Jag förlät dig aldrig, egentligen.

16.

Vi står nu framför dörren som leder in till en högljud fest. Musiken var så högt att den nästan väcker hela staden. Vi eller snarare jag är sjukt nervös. Vet inte, men jag har inte varit på fest på länge.

Jag tittar på Andrea.

- är du redo? Säger hon och väntar på svar. Jag nickar. Hon tittar på Riley och han gör samma sak. Jag rättar till min klänningen lite och pustar ut.

Andrea öppnar dörren. Så fort vi gör det, känner man snabbt lukten av svett, rök och alkohol. Jag mår först illa av lukten, men sen blir van.

Det tar inte länge, då Andrea och Riley har lämnat mig helt ensam på dansgolvet. Jag känner sen då ett par starka armar runt min midja och jag vänder mig hastigt om. Först trodde jag att det var Riley, Nepp det var det inte. Nån främling, som ser sjukt snygg ut, höll precis om mig runt midjan.

Tror han är full.

Hans bruna rufsiga hår och hans underbara läppar. Åååh Jesus, hans ögon, hans gröngula ögon. Plus att hans käkben syns sjukt mycket. Han är förfan jävligt het!

- darling, drägla inte , säger han och ler ett snett leende. Jag rodnar till och torkar bort dräglet. Shit, det där va ju pinsamt.

- kom, säger han och tar tag i min handled och drar mig upp för trapporna. Han öppnar en dörr in till ett sovrum. Jag går in och han stänger dörren efter sig. Han går mot mig och håller min midja, han drar fram sitt huvud mot mitt ansikte och kysser mig. Jag blev först överraskad men besvarade det av en anledning.

Nu sitter vi på sängen och hånglar. Jag vet inte varför, men ska jag vara ärlig han var bra. Våra tungor dansar med varann och jag biter också hans underläpp.

Vi håller på att strula en stund, tills nån öppnar dörren. In kom Riley! Och en tjej som hade slingrat fast sina ben runt hans midja. Det hånglar med varann och jag känner avundsjukan bubbla inom mig. Jag brydde mig inte och fortsatte att hångla med killen.

- Lizzie , säger han chockat. Jag slutar att kyssa killen och vrider mitt huvud till Riley.

- ja?

- v-va gör d-du här?

- åh, bara strular lite, precis som du och den där jävla blondinen gör. Säger jag ilsket. Jag går upp och greppar tag killens handled och drar honom ut från rummet.

- förlåt, säger han. Jag tittar upp mot honom. Så ni bara vet han är sjukt lång, kanske typ 180 cm typ.

- nej, du behöver inte säga förlåt, det är okej. Mumlar jag lite. Han nickar.

- du, ska vi dansa? Säger han och ler den där heta snea leendet. Jag nickar glatt och ler.

Vi dansar lite här och där i rummet. Han var sjysst, tyckte jag. Vi hade druckit ganska mycket och jag kände mig ganska illamående. Jag ursäktade mig och sprang snabbt ut. När jag precis öppnade dörren och kom ut, spydde jag. Det gjorde jätte ont i magen och jag kände mig lite yr i huvet.

Jag ser en person komma emot mig och titta på mig med en lugn ansiktsuttryck.

- Lizzie, säger Riley. Jag såg lite suddigt, men jag kände igen rösten så väl.

- ja?

- förlåt, säger han och tittar ner. Jag ler lite. Just nu vet jag inte varför jag ler. Jag mår just nu bajs och har ont i magen. Jag mår illa och är yr i huvudet. Är det alkoholen jag har druckit. Kommer inte ihåg hur mycket jag drack. Jag vinglar lite och Riley tittar oroligt på mig.

- Liz- sedan så blir allt svart.

Jag vaknar upp i en säng. Jag kisar och tittar mig omkring. Jag är i, jag är iiii...var är jag?

Dörren öppnas och Riley kommer in. Jaha jag är hos Riley.

- Riley , vad hände igår? Säger jag med ett hest röst. Han tror sig på sängen.

- du hade druckit så mycket och svimmade. Säger han. Jag nickar och lägger min hand på huvudet. Jag blundar en stund sen kommer jag sen på nåt!

- var är Andrea, säger jag snabbt och blir orolig.

- hon är kvar på festen, säger han.

- va! Vi måste hämta henne, säger jag oroligt.

- nej det är okej, hon känner ju liksom kompisen som fixade festen...

- nej, mumlar jag.

Det blev en lång tystnad mellan mig och Riley.

- Lizzie, hur kunde du, säger han tyst.

- va? Säger jag förvirrat.

- det som hände igår.

- Riley, jag vet inte ens vad som hände igår, vet du? Säger jag undrande.

- aa, bara lite.

- vad hände då, som fick dig att säga "hur kunde du" , säger jag.

- jo, när jag kom in med nån tjej som jag höll på att hångla så-

- vänta du hånglade nån tjej, svartsjukan bubblade inom mig.

- ja, förlåt.

- varför säger du förlåt? Vi är inte ens ihop eller nåt. Säger jag irriterat.

- vet...

- men vad hände sen då? Säger jag ivrigt.

- ehm..jag kom in i ett rum där jag hittade dig hångla nån kille-

- vänta jag hånglade en kille? Vafan hände på den där festen egentligen!

- asså Lizzie, kan du låta mig få prata klart eller. Säger han frustrerad. Jag nickar.

- Du verkade irriterad...han höll på berätta vad som hände. Hela den tiden var jag ganska chockad.

- sen så svimmade du och sånt, jag fick lite panik så jag tog upp dig och åkte hit och la dig i min säng, sen så gick jag och la mig.

Jag nickade bara.

- oj, jag visste ens inte...säger jag chockat.

- Lizzie? Betydde den där kyssen nåt för dig, asså när du gjorde det med den där killen. Säger han besviken. Jag tittar på honom.

- jag vet ens inte vem det var Riley! Säger jag frustrerad.

Han nickar bara och ler ett snett leende.

- okej, då vet jag det..

- men Riley, betydde den där kyssen med dig och den där tjej nåt för dig? Säger jag och väntar på en ärlig svar.

- nej, säger han kort. Jag nickar.

- då vet jag det...

--^^--

Gillade ni? Hoppas det😅❤️

Men rösta och kommentera om vad ni tyckte!

Hejdå mina Teddybears!💕💕