Långt bort härifrån (n.f)

fyra

"Pouvez-vous m'aider à remonter?" Alphonse ställer sig direkt upp och kommer för att hjälpa mig dra upp dragkedjan i ryggen på klänningen. "Merci" Han ler och lägger armarna om min midja och drar mig närmare.

"On y va?" Jag placerar några kyssar på hans läppar och nickar att vi kan gå nu. Utekväll i Los Angeles kan ju aldrig bli fel.

Jag sveper med blicken över mig själv i spegeln och börjar ta på mig ett par svarta klackar. Det syns bara några få sugmärken vid nyckelbenen, inte allt för farligt, och de försvinner nog helt om det är mörkt.
Hand i hand lämnar vi hotellrummet och senare hotellet. Värmen trycker och det känns som att jag ska kvävas av luftfuktigheten tills jag vänjer mig.

-

Med varsin drink i handen befinner vi oss på en nattklubb precis utanför centrala Los Angeles. Hade jag varit själv så hade jag suttit vid baren och pratat med någon halvdan kille för att inte behöva gå hem själv, nu står jag med armarna runt Alphonses hals och rör mig i takt till musiken.

"You guys are beautiful, would you wanna enter the VIP section?" frågar en stor, långhårig kille på bräkig amerikanska. "No extra costs, of course"
"Sure" svarar Alphonse och vi börjar följa efter honom mot en trappa som leder uppåt.

Musiken är något svagare, de lila lamporna mer dimmade och det är tystare. En glasruta skiljer oss från de nere på dansgolvet under och ett trettiotal personer sitter utspridda vid olika soffor. Bartendern här börjar direkt förbereda två nya drinkar till oss och tar inte betalt för det.
"No extra costs" säger även han och räcker oss de två glasen med vätska.

"EY, DE FUCKING FRANSYSKAN" Den familjära rösten drar till sig våra blickar som en magnet. Min för att jag inte hört det där sista ordet på hur lång tid som helst, Alphonses för att någon nyss skrek, och då menar jag skrek, på ett främmande språk. Vad fan är oddsen?

Några sekunder senare är kära Ludwig framme vid oss och kramar om mig med ett stort leende från öra till öra.

"Hej på dig med" Han backar bak några steg och över hans axel jag jag se massa ansikten som förvånat kollar hit på oss. Det är bara ett huvud som är vänt bortåt, ett blont.
"Vem är han då?"
"Alphonse"
"Hej, Ludde"
"Hello, Alphonse" Om möjligt så börjar Ludwig le ännu större när han hör den franska brytningen i hälsningen.
"Fransyskan med en fransman?" flinar Ludwig och vinkar att vi kan följa honom mot deras ockuperade soffor.
"Exakt"

Ludwig stannar upp halvvägs och vänder sig tvärt om.

"Är det okej att" Han tvekar lite. "Noel är här?" Just 'Noel' viskar han som att det skulle hjälpa något till.
"Om han är okej med det" Då börjar Ludwig gå igen och vi fortsätter följa efter.
"Det skulle jag tro att han är"

Jag börjar krama om alla i tur och ordning och berättar hur trevligt det är att träffas igen. Att jag bara drog verkar vara något som är glömt för länge sedan. Till och med Noel reser sig och möter mig i en snabb kram. Parfymen. Hans leende är annorlunda, han ler mot någon han knappt känner. Han låtsas som ingenting.

"Hej, hur är det?" Det var bra fram tills nu.
"De är bra, själv?"
"Inget att klaga på" Jag skrattar svagt till, bara för att vara trevlig och slår mig ner bredvid Alphonse i soffan mittemot Noel.

Att Noel inte rör en enda min när jag introducerar Alphonse med hans hand högt upp på mitt lår gör nästan ont. Jag borde inte bry mig, det var några månader för ett halvår sedan, inget mer. Allt är mitt fel, jag förtjänar inte hans uppmärksamhet längre. 

Efter några minuter känns det som att inget hänt, Ludwig berättar om hur de gick förbi något ställe som ska vara ikoniskt tidigare idag och gestikulerar vilt och glatt under sina historier. Alphonse verkar på riktigt intresserad och det tar inte lång tid innan han, Ludwig och Valter börjar diskutera om något jag inte orkar lägga mig i.