Olycklig kärlek

Kapitel 17

Min röst lät arg och irriterad. Jag kände en oro att han skulle bli sårad.

"Haha! Kul att du spelar svårflörtad! Du drack inget igår" svarade Omar.

'Va?' tänkte jag. 'om han inte tror mig kommer det att bli så himla svårt'

''Jo jag är helt ärlig. jag skulle aldrig ljuga för dig Omar.'' svarade jag.

''Jag vet att du gillar mig'' sa han och log.

Omar gick tillbaka till Ogge och Oscar.

'Fan!!! Omar kommer undra vem Melker är, och Melker kommer att få reda på att jag svarade ja när Omar frågade chans och att vi kysstes' tänkte jag och var tvungen att hitta på något.

Då öppnades dörren från operationssalen där Felix var. Vi sprang fram till läkaren som snabbt sprang ut genom dörren.

"Ursäkta!...... Hallå..... Ursäkta..."

Hon svarade inte, hon hade sprungit runt ett hörne.

Så vi satte oss på golvet utanför och väntade tills hon skulle komma tillbaka.

Lite senare kom hon springandes med några piller.

"Hej! Har du tid?" Frågade vi (vilket nog var en dålig fråga eftersom att de höll på att rädda Felix liv)

Hon stannade upp. "Visst, vänta lite bara" svarade hon och sprang in och kom ut igen fast utan pillerna.

''Hur går det? Kommer han att klara sig?'' Frågade jag.

''Det ser tyvärr dåligt ut men vi gör allt vi kan'' svarade hon.

Vi blev helt stumma. ''Hur lång tid kommer det att ta tills vi får veta om.....''

''Jag vet inte riktigt men i eftermiddag borde vi ha svar om han kommer att klara sig''

Klockan var inte mycket och vi hade inte lust att bara sitta och glo på vita väggar. Så vi tog fart mot studion för att repetera.

Vi möttes upp av en tjej som arbetar i studion.

''Jag har väldigt dåliga nyheter'' sa hon efter oss när vi var påväg upp.