Olycklig kärlek

Kapitel 8

Framför mig stod Omar. Han kanske skulle upp och repa, men han hade ju sagt att han inte skulle det. Jag försöke undvika honom.

-hej Johanna! Sa han.

Jag suckade och gick fram till honom med ett fejkat leende.

Jag ville inte att han skulle lägga sig i nått, att jag är adopterad och det med albumet. Jag vet inte, det var bara inte rätt person att berätta det för.

-hej! Sa jag

-vad gör du här? Frågade han förvånat.

-jag ska träffa mina kusiner....., ljög jag.

-jaha vad roligt! Sa han sen.

Sedan blev det tyst, länge. Jag funderade på om jag skulle fråga honom vad han gjorde här. Jag tänkte att jag kanske verkade oartig annars.

-så vad gör du själv här då? Frågade jag tillslut.

-jag skulle inte repa denna månaden egentligen, men det var någon tjej som skulle provsjunga med the fooo, sa han och ryckte på axlarna.

Efter det gick han iväg och satte sig långt bak i tåget.

Själv gick jag en bit fram och satte mig bredvid mamma.

Tågresan blev lång och väldigt tråkig. Mamma satt och läste och jag hade ingenting att roa mig med, ja förutom min mobil som hade 4% kvar.

- mamma hur långt är det kvar? Frågade jag med en suck.

-jag vet inte riktigt, svarade hon...... Kanske 20 minuter

Jag gick in på instagram ändå. Lika bra att använda upp procenten kanske. Min instagram var tråkig, jag hade knappt några följare. Jag var ju inte den populäraste precis.

~framme i Stockholm~

Äntligen!!

Jag och mamma gick av tåget och bort mot spårvagnarna. På vägen till vårat hotell fanns en frozen yougurt bar som vi skulle fika vid.

Vi gick av spårvagnen på hållplatsen som låg närmast yougurt baren. Sedan fick vi gå en liten bit.

-jag hittar här väldigt bra, sa mamma stolt. Jag har ju bott här och du med.

-va? Har vi? Frågade jag

-ja, jag bodde här när jag adopterade dig och Albin ! Svarade mamma.

Dom orden högg till i hjärtat.

-Helena! Sa jag, även om du inte är min riktiga mamma kommer jag alltid kalla dig för min mamma.

Hon log.

När vi hade pratat väldigt länge började vi gå tillbaka till hållplatsen igen. Vi skulle ta spårvagnen till hotellet.

Hotellet var stort och mäktigt! Nästan som ett slott.

Jag satte mig i en soffa i receptionen medan mamma checkade in. Efter ett tag kom han in. Ja det var han!!