Du förändrade allt |f.s

Del 40

~Fionas perspektiv~

Dagen efter vårt strand besök vaknar jag trött men med ett leende på läpparna. Jag tar snabbt en dusch och sen klär tar jag på mig ett par blåa slinta jeans idag igen, ett grått linne och knyter en rödrutig skjorta runt min midja. Jag sminkar mig snabbt och springer ner för trappan. Sätter på mig ett par vita converes och öppnar dörren.
-Hejdå, ropar jag men får inget svar. Antagligen är Zac och Simon för trötta för att ge mig nån respons.

Idag så har jag lovat Felix att vi ska äta frukost tillsammans, så vi bestämde oss för ett litet café inte överdrivet långt bort från mitt hus. Då jag har gott om tid idag så bestämmer jag mig för att gå, jag ska ju trots allt inte träffa Felix förrän om en halvtimme.

Felix vet fortfarande inte om att jag har en "pojkvän" i filmen vi ska spela in. Så jag vet inte hur han kommer reagera, han är ju trots allt lite av den svart sjuka typen.

Min mobil plingar till och jag ser att jag fått ett sms från Simon, tydligen undrar han om jag har några kalsonger att låna ut och jag kan bara anta att det smset inte var till mig. Men så snäll som jag är svarar jag artigt på hans sms fast jag egentligen bara vill hån skratta åt honom.

Till Simon: Sorry, har tyvärr inga att låna dig, puss! 😘

Ganska snart efter det får jag ett aning generat svar och jag tror han skäms lagom mycket.

Min mobil plingar till igen, men denna gång är det Dylan som skickat ett massutskick till alla på studion.

Smset lyder 'Har någon nutella?! Glömde min hemma'.

Jag skrattar åt skärmen men knappar snabbt in ett svar. 'Sorry' lyder mitt kortfattade svar. Men snart får jag reda på att Kim alltid har med sig nutella. Tydligen skulle hon aldrig lämna huset utan nutella, och den åsikten verkar även Dylan ha. Alltså man märker verkligen att de är släkt. Ända skillnaden är att Kim är tjej, några år yngre och har blont hår istället för brunt.

När jag kommer fram till det lilla caféet sätter jag mig ner vid ett bord. Jag känner ett par händer framför mina ögon och skrattar till.
-Felix jag vet att det är du, säger jag och han släpper besviket händerna.

-Hur visste du?, säger han upprört och kysser mig på munnen. Jag skrattar åt honom och känner hur magen kurrar till.
-Ska vi ta och beställa jag är utsvulten, säger jag och Felix är snabbt på benen. Verkar som att han är lika hungrig som jag.
- Vad vill min vackra skönhet ha?, säger han och ler sitt socker söta leende mot mig.
-En hallon smoothie och en donut skulle inte sitta så fel, säger jag och ler tillbaks mot honom.

Några minuter senare är han tillbaka med min beställning och en donut till honom också, en ost macka och en kopp te. Te???
-Sen när dricker min lille prins te?, säger jag lite skämt samt.
-Sen igår när Daff tvingade mig dricka te till varje måltid i en vecka för att slippa utegångsförbudet han gett mig, suckar Felix upprört.

-Och vad har du gjort för att förtjäna utegångsförbud då?, säger jag lite misstänksamt.
-Oscars åt upp Daffs favorit godis och gav sen skulden till mig, säger han irriterat.
-Det var smart av de, medger jag och funderar på om jag kan göra något liknande mot Zac och Simon.

-Varför är din morbror så besatt av just det godiset?, frågar Felix förfärat.
-Ingen aning,.

Sen pratar vi ett tag om hur det går för bandet och de ska tydligen på en turné här i USA ett tag om några veckor.
-Nämen tänker du lämna mig helt ensam Sandman?, utbrister jag förfärat.
-Tyvärr så har jag inget val Fru Einz, men vi är bara borta i en månad så vi är snart tillbaka igen, säger han lugnande.