Du förändrade allt |f.s

Del 48

~Gabriellas perspektiv~

Det har gått tre dagar sedan Emmy sköts, fortfarande är hennes läge oförändrat. Det är ostadigt och läkarna vill fortfarande inte berätta om hon kommer överleva. Antagligen vet de knappt själva.

Alla är oroliga, speciellt Damon och Elias. De har inte lämnat sjukhuset sedan hon las in, det har ioförsig inte jag heller. Matt och Alec har tagit hand om det mesta. De hittade Mack igår, blå slagen, men levande.

-Gabbie, en trött röst hörs bredvid mig.
-Mhm, är allt jag orkar svara djup inne i mina egna tankar.
-Ni måste hem, gör något åt det, döda vem fan som gjorde detta mot henne, vad tror ni hon skulle tycka om att vi bara satt här och slappade? Jag ska fan hämnas den som gjorde det här o då måste även ni komma med tillbaka, det är Elias som pratar och han har sagt det vi alla tre tänker. Hämnd.

-Han har rätt, Damon reser sig upp och verkar plötsligt förstått någonting. Jag nickar och vi bestämmer oss för att gå hem och få ett par timmars sömn innan vi går på Mickeys gäng.

~Emmys perspektiv~

Mörk. Allt är i mörker. Jag försöker öppna ögonen men inget händer, allt är svart. Svart som natten. Jag minns vad som hände fram tills skottet, sen är allt svart. Minnena är borta och jag känner ingenting. Jag kan inte röra kroppen ens en millimeter. Jag kan inte känna smärtan, men jag anar att den är där, gömmer sig. Väntar på att jag ska vakna så den får explodera. Men jag vaknar inte, jag bara ligger där i vad som känns som en evighet. Jag försöker och försöker att bara ens röra lite på ett finger eller öppna ögat, men inget fungerar. Det känns som i limbo, du är vaken inuti kroppen men utan på sover du. Det tar kol på en, jag klarar inte detta mycket längre.

~Fionas perspektiv~

Jag har nu varit här i en vecka. Det måste helt klart vara den mest intensiva, konstiga och oförutsägbara veckan någonsin. Det är ett helt nytt tempo i mitt liv, jag blir mer och mer intereserad av vad som händer här. Allt mer äventyrs lysten. Det är spännande och hjälper definitivt mot argheten jag hade förut. Men nu vändes allt upp och ner igen, Emmy är skadad och alla är oroliga över henne. Och jag är ren utsagt skräckslagen. Jag kände inte henne så bra men hon var den ända jag kände här och om hon dör tror jag inte någon kommer sluta mörda förän alla Mickeys killar är nere...

De har redan planerat en massa om hur de ska attacker, tortera och nästan döda denna Aiden aka kanske Bellas pojkvän. Själv har jag varit med och skaffat fram ännu fler vapen och jag och Lexi har skaffat information om var Aiden ska befinna sig. Alla är extra mycket på sin vakt men ingen verkar kunna sätta planen i verket.

-Damon och Gabriella är på väg hem, vi sätter igång vid midnatt, sov om ni behöver för det här kommer bli en lång natt, Alec höjer rösten och pratar tydligt genom en mikrofon som går ut till alla högtalarna i huset.

Jag kollar ut genom fönstret, klockan är tidig eftermiddag kanske två gissar jag. Då jag tror jag kommer ha svårt att sova bestämmer jag mig istället för att gå på en promenad. Jag går ett bra tag på stranden, lyssnar på ljuden, fåglar kvittrar, vågorna slår mot strandkanten och det vita skummet stänker. Inga båtar, inga flygplan och definitivt inga grannar. De ända människorna är folk från huset. Några badar och några ligger bara i sanden och verkar fokuserad på att få en snygg bränna, andra springer längs strand kanten och utegymmet uppe vid huset är fullproppat med ungdomar som tränar och slåss.

Det är alltså precis som vilken annan dag som helst, bara att idag är allt lite mer spänt. Alla jobbar lite hårdare och flinar lite bredare, dricker mindre-vilket troligen är bra-, men de är också väldigt taggade. Allihop är taggade på att gå ut och ge revansch för Emmy och Mackenzie. Taggade på att DÖDA. Det är något jag inte är. Jag känner en viss coolhet i allt detta, men jag tror inte jag är kapabelt till att döda. På något vis saknar jag Felix, han var roliga, snäll, ovetande, harmlös, oskuldsfull. De här personerna är starka, modiga, men samtidigt idiotiska och mordiska. Opålitlig. Men lojala mot deras grupp. Felix var bara en liten pojke i jämförelse med detta.