Invisible

Intro/prologue

Varning: Jag har inte redigerat något än så det kommer att finnas STAVFEL och andra saker!!
------------------------------
Jag satte mig på en bänk och la armbågarna på mina knän. Jag blundade och försökte komma ihåg allt som hade hänt. Jag darrade och var nära på att få en panik attack, jag försökte ta lugna och djupa andetag men dem blev bara snabbare och snabbare. Tårarna rann på mina kinder och jag försökte torka bort dem.

Jag ville inte gråta men vad ska man göra när du har hittat dina föräldrar mördade i ditt eget hem?

Jag försökte få bort bilden av pappas skräckslagna blick, han hade dött med ögonen öppna.. Det var blod överallt, väggarna och golvet var alldeles mörkröda.

Flash back: 1 vecka förre

Jag klev ut ur bilen, jag hade precis varit med min bästa vän Samantha.

Jag låste bilen och letade efter nycklarna i min svarta väska. Jag kollade ner i väskan och gick den vanliga vägen till dörren. När jag väl hade hittat nycklarna så kollade jag upp, dörren var på glänt vilket var konstigt. Jag hade redan känslan av att något var fel, min mage knöt sig och jag var nervös för o veta vad som hade hänt. Jag puttade till dörren och den öppnade sig sakta.

Mina föräldrar ägde en av dem mest framgångsrika företaget i hela Sverige, vi flyttade hit när jag var sex år så jag kunde prata flyttande engelska och svenska. Pappa hade fixat massa säkerhets saker, han visste att han hade massa fienden och han ville skydda oss. Så ja det var konstigt att dörren var olåst och på glänt. När jag väl hade gått in var det dödstyst, inte ett ända ljud hördes förutom klockan som tickade från vardagsrummet.

Det var även mörkt i varje rum förutom kökslampan så jag gick in dit. Jag var alldeles svettig i handflatorna och jag hade börjat darra lite grand. Jag tog på lampan i hallen och rotade upp mobilen i väskan och höll i den med ett fast grepp, mitt skakade gjorde att det var svårt att trycka på skärmen. Jag tryckte på 1-1-2 och gick mot köket med små steg. Jag hade på skärmen så att jag lätt skulle kunna trycka på ring knappen ifall något hände mig. Jag tryckte mobilen mot min famn som om mobilen vore en nallebjörn eller som om jag var en liten tonåring som skyddade sin xbox från sin mamma.

Jag svängde in mot köket och jag tappade mobilen på golvet och slog händerna för munnen, jag backade några steg och kände mig svimfärdig. Min pappa låg på golvet med uppspärrade ögon och handen utsträckt mot mammas livlösa kropp. Han kollade på henne med en skräckslagen blick. Han hade en kniv i magen och hade förmodligen död av blod förlust. Det var blod fläckar på väggen och några handavtryck, jag kollade på mamma som även hade handen utsträck efter pappas men hon hade stänga ögon. Hennes andra hand höll om hennes mage, mördaren måste ha huggit henne minst 4 gånger innan hon dog. Det hade bildads en pöl av blod runt om henne.Jag plockade upp mobilen och tryckte på den gröna saken på skärmen och en kvinna svarade.

***

Polisen hade kommit efter några minuter och jag satt nu i vardagsrummet med en filt över mina axlar och jag försökte räkna till 100 flera gånger för att lugna ner mig själv vilket inte gick så bra för att jag tappade bort mig hela tiden. Det ända som flög upp i min hjärna var mamma och pappa..

Jag var fortfarande i chock så jag kunde inte ens släppa ut en enda tår! Fast det kunde ju även vara för att jag aldrig riktigt kände mina föräldrar.. Visst jag älskade dem men jag visste tex inte vilken favorit färg dem hade. Dem var jämt så upptagna med jobbet och dem ville det bästa för mig.

Visst dem hade såklart spenderat tid med mig så fort dem hade tid men då pratade dem mest om min framtid, jag hade inga släktingar som vi hade kontakt med. Ni förstår både mamma och pappa hade förlorat kontakten redan innan jag hade funnits. Dem hade hamnat i ett stort bråk, ni vet en sån film där föräldrarna har ett förflutna med varandra och typ hatar varandra. Ja det var mina föräldrars liv och deras föräldrar hade tagit bort all kontakt med dem och till och med slutat ge dem pengar bara för att dem var tillsammans.

***

tillbaka till nutiden:

Nu sitter jag här i flygplatsen på väg mot Kalifornien där min mamma och pappa föddes och levde tills dem bestämde sig för att flytta till Sverige. Jag har fått ett ny identitet, Nu heter jag Emily Queens men mitt riktiga namn är Emily Lewis. Jag är 19 år och är en normal flicka som ska börja i en ny skola, mina föräldrar skickade hit mig för att gå på en bra skola medan dem bor själva i New York. Jag har aldrig bott i Sverige och jag har aldrig någonsin besökt Europa. Men sanningen är att jag aldrig någonsin kommer glömma det här.. Poliserna har hjälpt mig att skaffa en ny identitet som inte känns som jag, jag är den glada, bortskämda tjejen som alla vill vara med, jag har rest runt i hela mitt liv och nu ska jag vara den männsikan jag har varit rädd för så länge.. Den osynliga tjejen ingen vill va med. Kalla mig vad ni än vill men jag har alltid levt ett liv där jag inte ha behövt oroa mig för något, mina föräldrar har löst varje minsta lilla problem jag har haft men nu måste jag hålla mig lågt. Iallafall tills mördaren är fängslad..

---------

Boken har väl en liten skillnad från dem vanliga berättelserna :) kände att min andra bok som jag försökte göra var så lik dem andra o inte alls originell så här är mitt andra försök!

- Michelle