Du förändrade allt |f.s

Del 43

~Fiona's perspektiv~
-God jul älskling!, Felix ler sitt söta charmerande leende vilket får mig att skratta.
-God jul min Prins, hur är det på turnén?, jag ler mot honom genom kameran.
-Fantastiskt, men jag saknar min lilla sockertopp, Felix gör sitt ledsna face och kollar sorgset på mig vilket får mig att börja gapskratta.

-Nåååå, har lilla Felle hemlängtan?, hånar jag honom och hans kinder blossar upp en aning och han kollar surt på mig.

-Har du öppnat min julklapp?, Felix låter plötsligt ivrig när han pratar om julen igen.
-Neeej, har du?, jag ler finurligt mot honom.

•••
-Hej Fiona, Zac sticker in sitt huvud genom dörren och då någon bakom host* Elias host* verkar väldigt angelägen på att komma in i rummet så slutar det med att dem båda landar i en hög på golvet.

Det är en sorg att dessa två idioter är så korkade, dem kommer verkligen att skada samhället. Dem har ju redan lyckats slå hål på mig.

Åter igen påminns jag om hur ont det gör i huvudet. Hur är det ens möjlig att dem kan kasta en basketboll på en som får en att svimma av i flera timmar? Basket bollar borde förbjudas. Eller egentligen, alla bollar borde förbjudas.

-Du berättar väl inte vad som hände för nån va?, Elias kliar sig nervöst i huvudet och kollat skamligt ner i golvet. Han skäms. Det har Zac aldrig varit bra på.
-Det beror på, säger jag mest för att lyckas vinna något ur hela situationen.
-Vi gör vad som helst!, Zac ser bedjande på mig.
-Exakt VAD som helst?, säger jag nu mer intresserat.

De båda nickar frenetisk och ser på mig med deras hundvalps kanin rabies ögon.

-Okey, gå omkring i bikini hela dagen och bete er som två små artiga oskyldiga flickor, jag ler mot dem och ställer mig upp för att schasa ut dem ur rummet så jag kan byta om till min klänning.

Dem försöker protestera men jag hotar med att "säga till mamma och pappa" så då lämnar dem genast rummet. Hahahaha, asså detta påminner om när man var liten... Gamla goda tider det, som man brukar säga. Men nah, i mitt liv så har inget förändrats. Allt bara rullar på tomgång.

Mamma och pappa är fortfarande upptagna med sina jobb, Zac är fortfarande omogen och jobbig och jag är fortfarande bäst.

Jag letar igenom hela min resväska efter klänningen jag planerade att ha på mig på julafton när jag packade. Tillslut inser jag att jag har hängt in den i garderoben i rummet. Det är ett ganska normal stort rum med en vit dubbelsäng i mitten och några byråar och garderob.

Jag tar fram den röda otrolig fina puffiga klänningen. Jag köpte den när jag, Bella och Kim var och shoppade får några veckor sedan. Och sen dess har jag bara längtar efter julen så jag får använda den. Och nu är den här. Kanske inte riktigt vad jag förväntade mig men det är ju jul.

-Hej, jag sjunker ner i soffan bredvid Emmy som idag på sig en svart kjol och en röd stickad tröja, hon ser ovanligt lugn och avslappnad ut. Den vanliga blicken som skvallrar om att hon skulle vilja döda någon är som bortblåst och ersatt med ett glatt flin.

-Så e du okej me va killarna gjorde?, frågar hon lite diskret med en osäker blick. Antagligen vill hon inte att alla ska höra.

-Ja de är okej, jag flinar stort när killarna gör entré i trappan. De är båda fånigt klädd och Zac har på sig en rosa liten bikini topp och en rosa ballerina kjol och ett rosa diadem i håret. Elias har matchande kläder fast i lila. Såklart är det jag som valt dem.

Emmy stirrar bara på dem i några sekunder och brister sedan ut i skratt. Flinande tar hon upp mobilen och tar ett par bilder på de två fullvuxna killarna i bikini.

-Victoria Secret tar nog gärna emot er, hon flinar skadeglatt och får två irriterade blickar tillbaka som hon bara ignorerar.

Emmy kramar om mig och det ser nästan ut som att hon har tårar i ögonen.
-Tack Fiona, detta är den bästa julklapp jag kunnat få, hon skrattar och snart börjar jag också skratta. Evan sitter helt förvirrad där och vet inte vad han ska göra.. Asså vilken grönsak...

••••

Jag sliter upp paketet som mamma och pappa gett mig, det är ganska hårt och fyrkantigt. När jag lyckats få upp hela paketet ser jag en förpackning till ett par hörlurar i svart och guld.

••••

-Godnatt!, Lena -som hon tydligen heter- ler mot oss innan vi går upp för trapporna.

Det har varit en väldigt speciell dag, jag fick massa intressanta presenter bland annat en svin dyr klocka och en ny dator. Vi har ätit massa god mat och haft det allmänt bra, pratat, skratta och bara tagit det lugnt.

Ingen har vågat kommentera Elias och Zacs kläder, då dem antagligen själva förstår att dem inte vill veta svaret.

På kvällen pratade jag med Felix igen och han berättade om sin jul. Hans jul låter också hyfsad. Men min va coolare punkt slut.

-Godnatt, Evan är den ända som svarar Lena innan alla försvunnit uppför trappan.

-Vad ska vi göra nu då?, säger jag då jag känner mig väldigt pigg just nu.

-Vet inte ska va gå på en promenad?, säger Zac som verkar ha fått samma symptom som mig.

Dem andra kollar bara konstig på oss, men tillslut har vi ändå lyckats övertyga dem om att följa med på en promenad. Till och med Evan gick med på det.

-Men ni får byta om, jag vill inte ses med er bland folk, säger Emmy och flinar. Killarna har fortfarande på sig sina balett kjolar och skyndar genast iväg när de hör Emmys ord.

Väl ute är det nästan lite svalt och väldigt mörkt. Emmy tar ledningen och går ner för någon trevlig gata med affärer som jag besökt på dagtid igår.

~Emmys perspektiv~

Jag går ner för någon ointressant shoppinggata med mitt ur tråkiga följe, jag måste göra allt jag kan för att hålla dem borta från de mörkare farligare kvarteren.

Även om jag inte ville gå på nån jävla upptäcks färd mitt i natten så gjorde jag det, för deras och min skull. Idag är inte riktigt lämpligaste kvällen att utforska områden om vi säger så, det gäller att hålla sig undan i sånna här situationer iallafall om man själv inte sysslar med det. Och efter som jag har viktiga affärer som sker idag vill inte jag att några pappersskallar ska komma i vägen för det.

-Ska vi vända hem eller?, säger jag tillslut när vi gått ner för någon gammal mörk gata.

-Okej, det kan vi väll göra, säger Evan även om jag vet att han är väldigt lättad över mina ord.

När vi precis vänt om för att gå hem igen, så hör vi det jag absolut hoppades på att undvika. Pistolskott. Evan, Fiona och Zac ser skräckslaget på varandra medan Elias bara kollar på mig med en mörk blick som lyser av ilska och besvikelse. Men samtidigt lite,     medlidande...

-Ta det lugnt, det är säkert flera kvarter bort. Kom så går vi hem nu, säger Elias och försöker lugna ner de tre uppskrämda hararna.

De nickar instämmande och börjar med snabba steg gå hemåt. Tack gud att de inte la näsan i blöt mer än nödvändigt. Det hade varit en katastrof.

-Så vad tror ni det var för något?, frågar Zac nyfiket medan vi går mot huset.
-Ingen aning, antagligen inget allvarligt, ljuger jag och rycker på axlarna.

Fast jag vet. Jag vet att det antagligen var något allvarligt. För ingen var menad att skjuta med pistol i det här tillfället. Handeln skulle vara "icke våldsam" som de sa. Jag känner en gnagande känsla, och denna gången är det inte hunger utan oro. Något känns väldigt fel...

Heeej! Ja för tillfället så skriver jag mest om Emmy och det märks ju ganska tydlig att hennes liv inte beter sig som Fionas. Men vad tycker ni?