Långt bort härifrån (n.f)

epilog

Mira springer förbi oss med klänningens kjol i händerna för att inte snubbla på den. Noel kollar stolt efter vår dotter som jagar Lucas, Ludwigs son, innan han återgår till att se mig i ögonen.

"Du är så jävla vacker, du vet det va?" Det hoppas jag. Man kan ju inte vara ful på sin bröllopsdag.

"Älskling." Nu har både Ludwig och Dantes dotter anslutit sig till jakten efter Lucas och Axels son. "Nu är allt ganska jävla bra." Han nickar och lägger händerna vid min midja.

"En underdrift."

Jag ska precis svara när det verkar som Mira kommer ikapp Lucas och fäller honom så hela hans skjorta får en stor gräsfläck när han flyger över marken. "MIRA ta det lugnt." får jag ropa efter henne när det ser ut som hon ska börja slå mot Lucas, vilda jävla barn. Hon kollar oförstående på mig och drar åt sin håruppsättning medan Alma får tag i Lucas innan han hinner springa iväg för att kunna byta skjorta på honom.

"Varför?" Hon ler snett, ett leende exakt likadant som Noels. "Han tål det."

Vid det här laget så har Ludwig insett att hans son är på gränsen till att bli spöad av en tjej och han tar tag i hennes handleder för att sen snurra runt med henne tills hon skriker av skratt och sprattlar med benen som jag vet inte vad.

"Du skulle säga något?" Jag ser över Noels axel hur hans mamma och pappa är påväg mot oss. Ceremonin va nyss och jag har knappt hunnit ta in det. Om jag någonsin tar in det.

"Bara att jag älskar dig." Jag ger honom en kyss och drar med handen över kragen till hans skjorta, kavajen är för varm för att ha på sig ute i solen.

"Mollie du är så otroligt vacker!" utbrister Kristina och kysser mig en gång på varje kind. Hon gestikulerar först mot mig och sen den gigantiska, vita klänningen jag har på mig.

"Som din son!" svarar jag och hon fnyser åt mig men klappar ändå Noel på huvud. "Han är väldigt fin."

Love kommer fram och dunkar honom i ryggen med ett flin tillsammans med Axel och Linn som går arm i arm. "Du gifte dig med din madame till slut alltså?"

"Ah du, du kanske kan hitta någon som tycker om dig en vacker dag." svarar Noel och lägger båda händerna på mina axlar efter att ha kollat på Love som flinar stort. "En vacker dag för mig vad tolfte maj 2021, och det kommer för alltid att vara den bästa dagen i mitt liv."

"Dagen ni fick Mira då?" frågar Dante retsamt och har nu slängt upp sitt eget barn på axlarna. Isabella är kanske det sötaste barnet någonsin, förutom Mira såklart. Hon leker fortfarande med Ludwig som nu övergått till att jaga henne efter att ha lossat på slipsen och satt den kring huvudet.

Nu är livet helt jävla perfekt.

-

nu exakt ett år sedan jag började skriva på älskling och vill typ gråta, det här har varit askul (samtidigt ganska fittigt tråkigt emellanåt)
*högtidlig röst* jag vill tacka alla som har röstat och kommenterat 😁😁😁

det här är slutet för Mollie och Noel men för de som är intresserade så kommer jag inom snar framtid lägga ut som en "uppföljare" som är lite annorlunda!

hoppas ni mår bra!❤️

fett jävla sorgligt har varit en så stor grej för mig det senaste året puss puss

SOM SAGT SÅ KOMMER DRT EN FORM AV UPPGÖLJARE SÅ HÅLL KOLL (om ni vill✨)