Jag förlät dig aldrig, egentligen.

14.

Jag tänker fortfarande på om jag ska berätta eller inte. Asså visst det är inget farligt men ändå. Han kommer vilja följa med och det vill jag inte eftersom det skulle bara vara för mig och Andrea, som en tjejkväll typ.

- Okej då, viskar jag i Andreas öra. Hon nickar och ler.

- Jo vi viskade bara om en fest vi ska gå på. säger hon.

- Va kul, får man följa med? svarar han.

- Nej, säger jag snabbt. för att det är bara för oss, asså en tjejkväll. tillägger jag till. Jag ler och försöker se så oskyldig ut som möjligt. Han tittar undrande på mig. Jag känner svetten rinna ner från pannan. Jag ler fortfarande. Han stirrar på mig djupt in i ögonen. Jag känner pulsen slå snabbare. Han drar fram sitt huvud mot mitt ansikte så att det är bara 5 cm emellan. Han kan nästan kyssa mig från den avstånden han har sitt huvud just nu. Han börjar le och skratta. Whet?

- Du skulle bara ha sätt dig face, bahaha...säger han och skrattar högt så att det ekar i hela donken. Jag rodnar till. Jag blir irriterad och slår han snabbt på huvudet.

- aj! säger han och gnuggar på sitt huvud.

- Där fick du ,pucko! säger jag irriterat. Andrea tittar på båda oss.

- Ni kunde ha kysst där, era läppar var nära varans läppar. säger hon helt plötsligt. Jag rodnar till och när jag skulle titta på Riley så var han helt illröd. Jahapp, jag var inte den ända som tyckte att det var pinsamt.

- Jaja, nu går vi, säger Andrea. Jag och Riley sitter fortfarande.

- Hallå kommer ni eller? hör jag henne säga. Jag tittar upp och tittar på Andrea. Jag nickar.

- Kommer du också eller? frågar hon Riley. Han nickar också.

När vi kom till buss stationen, väntade vi bara på att bussen skulle komma. Det tog ett tag tills den kom. Vi klev in och satte oss på någon plats i bussen. Jag tog upp mina hörlurar och pluggade in det i öronen. Jag lyssnade på Michael jacksson, man in the mirror. Den är bra tycker jag.

Det tog inte länge för mig att somna i bussen. När jag sov kände det som om nån stirrade på mig. Jag fick den där obehagliga känslan då man går in i ett väldigt mörkt rum och man inte kan se. Nåt sånt typ. Jag öppnar sakta mina ögon och ser Riley stirra på mig.

- Vad gör du? får jag fram. Han tittar snabbt bort och ignorerar min fråga. Jag himlar med ögonen åt honom. Jag somnar igen.

Jag väcks utav en hand skaka på min arm. Jag öppnar sakta min ögonlock och kisar på vem det var som skakade på mig. Det var Andrea.

- Vakna Lizzie, vi ska kliva av nu. Jag nickar bara och tar med mina saker. Vi kliver ut från bussen. Vi går hem från stationen.

- Det var en rolig dag idag, säger Andrea. Jag nickar och ler bara. Är så trött. Har typ ingen energi och klockan är ju jätte mycket. Det är liksom mörkt nu. Juste vi skulle på festen också, orkar jag äns? Jag skippar det.

- Du Andrea, säger jag.

- Mmh svarar hon tillbaks.

- Jag har ingen energi för att festa, kanske nån annan dag. Det kommer ju liksom fler fester inte bara en...Jag ser henne nicka.

Vi går en lång stund tills vi var framme. Riley hade redan gått hem. Jag och Andrea bestämde oss för att hon skulle sova över igen.

Vi klev in och tog av oss skorna. Jag och Andrea sprang upp för trappen och jag bara kastade mig på sängen. Andrea skrattar. Jag skrattar också. Men tillslut somnar jag.

—^^—

Hej, ville bara säga att jag inte kommer göra en vampyr novell/bok. Sååå ja!

Hoppas ni gillade Novellen så ses vi i nästa kapitel!

ps. glöm ej och rösta och kommentera om vad ni tyckte :)

Baaai mina Teddybears <33