Olycklig kärlek

Kapitel 13

Det blev tyst i rummet. Ingen hade något att säga. ''Det är nog bäst om vi går'' sa Oscar plötsligt och reste sig upp.

De gick ut genom dörren. Jag satt bara där på sängen. Var Omar kär i mig? Nej!! Jag inbillar mig bara.

~Omars perspektiv~

Jag gick längst gatorna. Varför skulle jag vara kär i Johanna? Hon hade ju Melker. Jag försökte mer än gärna släppa tankarna. Det finns så många tjejer ute i världen! Jag behöver inte vara kär i just Johanna. Johanna som har en pojkvän.

~Johannas perspektiv~

Dörren öppnades och in kom mamma. Jag satt fortfarande på sängen. Var helt förstenad liksom.

''Hur är det?'' Frågade mamma. ''Jag är okej'' svarade jag.

''Nej hjärtat, jag ser att något är fel.''

När jag hade berättat allt gick vi och la oss.

~morgonen dagen efter~

Det gällde att vakna tidigt. De var hårda med alla repningar. Bara korta pauser imellanåt. Men jag kan ju ändå förstå att de är hårda. Det krävs ju att man kan alla låtar till konserter och inspelningar. Precis som i skolan. Man måste hänga med för att få bra betyg.

Jag och mamma satt nere i hotellets matsal. frukosten var jättegod, men jag kunde inte äta allt jag såg och ville ha eftersom vi hade bråttom till studion.

När jag hade slängt i mig det godaste jag kunde hitta tog vi bussen till studion. Framme vid studion stod det massa tjejer. Så fort jag klev ur bussen kom det vakter som skulle hjälpa mig in. Vi fick knä oss igenom de skrikande fansen. Det var nästan så man fick tinnitus. Till slut kom vi in i studion där Ogge och Felix satt. De andra hade inte kommit än. ''Du Johanna'' sa Ogge. ''Omar frågade om du ville hänga med oss på en fest ikväll'' fortsatte han.