Du förändrade allt |f.s

Del 37

(Varning för stavfel. Har inte läst igenom kapitlet)
~Felix's perspektiv~

Jag har just skickat iväg ett sms till Fiona och sitter nu och öser i mig frukost. När jag är på min sjunde macka så får jag ett svar från henne och vi bestämmer att vi ska träffas klockan 11, jag kollar klockan och ser att hon bara är 09:45 så jag har gott om tid på mig att göra mig i ordning och bada i poolen. Att bada i poolen på morgon har blivit som min dagliga morgon rutin för mig och killarna.

Sopie däremot har nån sorts tradition att undvika oss vid dom flesta tillfällena på dagen och speciellt när vi ätit för då har vi enligt henne "extra mycket energi". Vilket hon på något sätt får det att låta dåligt, vilket det inte är. Men jag kan bara anta att Sopie inte är van med så trevliga lugna människor som oss.

När jag ätit upp mina åtta mackor reser jag mig upp och börjar gå mot trappan, som vanligt lämnar jag tallriken på bordet då jag vet att Oscar vill ha det rent och fint och att han därmed kommer plocka undan min tallrik ändå.

Precis när jag kommit upp för trappan så ropar Daff på mig ner ifrån jag vänder mig om och hinner knappt tänka ut ett svar innan Omar kommer i högsta fart och hoppar upp på min rygg. Vilket leddes till att jag av misstag snubblar ner för några trappsteg innan jag faller framåt och vi börjar rulla ner för trappan.

-Aaah...ooo...iiggghcfh...ööööh..iiiihlö, orden lämnar min och Omars mun medan vi tunnlar ner för trappan och landar med en duns på golvet precis framför Daff's fötter.

-Precis dom jag ville prata med, säger Daff nöjt och börjar gå mot köket utan att vänta på att vi ställer oss upp eller ens fråga om vi var okej.

Vi ställer oss snabbt upp och jag borstar av mina byxor och kollar missnöjt på Omar.

Han suckar djup och vi båda vet vad Daff vill prata med oss om..

-Så killar, det jag vill ta upp är..

-Håriga skor
-Vi kan inte dansa
-Godis, säger Daff när jag och Omar kommit med vad vi båda trodde var vår gemensamma gissning. Men tydligen inte.
-Varför vill du prata med oss om godis?, säger Omar förvånat och ser ut att tänka så det knakar men vi båda vet att han troligen inte skulle komma fram till något än hur länge han tänker med sin kokosnöts hjärna..

-Det saknas flera påsar godis i köks skåpen, säger Daff strängt. Vi kollar bara konstigt på honom. Vi äter ju godis all the time? Daff verkar se förvirringen i våra ögon och förtydligar sin mening.
-NÅGON har tagit MITT favorit godis!, säger han sorgset och kollar granskande på oss.
-Felix hur kunde du?, säger han upprört.

Men asså va? Jag har inte rört "hanns" godis. Jag känner på mig att Omar inte heller gjort det.. Vi vet att det är hans favorit och vi skulle inte ta hanns godis frivilligt. Vi skulle aldrig kunna göra något sånt. Haha, vem försöker jag lura? Klart vi skulle och har gjort men denna gången tror jag stark att Oscar's har ett liten finger i det hela.

Tyvärr tror Daff att dom är perfekta och väl uppfostrade men den åsikten har han tydligen inte om mig och Omar. Oturligt nog så är han som många andra halv blinda och ser det dom vill se, Oscar & OG är egentligen två små snorungar. Dom är minsta lika dåligt uppfostrade som oss, dom är bara bättre på att dölja det..

-Hej Daffsen!, Oscar kommer gående från ingenstans och lägger sig direkt i samtalet.
-Felix, jag såg dig, säger Oscar för att förtydliga Daff's misstankar.

MEN SKOJAR DOM ELLER?!!

Daff kollar bestört på mig då han förstått att hanns misstankar stämde.