Olycklig kärlek

Kapitel 20

Han log och kramade om mig.
"Och du kan inte ana hur mycket jag har saknat dig!"
"Våran konsert börjar kl.8 så du och Albin ska få VIP biljetter!" Sa jag.
"Åh Gud Johanna! Tack så jättemycket! Det kommer bli världens bästa konsert nu när du är med"
Sedan såg jag Albin kliva av tåget.
Jag sprang i full fart mot honom och gav honom en kram.
"Hej Albin, vad jag har saknat dig! Men satt inte du med Melker på tåget?" Frågade jag.
"Jag fick problem med väskan och det var jätte trångt att ta sig ut"
Vi hade pratat en stund och folk började bli irriterade av att vi bara stod stilla mitt i vägen så vi gick mot busshållplatsen.
"Jag måste tillbaka till studion men om ni vill kan ni följa med eller så går ni till stan" sa jag när vi satt vid hållplatsen.
"Vi går nog till stan, så ses vi en timme innan konserten" sa Albin.
Albin och Melker gick av två hållplatser innan mig eftersom de var tvinga att lämna sina väskor på hotellet först.

~innan konserten~
Melker, Albin och några kompisar till the Fooo killarna var med oss bakom scenen. Jag fick massa instruktioner om hur min mikrofon fungerade, men jag förstod inte varför dom inte hade berättat det tidigare på alla genrep- både i studion och på scenen.
Ogge stod och pratade med Melker en bit bort, dom verkade ha det kul men då, 5 minuter innan konserten. Melker såg besviken ut och tittade argt på mig. Vad hade hänt? Hade Ogge sagt något?
Jag hade inte tid att tänka på det längre. Vi skulle upp på scenen. det var väldigt nervöst, första gången jag stod på en sådan stor scen och skulle fansen gilla mig? Frågorna flög igenom huvudet.
Musiken började och det var bara att köra.
Första låten avklarad och det kändes faktisk riktigt bra! Där vi sprang runt och hoppade på scenen så kändes det bara som att sväva på rosa moln. Jag var faktiskt lycklig! Det är hör som jag hör hemma.
Allt gick så snabbt och vi hade tagit oss igenom hela konserten, utan problem.
Jag sneglade mot Melker och Albin som såg jätteglada ut. Hoppas att dom tyckte om att vara här. Melker skulle nog tycka att det var roligare om jag hade mer tid med honom, bara han och jag. Fast han har ju iallafall kul med Albin.
Vi gick av scenen med massa skrik efteråt.
"Bra gjort Johanna" sa en kvinna som var bakom scenen.
Jag tackade och gick efter killarna. Albin och Melker hade också gått bakom scenen och jag fick syn på dom. Jag sprang fram till Melker och kramade om honom. han kramade inte tillbaka. Jag blev alldeles kall inombords.
"Vad har hänt?" Frågade jag.