Långt bort härifrån (n.f)

tjugoett

Valter och Alma går några meter framför oss och diskuterar livligt på väg mot frisören. Alma berättade att hon skulle bleka bort sin svarta färg så jag tänkte att jag också kunde testa något nytt.

"Och det är basically varför jag inte har någon vers i nästa låt" avslutar Noel sin förklaring.
"Synd, det är roligt att höra om sig själv" Att hela 'Barn av vår tid' var fullt av, ganska dåliga, referenser värmde på något sätt. Referenser jag hör ganska ofta nu för tiden när de spelas hela tiden.

Efter ytterligare några minuters gång i det gigantiska köpcentret så kommer vi fyra fram till frisören. Framför oss står en disk med en snaggad tjej bakom som snabbt knappar på datorn framför henne när vi säger våra namn. Vi får följa henne upp för en halv trappa där ett tjugotal frisörstolar står riktade mot spegelväggarna som är på både höger och vänster sida om oss.

Noel och Valter sätter sig i en soffgrupp menad för väntade kunder medan jag och Alma får följa efter varsin frisör, i mitt fall den snaggade tjejen som genom en liten handgest visar vilken stol jag kan sätta mig på.

"So what are we thinking for today?" frågar hon med sin bräkande amerikanska och sveper ett sånt där skynke kring min överkropp. Hennes svarta ögonsminkning framhäver starkt de ljusblåa ögonen som ser på mig genom spegeln.
"I was thinking that i maybe could just put in some blue colour, not anything drastic just so you can see hints off it"
"That should work out fine, I'll go get the shades so you can chose one" Hon försvinner bakom en dörr en bit bort och jag ska precis ta upp telefonen när jag hör Valter skratta, som alltid, innan han och Alma lämnar frisörsalongen. Alma med samma svarta hår som innan och en mindre nöjd min, blekningen verkade inte gå något vidare.

"Hon fick inte färga för frisören" förklarar Noel och drar stolen bredvid närmare mig.
"Aha"
"Och Valter tycker det är väldigt roligt att kunna fortsätta kalla henne emo" Ett återkommande ord som får henne att sucka varje gång han säger det. "De möter oss senare"

Den snaggade tjejen kommer tillbaka. "Oh, we have some audience I see. What shade would you prefer? This one is more indigo" Hon håller fram en burk med blå färg. "and this one is more violet" Hon håller fram ytterligare en blå burk med en knapp nyansskillnad och jag rycker på axlarna. "Maybe a mix?"
"Sure"
"Perfect, are we thinking a cut after or just colouring?"
"Just split ends and maybe curtain bangs?"

Med det sagt sätter hon igång och pratar friskt igenom hela besöket och är ställer faktiskt frågor till mig istället för att bara prata om sig själv.

-

"Så vad kan jag förvänta mig från blåhåriga Mollie?" Färgen som nu sitter penslad över hela mitt hår kommer knappt göra någon skillnad, kanske att det syns mer i solen men annars blir det inte så stor grej på så mörkt hår som mitt.
"Du kan bara förvänta dig bra saker. Du har väl hört att blues have more fun?"
"Kan bara tänka på när Dante hade klarblått hår när vi var typ 12 eller något. Riktigt sexigt"
"Vad var ens Elviras grej med att säga att jag och Alma är 12?" Noel lägger ansiktet i händerna och suckar blandat med ett skratt.
"Vad var hennes grej över huvud taget för det fattade aldrig jag?" svarar han och kollar klockan på telefonen för att sen börja svagt stampa med ena foten i rask takt, asjobbigt.

Jag lägger en hand på hans knä för att stanna det nästan vibrerande benet.
Sen tar jag båda händerna och drar de genom mitt hår för att se till så att inga slingor lägger sig i mitt ansikte och färgar av sig. Fuck, färgar av sig.

Jag kollar ner på mina händer, som nu är helt täckta av blå hårfärg, och suckar medan ett stort leende växer fram på Noels läppar.

"Fittpenis jävla kul"
"Det ser ut som att du har klamme på fingrarna" flinar han och hoppar bakåt med stolen när jag sträcker mina helt blåa händer mot honom.
"Bra att Valter prenumererar på såna brev ju!" Att den raden handlar om honom är bara en gissning, det skulle kunna vara om vem som helst av de. "Vad var grejen med att du inte kan uttala prenumerera?"
"Jag kan det men Jocke-boi uttalar det på det sättet så jag refererar till det" Jag kollar misstroende på honom, låter som en ursäkt till att varje person på youtube som reagerade på videon kommenterade hans uttal. "Jag lovar!"

Jag ska precis ifrågasätta de när våra två vänner kommer upp för trappan igen, det fortfarande svarthåriga emot och Valter.

"Kolla, kolla, kolla" ler Valter och slänger en röd-och vitrandig skjorta kring sina axlar och stoppar ner armarna i ärmarna. "Visst är den fin?" Han snurrar runt ett varv och poserar sedan med händerna på höfterna.
"Jättefin" svarar jag uppmuntrande och börjar torka av händerna på ett gäng servetter som Noel rotat fram ur min handväska.

-

Precis innanför de två vita grindarna så står Ludwig i samma fiskehatt som alltid med ett stort leende. Ett leende som bleknar när Alma öppnar sin bildörr och avslöjas från skyddet bakom den mörkt tonade rutan. Han drar med händerna över ansiktet viskar något tyst innan han vänder på klacken och går in i huset.

Jag kollar på Noel som täcker sitt nästan hånande leende med handen. Jag kommer inte ens fråga vad det är med Ludwig för alltid ska han ha någon anledning till att vara arg eller irriterad.

"Han föredrar ju blondiner" förklarar Noel. Ludwig blev alltså irriterad för att Alma inte kunde färga håret? "Och jag föredrar smurfar" Jag trampar av mig skorna i hallen och kollar ner på mina mörkblåa händer. Tvivlar på Alma som sa att det skulle gå bort enkelt. När jag kollar upp igen möts jag direkt av Noels läppar och spricker upp i ett leende. Älskade.
"Smurfar?" frågar Valter och fäster sitt krulliga hår i nacken med en hårsnodd han tagit från Elvira. Eller för att använda hans egna ord så 'baxade' han den. "Det kommer jag tänka på nästa halloween"

-

kortare kapitel för att få tiden att gå lite, vill ju komma fram till killen från konstgalleriet

utfyllnad och inte igenomläst