Du förändrade allt |f.s

Del 26

~Omar's perspektiv~

Senare på kvällen sitter vi framför en liten svår tänd liten eld och berättar spökhistorier. OG berättade någon jätte läskig om en städerska som jobbade på ett hotell.

-En dag när hon skulle stänga hotellet för dagen, så plötsligt...berättar OG, såg hon en vit, nästan osynlig gestalt som rörde sig mot henne.

Jag sitter ihop krupen och lyssnar hel spänt på vad han säger. Brasan fladdrar till och ansiktena på andra sidan brasan lyser upp och jag ryggar tillbaka och vänder mig sedan mot OG.

-Vad hände sen?, säger jag lite darrig på rösten.

-Den halv synliga skuggan rör sig långsamt, långsamt mot henne. När den är ungefär en meter i från säger skuggan med mycket kall och tom röst 'Din tid här är över och det är bäst att du försvinner för gott. Jag ska göra det så smärt fritt som jag kan' Sedan så plötsligt försvinner gestalten helt och städerskan skyndar snabbt hem i ren förskräckelse och hoppas på att det bara var inbillning. Men den konstiga känslan är fortfarande kvar. När hon går in i badrummet och kollar sig i spegeln så på andra sidan spegeln där finns.. INGEN! Hon är inte där, berättar han i sin läskiga berättar röst.

Det sista är oväntat och han säger det snabbt och lite högre än det andra.

Jag hoppar till och skriker gällt, kollar med skräckslagna ögon på Felix och sedan hoppar han upp i min famn och vi båda darrar som små råttor.

-Vilken usel historia OG, säger Fiona och skrattar ett elakt 'MOHAHA skratt' eller det var nog ett 'Din historia är sämst OG skratt'...

-Kan du bättre?, säger Ogge och försöker låta kaxig.

Fiona ler överlägset och säger
-Klart jag kan.

-Låt höra, säger Oscar och lägger armarna i kors.

-Varför så sur?, säger Niki lungt.

-Jag och Leo gjorde slut, säger han deppigt och kollar ner i marken.

-Åhh.., säger Fiona medlidande och ger honom en kram, sen kommer Niki också, och till slut är det en ända stor grupp kram.

-Får vi höra din historia nu då?, säger Felix som börjar känna sig lite obekväm i den stora kramen.

Vi släpper ifrån och sätter oss runt brasan igen och kollar förväntans fullt på Fiona.

-Det var en mörk regnig, lite som den här, för länge länge sedan...börjar hon.

När hon berättat hela sin sjukt, ruggit, läskigt, skrämmande historia så har alla återvänt till den stora grupp kramen och sitter som förstelnade och kollar ut i tomma intet.

-Jaaa..Jaa...ggg, troooor d..ddu vaaannn..., säger OG med hackig röst, antagligen för att han är nästan lika rädd som mig.

Nicole kollar på mig och gäspar stort, vilket smittar av sig och snart sitter alla och gäspar.

-Ska vi gå och lägga oss? Det har varit en tuff dag och imorgon väntar en ännu tuffare, säger Oscar och ser på oss.

Tuffare!!!??? Var inte den här dagen tuff nog eller!!?? Jag ser på Fiona och Niki och dom vekar definitivt hålla med mig.

Vi börjar plocka i hopp det vi har ute och jag går ner till en liten bäck i närheten och fyller den med isande kallt vatten som jag sedan mängd vis häller ut över den öppna elden.

Vi går mot dom två olika tälten, jag mot förlorar tältet och Niki, Fiona och Felix mot det vinnande tältet.

Ja, vi förlorade... Tydligen hade Fiona och Niki varit på någon tält mässa och lärt sig 'allt om tält'.. Och det visade sig att Felix hade lite mer erfarenhet av att bygga tält än vad Oscar hade. Dom påstår att Oscar oftast brukade plocka blommor under läger vistelserna...