Invisible

Kapitel 13: " I'm only human "

Känner ni sommar värmen? ÄLSKAAAR! Så här har ni något ni kan sola till eller aa!
-------------------------
Jag vaknade upp av att fåglarna kvittrade och solen sken starkt. Värmen från solen fick mig att lee och armarna runt mig fick mig att lee större. Jag vände mig om för att kolla om han var vaken. Han log där med lite särade läppar, hans hår var ruffsigt och ett par slingor hade lagt sig mot hans tydliga käkben. Han såg verkligen ut som en overklig person som någon hade ritat.

Jag la till hans små och nästan osynliga fräknar för första gången och hans gyllenbruna hy gjorde så att han bara såg sexig ut... Jag tappade nästan andan när han öppnade ögonen, jag skämdes över att ha väckt honom genom att ha stirrat. Jag kände hur mitt ansikte hettade till så jg vände mig snabbt om och kollade in i väggen för att ignorera det.

'' Morning '' viskade han och drog bort armarna. Det påminde mig om att han var arg och drog in ett djupt andetag innan jag vände mig om igen. Han kollade in i mina ögon och jag kände hur mitt hjärta bara smälte.

'' Morning Alec, I hope you dont mind me staying the night..'' sa jag och vågade inte ens röra mig en liten millimeter. Jag var rädd att han skulle börja skälla ut mig så jag frös där med mina ögon låsta på honom.

'' I have to shower '' sa han snabbt och reste sig upp. Mina ögon var fortfarande på honom och jag såg hur han fick gåshud. Han hade bara på sig boxers och han höll på att plocka upp sin t-shirt som log på golvet.

'' I'm just going to go home and get ready.. '' sa jag när han drog över tröjan.

'' okey '' sa han och drog till badrummet. Jag reste mig upp och kollade på klockan och såg att vi redan hade missat en massa lektioner men jag tänkte ändå skippa dem idag.

'' Okay, Inhale the future and exhale the past '' sa jag till mig själv och började gå mot hallen. Jag låste snabbt upp dörren till mig och kände genast en känsla som fick mig att må illa. Så jag kutade till mitt rum och drog på mig ett par Levis shorts och en vit tröja. Tystnaden fick mitt att vilja spy så jag satte på en högtalare och kopplade in min mobil. Jag spelade upp ''The Ocean - Mike Perry, Shy Martin '' (finns endast på iTunes och Spotify ) och satte mig ner vid sminkbordet och började fixa mig. Musiken fick mig att glömma allt lite grand och slappna av. Jag började sjunga med och kände mig allt mer hemma och säker tills mobilen började smsa. Jag hoppade upp ur stolen och kände hur hjärtat gick från 0 till 100 på ett par ynka sekunder. Jag insåg att jag förmodligen måste ha sårat dem andras känslor så jag plockade upp mobilen och kollade vad dem hade skrivit. Cas sms var förvirrande, dem började argt men gick sakta till att vara orolig och sen tillbaka till att vara arg och orolig. Jag svarade med ett lätt "sorry, I Will explain the next time we meet "

Jag öppnade Harrys sms och han var bara orolig, det var ett lätt sms där det bara var en fråga.
" are u ok? "
Jag bet mig om läppen och visste inte vad jag skulle svara. Ibland kändes det som om jag var den lyckligaste personen på jorden och ibland ville jag gömma mig. Gömma mig under täcket och bara glömma bort allt, glömma alla människor och bara hoppas på att dem skulle låta mig ruttna i sängen med mina egna tankar.
Och då slog det mig, jag är som lyckligast runt Alec även om han gör mig svag. Han får mig att känna mig trygg och han är den som får mig att glömma bort allt som skrämmer mig.
Jag skickade tillbaka ett sms som stod
" soon :) " och slängde igen mig mobilen så jag kunde började sätta på mig ett par vita Converse. Men först bestämde jag mig för att svara på alla sms.
Jag kollade det sista smset från Zayn.
" I'm sorry for making you believe I'm a bad guy.. And making you think that I would hurt you. I feel so bad and I hope you can accept my apology "

" I think we need to have a new start. Do u have any time later on? "
Snabbt kom ett svar tillbaka
" Ofc! Let me buy you some takeout and come over? And I'm paying for sure! :D "
" Yeah you owe me that 😂 " skrev jag snabbt och stoppade sedan ner mobilen i backfickan. Jag sprang till dörren och låste den. Den här gången kollade jag två gånger om den verkligen var låst innan jag ryckte upp dörren till Alec. Jag lämnade min väska i vardagsrummet och la min mobil där på laddning.

Jag hörde fortfarande hur duschen var på så jag smög in till köket och såg en kaffemaskin. Jag hade haft en likadan hemma i Sverige så jag gjorde två koppar med varmt ångande kaffe. Hela rummet luktade mörkt och rostigt kaffe. En sån doft man vill möta när man kommer till ett gulligt lite café.
Jag öppnade skåpen och letade efter tillbehör till våfflor. Sånna riktigt svenska våfflor och inte amerikanska.
Förhoppningsvis skulle han inte bli arg fler att jag gick runt och rotade utan överraskad på  ett positivt sätt .

Jag försökte göra allt så tyst som möjligt och jag började undra hur han kunde ha missat den ljuva doften av våfflorna. En efter en blev klara och alla såg så gyllenbruna ut och krispiga. Jag hade dukat upp två tallrikar med bestick, jordgubbar, grädde, strössel, blåbär från mitt egna kylskåp och sylt.

Jag hörde hur det tystnade till i badrummet och hur han började torka sig.
Vem trodde att jag skulle kunnat ha fixat mig själv och frukost till oss båda innan han kom it ur duschen? Tänkte jag för mig själv.

Jag hörde hur badrummets dörr öppnades och ut steg en kille med ett par svarta jeansshorts och blött hår.
" I hope you don't mind that I returned " sa jag och kände hur jag ville kasta mig på honom. Mina hungriga ögon för honom kollade på honom från topp till tå.
" eeh no not at all " sa han och kliade sig i nacken. Hans biceps spändes till och jag bet mig om läppen.
" I made you some breakfast " sa jag och log för jag kände mig lite stolt.
" yeah.. Smells great " sa han lite stelt. Det var som om han fortfarande var besviken men glad att jag var där.
Vi gick till köket och satte oss mittemot varandra.
" I'm so fucking sorry! I feel so.." Sa jag och skulle precis fortsätta då han avbröt mig.
" it's fine.. If I got a threat I would do the same " sa han och tog en våffla till tallriken.
" Swedish waffles " sa jag lite stolt och sträckte på ryggen. Jag var väl lite stolt över att visa lite av min backgrund.
" they look so thin " sa han och tog sirapen och gjorde några längder fram och tillbaka.
" shut up and just enjoy " sa jag medan jag tog kniven och tryckte ner den i den krispiga våfflan. Den var krispig på utsidan men på insidan var den fluffig och mjuk.

" okay this is good! " sa han nästan med ett stön.
" trust me I know " sa jag och tog ett bett av en jordgubbe.
" So.. What are we? Sometimes you treat me like a friend and sometimes more.. I'm so confused " sa han och sneglade nervöst på mig.

Jag funderade en stund under tystnad.
" I got a past,I have been through so much and I feel weak whenever I'm around you.. " sa jag och han kollade på mig med en bekymrad blick.
" But I'm only human " sa jag och tog en liten klunk av mitt kaffe. Jag hatade kaffe men hade börjat dricka det då o då så den beska smaken hade börjat smaka helt okej.
" what does that mean? " frågade han förvirrat.
" it means that in the end I'm still a human.. I'm drunk on the idea that love could heal me. That it can heal my broken soul " sa jag och kollade rakt in i hans gröna ögon.

--------------------------------

Jag hade seriöst skrivit dubbelt så mycket men det har försvunnit och alltså NEJ! det var den bästa delen av hela kapitlet så nu är jag arg och frustrerad så det kommer komma en 0.2 på kapitlet idag :) 

 xx all the love, M