Olycklig kärlek

Kapitel 15

"Vadå kris!?'' Skrek Oscar irriterat. ''Du måste väl förstå! Vi måste få träffa honom''

Vi satte fart mot korridoren i hopp om att hitta Felix rum. Vi sprang och sprang. Men det började kännas omöjligt med alla våningar, gångar och rum. Men jag vägrade ge upp förrän jag visste vilken kris han var i. hade hans hjärta slutat pumpa, hade han slutat andas? Tankarna brände i hjärnan. det var jobbigt att inte vara nära honom när han kanske kunde dö. Vi hade mött många läkare längst korridoren men ingen visste var han fanns. Men tillslut när vi nästan hade gett upp hoppet mötte vi en läkare som hade träffat Felix och berättade vart han fanns.

''Han ligger i sal 245 men han fick akutoppereras. Men jag vet tyvärr inte hur läget är med honom just nu'' sa läkaren.

"Varför var han tvungen att opereras?" Frågade Omar.

"Han hade slagit till något ben som hade stött till hjärtat, operationen kommer att ta lång tid. Eftersom hjärtat inte mår bra."

Vi blev helt stumma. Hade inte ett ord att säga.

Vi satt på golvet utanför operationssalen, lutade mot väggen. Läkaren (som tydligen hette Stina) som vi pratade med om Felix hade sagt till oss flera gånger att han inte kommer vakna förrän i morgon. Vi hade suttit hela eftermiddagen och väntat. Det var nästan kväll nu. Men vi vägrade att gå.

"Kan vi inte bara gå? Vi kan ju inte sitta hela natten och vänta." Sa Omar tillslut.

"Vi har ju inget bättre för oss ändå" svarade Ogge.

"Jo!! Vi har ju en fest att gå på"

"Vi kan ju inte gå på en fest när Felix ligger och är sjuk"

"Kom igen! Vi kommer hit imorgon bitti igen" sa Omar.

~1 timme senare~

Felix opererades och vi var på fest. Om jag ska vara ärlig kände jag mig riktigt elak. Någon knuffade omkull mig väldigt hårt. Jag flög in i väggen. Jag tänkte springa efter honom men kände att det inte var så nödvändigt. Det var inte lugn fest alls. Jag kände mig inte trygg.

Många killar som jag gick förbi frågade mig massa konstiga frågor. Frågor jag inte ville besvara. Ogge kom fram till mig. Han såg ut att må bra.

"Har träffat en tjej" sa han. ''Haha grattis" svarade jag. En tjej kom fram och ställde sig bredvid Ogge.

''Johanna, det här är Melany, Melany det här är Johanna. vi hälsade och stod sedan typ helt tysta. Ogge gick fram till baren. ''Har han druckit mycket?'' frågade jag och tittade på Melany.

''Åh nej, eller jo lite'' svarade hon ganska tyst. ''Om det blir för mycket så kan du hämta mig eller något. Vi ska ha konsert imorgonkväll så jag tror inte att Daff blir glad om han får reda på att vi var här. Min mobil ringde så jag gick ut och svarade.

''hej mamma'' sa jag.

''Jag har försökt att ringa dig jättemånga gånger, vi skulle ju shoppa idag'' svarade mamma.

''Förlåt men Felix fick åka in till sjukhuset''

''Va vad har hänt? Var är ni? mår ni bra?''

''Ja vi mår jättebra men jag kan inte prata nu''

Jag la på luren och gick in igen.

~lite senare~

Jag fick syn på Omar som stod en bit bort. En glasbit skar mig i foten. 'Vad gör jag här egentligen' tänkte jag.

"Hej Johanna!" Sa Omar när jag kom fram.

"Är det där din tjej eller?" Frågade några killar och en av dom höll på att ramla. Jag antar att de var fulla.

"Nej det är en vän bara" sa Omar snabbt och tittade på mig.

"En nära vän eller?" Sa en av killarna och skrattade till. Hans röst var otydlig, så han kunde inte vara nykter. Omar drog med mig till hallen. Han letade fram våra jackor.

"Vad gör du?" Frågade jag lite irriterat. Jag kände mig nog lite berusad. Annars skulle jag bara vara glad att jag kom ifrån det här stället.

''Vi måste härifrån'' sa Omar. ''Alla har druckit och är helt galna och jag vill inte att dom gör något med dig''

Jag log. ''tack Omar''

Vi gick längst gatan jag kände mig yr. 'Hade jag druckit något? Jag kom inte ihåg någonting'

''Du Johanna'' sa Omar och stannade. ''jag undrar om du vill bli ihop med mig''

''Ja Omar, det vill jag''

Han lutade sig fram och kysste mig.