Du förändrade allt |f.s

Del 19

~Fiona's perspektiv~
•På morgonen•

Jag vaknar med ett ryck och ser att jag ligger på soffan i vårt nu väldigt stökiga vardagsrum.

Alla minnen från igår/imorse kommer tillbaka och jag suckar uppgivet.

Jag sätter mig försiktigt upp men känner att smärtan i huvudet har förvärrats, det är klart. Bakfyllan gör ju inte precis saken mycket bättre.

Jag trippar ut i köket och tar fram några huvudverks tabletter och ett glas vatten, jag sväljer dom och dricker lite av vattnet ur mitt glas.

Jag kollar på klockan och ser att hon är 13:10, shit vad länge jag sovit!!!

Jag kommer på att jag fortfarande har på mig min klänning sen igår och går därför upp på mitt rum och bestämmer mig för att ta en snabb dusch.

Efter det sätter jag på mig en somrig klänning i blått med vita och ljuslila blommor.

Jag kollar mig i spegeln och ser att det skulle passa bättre med en fläta till, så jag gör en snabb och ganska slarvig fläta. Jag kollar lite nöjdare på mig själv i spegeln och struntar i att sminka mig.

När jag kommer ner igen först då, förstår jag att hela huset är tyst, ingen sov i sängen i mitt rum, eller soffan, för där sov ju jag.

Jag smyger upp till Ogge och Omar's rum, där inne ligger bara Omar och suger på tummen...?

Omar är iaf här, jag orkar inte bry mig om dom andra så jag går ner och tar macka.

Jag går ut i trädgården som ett sista försök att se om dom är där, och som jag trodde så sitter dom där...

Alla utom jag, Omar och Felix... Mamma, Daff och Charlie är inte heller där visserligen, men dom tog in på hotell för att slippa festen...

Jag kollar på dom i några sekunder innan jag går fram och sätter mig i en av sofforna.

-God morgon syrran, säger Zac.

-Varför väckte ni mig inte?, säger jag frågande.

-Du var så söt när du sov, säger Nicole.
-Men du är ju också söt när du sover, försöker jag.

-Nej, tro mig, Niki är mycket sötare vaken, säger Ogge med en seriös ton.

-Hörru!, säger Niki och skrattar.

Men Ogge har rätt, hon är inte söt när hon sover... Haha, känner mig fett elak.

-Är Omar och 'Felix' också söta när dom sover eller?, säger jag och markerar Felix på ett hårt eftertryckligt sätt.

-Nej, dom gick bara inte att väcka, säger Mell uttråkat.

-Fiona, vad hände igår egentligen, säger Oscar och kollar på mig, nu kollar dom andra också på mig med frågande miner.

Fan dig Oscar!! Varför skulle jag prata med honom igår på festen.

-Inte vet jag, fråga Felix, säger jag argt, men samtidigt lite ledset.

-Vad har han gjort?!, säger Zac och Ogge på samma gång.

Dom båda har alltid brytt sig om mig.

Jag svarar inte på deras fråga utan kollar ner i mitt knä istället.

Det gör för ont att säga vad som egentligen hände, jag bara önskar att han hade en riktigt fet ursäkt, men jag är ganska säker på att han inte har någon alls...

Ogge ställer sig upp och går in i huset, någon minut senare hörs arga och skrikande röster från övervåningen.

Jag kollar lite rädd på dom andra, innan jag ställer mig upp och rusar in i huset och upp på andra våningen innan någon hinner hindra mig.

När jag kommer upp står Omar och försöker lugna Ogge och Felix som har en vild diskussion.

Det ser ut som att Felix ska slå till Ogge vilken sekund som helst, så av ren känsla flyttar jag snabbt på Ogge.

Men Felix har redan lyft sin hand och slaget träffar mig riktigt hårt i ansiktet.

Jag skriker till och vänder bort ansiktet.

Felix kollar förvånat på mig. Varför gör han så här?!

Dom andra har också kommit upp nu och Melanie drar med mig iväg mot badrummet.

Nicole följer tyst efter oss.

När jag kommer in i badrummet ser jag genom spegeln att jag blöter enormt ur nästan.

Mell och Niki hjälper mig och sedan så går vi tillbaka ut, men vi går istället åt andra hållet för att slippa killarnas slags mål.

Det som bildades på grund av mig, jag känner mig så dum just nu. Och varför var Oscar tvungen att berätta?!..

Vi sitter på sängen i Zac's rum och Nicole och Melanie har lyckats pressa ur mig på all info om vad som hände igår.

Dom kramar om mig och frågar om jag okej, jag nickar bara till svar.

Men sanningen är att jag inte alls är okej.. Jag mår skit...

Zac kommer in genom dörren och ger mig en lång kram. Han släpper ifrån, men jag vägrar att släppa och håller kvar mina armar runt hans hals.

Han lyfter upp mig och sätter sig sedan där jag satt.

Så Melanie drar storyn, som jag inte vill höra yttligare än gång.

Zac går iväg, och lite senare kommer han tillbaka med Felix i släptåg..

Jag suckar högt och slänger bak huvudet på sängen. Men huvudet landar med en smäll på något hårt vid sängens kant och jag sätter mig irriterat upp.

~Felix's perspektiv~

-Sååå, förklara. Varför kysser du andra tjejer?, säger Fiona och låter sårad.

Den frågan, det är ju den jag inte vill höra....

Men egentligen, vad fan förväntar du dig att höra Felix!!!??

Vad ska hon höra... Sanningen- den som kommer såra henne och kanske förstöra vårt förhållande..?
Eller lögnen- som kommer göra att hon förlåter mig och vi kan fortsätta va ihop..?

Tillslut blir det nog en variant av dom båda.

-Fiona, jag vet inte vad som flög i mig, jag är inte van att dejta tjejer, men när jag kysste henne, då förstod jag att det var dig som jag verkligen älskade, och slaget i ansiktet, jag bryr mig inte om att det gjorde ont, du hade inte gjort det om du inte gillat mig, för vet du, jag gillar ju dig med, säger jag.

Det jag sa är mesta dels sant, men jag ska försöka göra det bättre, jag gillar henne ju fortfarande...

Hon börjar tina lite efter det jag sagt och jag ler prövande mot henne.

~Fiona's perspektiv~

Efter Felix förklaring så funderar jag på att förlåta honom.

Det känns som att något i mig saknas utan honom, som att lägga ett pussel när man tappat bort den sista biten, då blir pusslet aldrig riktigt helt.

Jag vet inte om det han säger är sant, men det är något med honom som för mitt hjärta att hoppa några extra slag.

Jag behöver honom. Men samtidigt så kysste han en annan tjej, det kan jag inte förlåta honom för.

Men saknade av honom skulle bli alldeles för stor för mig, jag skulle aldrig klara av det.

Jag ler mot honom och kysser honom på munnen.

Än vad han säger så älskar jag fortfarande honom, och så vill jag att det ska förbli.

Hejsan! Dom senaste kapitlen har varit väldigt tröga, men ska försöka få fart på dom. Stort tack till alla läsare, gör mig så glad.

Xoxo Karin🍭