FLICKAN MED ELDEN

Kapitel 18

(dubbla kapitel, missa inte kapitel 17!)

Timmarna gick och stunden började närma sig. Planen skulle funka och jag skulle få komma ut härifrån. För en gångs skull gick tiden snabbt här inne. Frukosten kom. Jag och Chase satte oss vid bordet och åt. Havregrynsgröt som vanligt. Tanken slog mig att det var sista frukosten här. Sista måltiden. Efter frukosten hade jag två tester. Jag hade blivit varm igen och elden hade inte försvunnit. Forskarna konstaterade att det inte gick att ta bort den. I alla fall inte genom att kyla kroppen. Det var kul att se när dom inte lyckades med sina tester. Forskaren Elena, som gett mig sprutan hade visst varit säker att elden skulle försvinna. Hon hade haft väldigt fel.

Chase hade inga tester. Han var fortfarande skadad och fick vänta i cellen. Men det var bara bra. Då fick han tid att tänka. Planera precis hur vi skulle göra. När jag kom tillbaka från det sista testet kände jag hur huvudet värkte. De flesta testerna innehöll sprutor men denna gången var det en laserstråle som skulle testas. Det hade gått bra. Men nu hade jag ont i huvudet och kände hur det bultade. Vakten som lett mig tillbaka till cellen öppnade upp dörren och jag klev in. Chase låg i sängen och log mot mig när jag kom in.
-"Gick det bra?", frågade han och jag nickade. Jag gick sakta fram och slängde mig bredvid honom på sängen. Några forskare gick förbi utanför cellen och jag väntade på att dom skulle gå förbi. Sen la jag mig över Chase och kramade om honom. Han mumlade något och drog handen genom mitt hår.
-"En timme kvar", sa han och kramade om mig hårt.
-"Hur håller du koll på tiden?", frågade jag och vände huvudet upp mot honom.
-"Jag har en jävla känsla för tid ska du veta", sa han och jag skrattade. Jag frågade honom om planen och han gick sakta igenom den. Vi skulle klara det så länge vi hade Nathan. Vi behövde honom verkligen. Han kunde slåss. Chase kunde inte slåss nu när han var skadad. Och visst skulle vi komma en bit med min eld men det var inte tillräckligt. Det var väldigt många vakter på SCL. Jag skulle inte klara allihop. Men jag lovade mig själv att jag skulle ta chansen och bränna så många jag kunde. Och långt inom mig hoppades jag att jag även skulle få chansen att stå mitt emot Claire. Jag spelade upp scener i huvudet hur jag skulle göra och kände energikicken växa inom mig. Det var bara en timme kvar. Chase berättade planen.

-"Vi ropar hit en vakt. Tar nycklarna och sticker så fort vi kan innan larmet går. Sen hänger allt på Nathan", sa han och jag nickade sakta.
-"Vad kommer hända när vi kommer ut?", frågade jag efter en stund och föreställde mig hur allt skulle bli. Själv visste jag inte. Det var så svårt eftersom jag inte visste någonting om världen där ute. Det var skrämmande. Jag hade i alla fall Chase. Och Nathan. Jag ville inte lämna någon av dom men visste att jag skulle bli tvungen. Dom funkade inte ihop. Nathan hatade Chase. Det var fortfarande svårt för mig att förstå. Hur han kunde hata Chase så mycket. Han skulle antagligen bli ursinnig om han såg oss såhär. Han gillade inte ens tanken på att jag gillade Chase. Jag var nyfiken på den långa historien om den där flickan. Celiné. Flickan som dom båda blivit kära i. Men jag ville veta allt. Fast var för feg för att fråga Chase. Han skulle antagligen ljuga ändå för att få det att låta som att det inte varit hans fel. Men jag visste ju en del av vad som hänt.
-"Älskade du Celiné?", frågade jag plötsligt och Chase vände mitt ansikte mot hans. Han höjde på ögonbrynen och suckade.
-"Du bröt just mot den största regeln någonsin", sa han och jag tittade undrande på honom. Vadå regel?
-"Man frågar inte om sin pojkväns ex, Anastasia. Det är första regeln i världen där ute", sa han och tittade roat på mig.
-"Vadå pojkvän?", sa jag och log inombords för mig själv. Han hade sagt pojkvän. Kallat sig för min pojkvän. Detta var säkert inget speciellt för honom. Men för mig var det.
-"Jag kanske går för snabbt fram", sa han och skrattade till.
-"Nej, Chase. Tro mig det gör du inte", sa jag snabbt och han skrattade.
-"Men berätta för mig. Det är du skyldig", sa jag och väntade på ett svar.
-"Nathan har redan berättat. Du vet vad som hände", var allt han sa.
-"Så det är därför han hatar dig? Nathan sa att det var något mer som hände. Men han berättade aldrig vad", sa jag och satte mig upp i sängen. Chase tittade på mig med sina bruna ögon och jag såg att det var något han verkligen inte ville att jag skulle veta.
-"Du behöver inte veta det Anastasia. Det spelar ingen roll mer", var allt han svarade. Han flög upp ur sängen och gick fram till fönstret. Vände sig mot mig och släppte våran konversation så snabbt så det var som att vi aldrig pratat om det. Hans ansiktsuttryck var spänt och bara av att kolla på honom visste jag att det var något mer. Det var inte bara den där flickan Celiné. Chase hade gjort något mer. Och Nathan var den enda som visste förutom Chase.