mig. Jag har betett mig jättedåligt mot henne! Hon förtjänar inte mig" svarade Melker med en bekymrad röst.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
"Du, jag tycker att du iallafall ska försöka, säg bara som du känner."
Melker nickade.
Mira kom ut på altanen och jag tog henne i famnen. Kysste försiktigt hennes läppar.
"Hur går det?" Frågade hon med ett leende.
"Det går bra, vi ska bara bära ut allt till uterummet." svarade hon.

**Miras perspektiv**
Jag och Johanna ställde ut tillbehör till hamburgarna, drickor, tallrikar och bestick.
"Du Mira" sa Johanna och ställde ner en flaska fanta på bordet.
Jag tittade upp från besticken som jag precis hade placerat på bordet.
"Ja?" Frågade jag.
"Jag tycker att det är skönt att vars tillbaka till det 'gamla vanliga' livet ett tag. Även om jag snart ska upp till Stockholm igen så är det skönt att vara hemma ett tag och bara umgås med dig" sa Johanna.
"Du har helt rätt Johanna! Vi måste ta vara på dom korta stunderna vi har tillsammans. Men nu när jag har Felix kommer jag ju upp till Stockholm så ofta jag kan både för att träffa dig och Felix."
"Jag vill inte förlora vänskapen med dig, förr har vi ju alltid gått i samma klass och träffats varje dag men nu när vi börjar gymnasiet och jag är i Stockholm kommer vi ju knappt att träffas" sa Johanna.
Jag gav henne en kram.

"Hej! Köttet är klart!" Sa Melker och kom in med en tallrik hamburgare.
Vi satte oss ner och åt.
"Skål!" Utbrast Felix.
Alla tog upp sina glas och klingade i varandra. Vi satt där och pratade och åt, länge!
Efter maten dukade vi av och tog fram snacks och godis.

"Vill någon se på film?" Frågade jag.
"Ja det kan vi göra" sa Johanna och tittade runt på de andra.
Killarna nickade.
"Förslag?" Frågade jag.
"Insurgent? Hungergames? Fifty shades of grey?" Sa Johanna.
"Ja Johanna! Insurgent!! Vilka vill se den?" Frågade jag.
De andra sa att det inte var några problem och en stund senare satt vi där i soffan alla fyra och kollade på insurgent. Jag och Melker satt tätt ihop länge. Inget mer hände innan han viskade:
"Förlåt Johanna"
Jag tittade honom i ögonen och log.
"Johanna, jag älskar dig"