Invisible

Kapitel 2: ''DON'T BABE ME! ''

Förlåt för väntandet och det kanske inte är det bästa kapitlet någonsin men jag försöker presentera karaktärerna just nu o jag lovar att det blir bättre! (: 

Btw om någon vill göra ett nytt omslag till mig gör det och skicka den till mig så kanske jag väljer din bild. Jag ska vara ärlig, jag suger på sånt och förhoppningsvis är finns det folk som är bättre än mig (: 

****

Jag öppnade kylskåpet och la in juicen och allt annat medan jag hade på musik i bakgrunden. Jag hummade med och det har jag alltid gjort. Allt går snabbare med musik och ibland blev det att dansa till musiken men sjunga var något jag bara gjorde i duschen när ingen annan var hemma. Inte ens mina föräldrar hade hört mig sjunga sen jag gick på dagis. När jag stängde kylen packade jag upp allt annat och när jag var klar med det gick jag till mitt rum och bytte om till ett par gråa mjukisshorts och en t-shirt med någon random text på. Jag gäspade och kollade på klockan och den var bara fem vilket betydde att i Sverige var det klockan två på natten.

Jag gick in i köket och tog mobilen som låg på köksbaren så jag kunde byta spellista.Till en som hade lite mer tempo och bas så att jag inte skulle somna, jag kände hur magen började kurra vilket påminde mig om att jag inte hade ätit särskilt mycket.

Jag tog fram en vitskål, fyllde den med vanilj-yoghurt och som topping fick det bli en banan,blåbär och granola . Jag tog skålen och satte mig vid köksbaren och öppnade instagram. Jag skrollade igenom och såg alla bekanta ansikten som gjorde att jag fick lite hemlängtan men känslan försvann direkt när jag kom på att jag inte ville leva där. Inte efter händelsen och jag ville inte att folk skulle behandla mig på ett speciellt vis, att se på mig med dem ögonen som tyckte synd om mig och påminde mig om vad som hade hänt. Jag ville bara glömma allt och låsas om som om inget hade hänt, leva ett normalt liv och uppfylla mina föräldrars drömmar. Jag hade inget att gå hem till även om jag skulle återvända, jag hade stängt ut alla. Speciellt min gamla pojkvän, Elias och min bästis eller ja om hon nu var min bästis, Sara. Det hade varit rykten om att hon hatade mig och bara var med mig för att vara populär. Jag ska vara ärlig jag försökte inte ens att stå i centrum, jag höll mig borta när dem andra höll på med andra och försökte vara snäll mot dem flesta men nu måste vi va ärliga här. Hälften av människorna i skolan är bitches.

När jag hade ätit upp tvättade jag av skålen och skeden o la dem sedan i diskmaskinen. Jag kollade återigen på klockan och det hade bara gått en halvtimme senast jag kollade på klockan. Jag suckade för mig själv och gick till mitt rum för att packa upp mina kläder så jag kunde vara sysselsatt och bli av med tiden snabbare. Jag höjde volymen på mobilen och började med att hälla ut alla kläder på sängen så att jag inte kunde gå och lägga mig fören jag var klar med allt. Skorna fick hamna på golvet men allt annat låg som ett berg på sängen. Efter två timmar var jag äntligen klar med kläderna och skulle bara placera ut skorna på ett bra sätt. Och plötsligt ringde det på dörren, jag blev alldeles stel i kroppen och rörde mig inte en enda millimeter. När jag insåg att musiken fortfarande spelades rusade jag till mobilen och pausade.

'' Open up the door! I heard the music! '' sa en röst som förmodligen tillhörde en kille. Jag suckade när jag insåg att jag hade hört rösten innan så jag kollade mig snabbt i spegeln och gick mot ytterdörren. Jag drog upp den och där stod han med böcker i handen?

'' What is it? '' sa jag lite irriterad. Han hade ju inte direkt gjort ett så bra intryck ifrån sig än vilket gjorde att hatet inom mig växte. Jag visste hur hans typ gick till så även om jag inte kände honom hatade jag honom.

'' Well Miss Anderson told me to bring you books so here you go '' sa han och sträckte ut armarna för att ge mig böckerna.

''You can put them on there '' sa jag och pekade på soffbordet.