Du förändrade allt |f.s

Del 46

~Fionas perspektiv~

Tre dagar senare sitter jag, Kim, Dylan, Bella och hennes pojkvän på ett café och pratar. Det hade visar sig att Bellas pojkvän var samma kille som var hemma hos oss, så nu när jag visste bestämde hon sig för att alla skulle lära känna honom.. Brandon skulle tydligen hem till sina mor föräldrar och Heather påstod att hon skulle städa huset. Deras usla ursäkter verkade Bella god ta, men för mig var det tydligen omöjligt att slippa undan denna bestraffning.

-Så Aiden vad håller du på med för något?, frågar Dylan.
-Jag studerar för att bli,,,..

TRÅÅÅÅÅKIGT!

-Kom Kim! Jag ska beställa en glass, jag drar med mig henne bort mot kassan. Jag andas ut och står länge och betraktar menyn innan jag bestämmer mig för vad jag ska ha.

-Ska du ha nåt, jag bjuder?, jag kollar på Kim som lyser upp över att höra att hon inte behöver betala.
-Skrämmer han dig också?, frågar jag nyfiket.
-Han känns som en ful fisk tycker jag, säger hon och slänger ett ögonkast mot bordet där vi sitter.

När vi beställt våra glassar går vi tillbaka till bordet och sätter oss och lyssnar när Bella, Aiden och Dylan konverserar. Plötslig hör jag mitt namn i konversationen.
-Så Fiona när skulle du åka till Kuba?, frågar Aiden och kollar på mig.
-Ehh.. Nästa vecka ska jag dit, säger jag när jag tillslut uppfattat vad han frågade.
-Vad ska du göra där?, Dylan kollar nyfiket på mig.
-Träffa en kompis, svarar jag simpelt och fortsätter äta på min glass.
-Kommer du stanna länge?, Kim har nu lagt sig i samtalet.
-Vet inte, kanske en vecka eller två, gissar jag.
-Meeeen Fiona hur ska jag klara mig utan dig?!, Bella kollar förskräckt på mig. Alla skrattar åt henne och hon kollar upprört på oss andra.
-Du har ju mig, Aiden möter hennes läppar och USCH... Ja ni kan liksom resten så jag besparar mig det arbetet och låter er stå för detaljerna.

~~~~~

-Flyg mot Kuba! Gate 25 är öppen för påstigning, sista utropet planet ska strax lyfta, rösten ekar i den nu ganska tomma delen av flygplatsen.

Jag skyndar fram mot gaten och stiger på planet. Lättad sätter jag mig ner på mitt säte och andas ut. På något sätt lyckades jag bli sen till flygplatsen och därför fick jag bråttom att hinna med planet. MEEEEN som den fantastiska personen jag är så hann jag ändå, tack och lov..

Sätet är obekvämt och trångt, kläderna skaver och folk trycker sig förbi mig hela tiden. Platsen vid flygplans gången är inte optimal och det verkar omöjligt att jag ska kunna få någon sömn under resan. Längst in på stols raden sitter en redan sovande mamma och bredvid mig sitter en blond/rödhårig tjej på ungefär 10 år som ser jobbig ut. På andra sidan gången sitter ett par i 30 års åldern och hånglar och jag bara sitter lutad mot sätet och försöker stänga ute allt som händer på flygplanet.

•••
-HEY FIONA, HÄR BORTA!, Emmys skrik hörs tydlig genom folkmassan och jag börjar leta efter henne med blicken, snabbt får vi ögon kontakt och jag börjar bana mig till henne.
-Hej, jag ler mot henne och hon svarar inte utan börjar bara gå från flygplatsen.

Vi sätter oss i någon svindyr bil och åker snabbt iväg från flygplatsen. När vi har åkt ett bra tag inser jag att vi troligen inte är påväg till huset vi var i i julas, det låg åt andra hållet och jag känner inte igen mig alls. Jag struntar i det och försöker koppla av.

-Såå bor ni alltid på Kuba?, säger jag dum som jag är.
-Mhm, jag och killarna går i skolan här, men pappa och sliskiga Lena är ofta utomlands på affärs resor, svarar hon och kör yttligare lite fortare. Det blir en stel tystnad och tillslut blir jag tvungen att fråga det vi båda vet att jag undrar.