FLICKAN MED ELDEN

Kapitel 7

Dagen gick och allting var som vanligt igen. Chase hade tre tester. Jag hade fem. Han hade skämtat en gång och sagt att det var som att gå i skolan. Fast där gick man på lektioner och lärde sig saker. Här gick man på tester och behandlades som ett djur. Jag hade skrattat, fast jag inte hade en aning vad skolan var egentligen. Jag hade ju aldrig varit där.
-"Anastasia, sista för idag", sa en kvinnlig forskare när hon kom in i våran cell. Britney hette hon. Hon var ganska gammal och hade varit här så länge jag kunde minnas. Chase hade varit borta i en timme. Jag nickade lydigt till svar och följde henne ut ur rummet. Hon hade också ett par klackar precis som Claire. Ibland undrade jag över varför dom hade det när dom kunde ha bekväma skor. Eller gå barfota som jag gjorde hela tiden. Jag följde efter Britney till ett rum. På dörren fanns två siffror, rum 27. Hon låste upp dörren och vi steg in. Jag leddes till en bår där jag fick lägga mig och två andra manliga forskare kom in.

Dom började diskutera om något ämne. Själv låg jag bara där och väntade på att dom skulle börja. Men de bara stod där och pratade med varandra. Som att dom väntade på något. Min kropp var trött och huvudet värkte efter testerna tidigare idag. Jag frös också, vilket inte var särskilt vanligt hos mig. En av forskarna skrattade högt samtidigt som dörren öppnades. In kom två vakter och ett testobjekt. En smal svarthårig flicka. Hon såg väldigt rädd ut. Hennes kinder var rödfläckiga som att hon precis gråtit. Jag satte mig upp på båren och tittade på henne. Våra blickar möttes och hon tittade bedjande på mig. Hon spändes fast på en stol framför båren jag låg på.
-"Snälla låt mig bara gå tillbaka. Jag vill verkligen inte", sa hon och hon såg ut att börja gråta igen när som helst. Vad gjorde hon här? En av vakterna bad mig lägga mig ner igen men jag lyssnade inte.
-"Anastasia, lägg dig ner igen och slappna av", sa Britney till mig när vaktens ord inte hjälpte.
-"Varför är hon här?", jag pekade på flickan och tittade misstänksamt på forskarna. Britney gick fram till mig och försökte få mig att lägga mig ner. Men jag satt kvar. Flickan framför oss började gråta.
-"Håll käften. Jag lägger mig inte ner förräns ni säger varför hon är här", sa jag och slog bort Britneys hand när hon försökte trycka ner mig på båren.
-"Hon ska delta i testet. Vi ska se vad du kan", svarade Britney kort och jag blängde på henne.

Några minuter gick och jag fick ställa mig upp framför flickan som fortfarande var fastspänd vid stolen. Jag observerade henne länge medans forskarna pratade om något. Hon kämpade inte ens. Försökte inte komma loss fast hon säkert visste vad hon skulle göra här eftersom hon gråtit. Jag kände sorg när jag såg henne. Det var som att hon gett upp. Hon bara satt där och stirrade ner i golvet. Hon hatade nog SCL lika mycket som mig.
-"Okej Anastasia, då börjar vi", sa Britney och tog på sig ett par eldsäkra handskar. Flickan mumlade något och vägrade titta upp. Sedan berättade en av de manliga forskarna vad jag skulle göra. Jag kände hur en klump växte i magen. Jag kunde inte.

-"Vi ska se om du kan kontrollera elden", började han och gick fram till flickan.
-"Vi kommer sätta eld på henne. Du ska få bort elden", fortsatte han och satte på sig ett par eldsäkra handskar precis som Britney hade gjort. Flickan sa ingenting. Hon visste redan vad dom skulle göra mot henne.
-"Nej", var allt jag fick fram. Dom var verkligen sjuka i huvudet. Tända eld på en oskyldig person bara för att exprimentera och testa. Det spelade ingen roll vad dom skulle göra mot mig. Dom skulle inte få sätta eld på henne bara för att se om jag kunde stoppa den. Vilket jag inte kunde. Trodde jag i alla fall.
-"Ni är fan sjuka i huvudet. Jag kan inte kontrollera någonting!", skrek jag och gick mot dörren. En vakt stod där men jag brydde mig inte. Lät bara handen flamma upp och gick mot honom. Aktade han sig inte skulle jag bränna honom.
-"Chase är fortfarande på ett test. Sköter du dig inte får du inte se honom igen", sa Britney och jag stannade precis framför vakten.
-"Ni kan inte bara döda henne", sa jag tyst och vände mig sakta om.
-"Detta är inget mord. Det är ett expriment och vi behöver testobjekt", sa Britney lugnt och slog ut armen mot båren. Hon ville att jag skulle sätta mig ner.
-"Det där är en människa. Om det är en människa ni vill testa på kan jag lika gärna bränna upp dig", sa jag och Britney log. Sen gick allting väldigt snabbt.

Helt utan förvarning hällde forskaren bakom flickan tändvätska över henne och tände snabbt på. Ett skrik bröt genom rummet och jag tittade snabbt bort. Jag kunde känna värmen från elden. Hon brann och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte göra något.
-"Hjälp henne Anastasia", sa Britney sansat genom skriket från flickan. Hon skrek rakt ut och jag kunde känna hennes smärta. Det var för sent att göra något. Vakten som stått vid dörren hade lämnat rummet och även en av forskarna. Kvar var Britney och den andre forskaren. Sakta sjönk jag ner på golvet och en äcklig bränd lukt spreds i rummet. Flickan fortsatte att skrika. Några minuter gick. Hennes skrik tystnade. Själv satt jag där på golvet vänd bort från flickan och vågade inte titta. Allting hade gått så snabbt och jag visste inte vad jag skulle göra eller tycka.

Jag hörde ljudet från en brandsläckare och en djup suck från Britney.
-"Du hade kunnat rädda henne. Hon hade kunnat leva nu", sa Britney och jag visste att hon inte menade det. Jag hade inte kunnat göra något. Allting hade gått så snabbt och även om jag fått bort elden från flickan hade hon antagligen dött av allvarliga brännskador. Jag sa ingenting. Hela jag var chockad. Testet var över och jag hämtades av en vakt som ledde mig tillbaka till min cell. Jag kunde knappt gå. Fötterna kändes tunga mot det vita golvet i korridoren. Vakten höll upp dörren för mig när vi kom till cellen och jag steg in. Dörren stängdes igen med en hård smäll. Jag andades ut och kände ögonen vattnas. Chase satt på sängen. Han log först men slutade när han såg mig.
-"Vad har dom gjort?", var allt han sa innan han reste sig upp och gick fram till mig. Han la armarna om mig och drog mig närmare hans varma kropp. Mina murar rasade samman och jag började gråta. Flickan var död pågrund av mig.