Jag förlät dig aldrig, egentligen.

1.

Jag ser mig omkring i gatan. Helt stilla och tyst är det. Bara några lampor som lyser ner mot trottoaren. Läskigt men van. Det plingar till i bakfickan. Shit! det skrämde mig. Jag lägger min handflata över hjärtat och känner att jag andas tyngre, mina ögon är stora som en bowling klot. Jag släpper min hand från min bröstkorg och försöker att andas normalt. Jag tar min hand och letar efter min mobil i bakfickan och sedan tar upp den. Ojsan! redan 10 sms från henne och det har bara gått några sekunder. Jag låser upp min rymdgråa iphone 5s och trycker sen på appen 'meddelanden' och ser att hon har sms:at om att hon nyss har fått en pojkvän och hur snygg och het han är. Jag skrattar lite åt sms:at hon skicka om hur snygg och het han är. Jadu, min pojkvän är också snygg och het.

"hahaha, Grattis isf <3" och trycker sedan på skicka knappen. Efter bara några sekunder svarar hon.

"Japp ;)" Jag skrattar ännu en gång för mig själv.

"Ska du sova över hos han?" Man måste fråga, tror jag. Det plingar till.

"Jaaaa!, men iaf sov gott ska sova nu <33" Jag tittar på sms:et och skickar sedan bara ett smiley och ett hjärta.

" :) <3 "

Jag lägger ner min mobil i bakfickan och tänker för mig själv om jag kanske ska hälsa på Riley idag. Jag nickar.

**

Jag står nu framför Riley's trä bruna dörr och är osäker om jag ska knacka. Men bestämmer mig sedan att jag knackar. Jag knackar löst på dörren och väntar på svar. Inget. Jag knackar ännu en gång fast hårdare. Men får inget svar ändå. Jag har inte sån bra tålamod så jag trycker ner handtaget och stiger in med skorna. Hoppas det är okej för honom om att jag går med skorna inne i hans lägenhet. Jag står nu i hallen och kollar sedan runt i lägenheten. Ingen Riley. Jag letar vidare i lägenheten men känner för att titta inne i hans rum.

Jag tar tag i handtaget och trycker ner den och öppnar den.

Där ser jag en naken Riley och en naken Andrea??!! Min bästa vän! Jag känner ilskan koka inuti mig och jag går med snabba steg mot sängen med tårar som faller ner till kinden.

" Hur kunde du din jävla mongolin jävel! " skriker jag rätt ut. Jag bryr mig inte om grannarna hör, jag är bara så arg och ledsen på samma gång. Hur kunde han. Det rinner flera tårar från mina ögon.

" åh fuck, förlåt mig Lizzie, förlåt! " säger han och försöker låta oskyldig. Jag hör Andrea vakna och ser sedan mig.

"Åh hej Lizzie, vad gör du här? " säger hon frågandes och ler. Jävla hora!

" Håll käften Andrea, stick och brinn, samma sak med dig Riley. Jag vill inte se er mer, i hela mitt liv!! " säger jag ilsket och går mot Riley och ger han en rejäl örfil rätt på högra kinden med all kraft jag har.

" Skit! Lizzie jag vi- "

" Håll käften, vill inte höra några ord från dig, bitch! " Med det springer jag ut och lämnar den äckliga lägenheten jag inte vill mer se. Hur kunde han. Jag känner hur det bränner bakom ögonlocken. Jag kan inte sluta gråta. Men måste. Va stark Lizzie, va stark nu. Ge hämnd. Ge det. Han förtjänar det.

—^^—

Hej hej! Hoppas att ni gillade kapitlet. Peace c: