Jag förlät dig aldrig, egentligen.

18.

Jag sprang ifrån Riley's hus, ville inte se honom mer. Han var otrogen, utan att jag vet med x antal tjejer. Hur kunde han egentligen. Jag som trodde han var speciell. Han som jag faktiskt kunde lite på, hade fel.

Jag morrar surt för mig själv och täcker ansiktet med täcket. Fan vad jag vill slå ner honom just nu.

Jag vaknar upp och ser solen strålar kika fram bakom gardinen. Redan morgon?! Hur länge sov jag eller. Jag kliver upp från sängen och leder mina steg in till badrummet, där jag tar av mig och duschar.

Jag ryser av den kalla vattnet som är nu mera varmt träffa min bara hud. Jag tvålar in mig och tar schampoo. Balsam tog jag efter.

När jag hade duschat klart och stängt av vattnet, lägger jag en handduk runt min blöta kropp.

Jag letar i garderoben efter kläder att ha på mig. Det blev en basic vit t-shirt och ett par svarta shorts med nitar på. Så, en enkel outfit.

* pling *

Jag rycks till och vrider mitt huvud till nattduks bordet, där min iPhone låg. Jag går dit och tittar vem det är från.

Nån som inte har ett namn, bara en telefon nummer.

Jag låser upp och kollar.

" tja, hur mår du? "

Jag rynkar på ögonbrynen och funderar på om det var bara Riley som skrev det.

" Riley jag vill inte prata eller sms:a med dig! " skriver som svar.

" Vem är Riley? " skriver personen tillbaks.

" jag vet att det är du Riley, sluta sms:a med mig! " kan han bara inte erkänna att det är han.

" nu blir jag förvirrad, kommer du inte ihåg mig babe? " Babe?!

" vem fan tror du att du är som kallar mig babe! Jag är inte din babe " blir snart irriterad på Riley, seriöst.

" okej okej, tat det lugnt, det är personen du träffa på festen igår, Seth " Seth?

" vem fan är Seth? "

" jag är Seth, den du strula med igår, på festen. Minns du? " juste, Riley sa nåt om att jag, ehm...aa...ni vet, med en personen, det måste vara han. Jag minns inte hur han såg ut.

" jaha, är du han? " skriver jag, även om jag inte vet vem han är.

"Japp😘" en pussmun? Oookkkeej....

Vi sms:ar ett tag och vi bestämde oss för att träffas, som vänner.

Jag väntar utanför ett café, som Seth bad mig att stå utanför. Det tog ett tag tills han kom och herre Jesus Amalia, va het han var.

Jag. Strulade. Med. Den. Där. Hottie?

Han ser mig och vinkar. Jag gör detsamma. Han börjar att gå mot mig och vi kramas. Skiit jag kände ju förfan hans magrutor!!

Okej, chilla nu Lizzie. Va cool.

Fast jag tar tillbaks "va cool" saken för, jag snubbla. Perfa!

Han skrattar och hjäper mig sedan att stå upp.

Vi fikar en stund och pratar om allt möjligt. Jag har nu fått veta allting om han. Det är, super!

Vi skrattar, pratar. Det känns som att jag är på en dejt.

* ding *

Dörren in till cafét öppnades och jag är ju så nyfiken så jag vände mig om för att titta på vem det var. Men ångrade det då jag fick se vem det är.

Riley.

Vafan gör han här egentligen? Okej, snälla se inte mig, se. Inte. Mig.

Försent, han såg mig. Men inte bara mig även Seth. Riley's ögon ser arg men förkrossad ut. Vad ska man göra, det han gjorde mot mig var ju inte så kul.

Han går mot vårat bord. Han tar tag i mig och leder mig ut från cafét. Men Seth var snabb med att ta tag i honom. Riley släpper mig och slår ett slag på Seth. Seth får det rätt på högra kinden och ramlar ner på golvet. Men han ger inte upp. Han går upp igen och slår Riley ett slag i ansiktet. Jag blir lite rädd men ändå arg av det de gör.

Jag kliver upp från golvet och ställer mig emellan båda två.

Det sista jag såg var att Riley höll upp en knuten hand som träffade rakt mig i ansiktet innan allting blev svart.

Kolsvart.

--^^--
Hoppas ni gillade det❤️❤️

Ville också bara säga att jag kanske ska göra en q/a sak.

Så fråga på om vad ni vill veta om mig, karaktärerna eller om boken.👌🏽

Hejdå mina Teddybears💕