Vi gjorde massa grejer. Fast vi inte sånt som killar tror att vi gör. Kuddkrig. Eh..nej, vi gör istället nåt annat som, titta på film, käka snacks tills vi blir mätta. Allt sånt roligt man bara inte kan glömma. Det var en härlig stund tills det började bli super sent.
Andrea sov med mig i min dubbelsäng. Hon gjorde min dag till den värsta från till den bästa. Asså hon är bäst, utan henne är jag inget. Men tillsammans är vi oslagbara(tror det heter så XD)
Andrea hade redan sovit och jag var fortfarande vaken. Jag kunde inte sova eftersom Riley var i mina tankar. Hans läppar, åååh!!! Jag rullar mig fram och tillbaka i sängen. Jag hör sen Andrea muttra surt att jag skulle vara tyst. Jag skratta lite åt det, men sa sedan förlåt. Jag låter henne få sova eftersom hon förtjänar det.
[10 minuter senare]
Jag kunde fortfarande inte sova och Andrea har börjat snarka. Hon snarkar högt och när jag menar högt så MENAR jag HÖGT! Liksom, den är så hög att hela huset skakar. Kanske överdrev där lite, men typ så. Men jag försöker ignorera det. Efter en stund kände mig för att gå ner och ta ett äpple eller nåt. För att rensa tankarna om Riley och bara njuta av den goa äpplet jag ska äta nu.
Jag smyger ner från trappen, men lyckas inte så bra. Så jag snubblar ner från trappan och ner till golvet med en duns. Bra, tror jag väckte hela gatan. Jag kliver upp från golvet och smyger till köket.
Jag går mot bordet och tar ett grönt äpple från fruktskålen. Jag tar ett häst bett och tuggar sedan på den biten. Jag ryser till av den sura men ändå söta smaken i min mun. Mums...
Jag går mot vardagsrummet och sätter försiktigt på tv. Men när jag väl sätter på den, var den på högsta volym. Jag blev skrämd och sänkte snabbt ner volymen. Jag sätter mig på soffan och fortsätter att äta den mumsiga äpplet.
' Pling '
Vafan?! Jag blir ännu en gång skrämd av dörrklockan som ringde. Vem ringer på någons dörrklocka mitt i natten, dafuq? Jag stiger upp från soffan och går med tunga steg till hallen. Jag öppnar dörren och ser bekanta havs blåa ögon. Riley.
- Vad gör du här! visk-skriker jag.
- Får jag komma in, säger han lite högt. Jag hyschar honom snabbt med min pekfinger över hans mjuka läppar. Han tittar in i mina ögon och detsamma gör jag. Okej, tur att det är mörkt för annars skulle han se att gör är helt illröd på kinderna.
- Du rodnar, viskar han. Fuck. Jag vänder mig om.
- Gör jag inte och vad gör du här ens? viskar jag tillbaks. Jag hör riley's fotsteg som går mot mig. Han tar sina varma och lena händer runt min midja bakifrån. Jag rös av den känslan när han nuddar mig. Jag har bara en magtröja och ett par mjukis shorts. Nu blev mina kinder ännu rödare än förut.
- Lizzie, jag älskar dig, viskar han i mitt öra. Jag blev chockad av det han sa. Okej Lizzie, nu har du chansen att säga att du älskar honom tillbaks, så säg det nu. Du klarar det. Ni är ensamma, typ och det är bara ni kvar. Så go for it girl. Jag andas in och andas ut, väldigt långsamt.
- Jag älsk- Då tändes lamporna i hela huset...
—^^—
Hej, tänke bara säga att jag kommer göra en till bok.
Fast behöver förslag till det, asså vad det ska handla om.
Tänkte för vampyrer, men sen nej, men jag vet inte. Så skulle vara kul om ni gav mig lite förslag i kommentarerna.
Men aa, det var allt jag vill säga!! <3
Glöm ej och rösta och kommentera om vad ni tyckte, för det gillar jag c:
Kommer också använda bilder som qoutes, som typ handlar lite om berättelsen. Idag tog jag den där, bilden finns c:
Byyeee mina Teddybears! <33
YOU ARE READING
Jag förlät dig aldrig, egentligen.
Teen FictionLizzie Gun är tjejen. 17 år. Lizzie har en underbar pojken, Riley. Hon älskar honom. Kanske inte så länge till. Riley stunt, 17 år. Killen som är känd som playern. När Lizzie får veta det Riley har gjort mot henne, kommer hon då förlåta honom för...