PLAYER {Foscar}

0.1

"Oscar sluta lek med pennan"
Min lärare tittar irriterat på mig. Jag skrattar högt. "Sluta lek med pennan, sluta lek att du är duktig på att undervisa" säger jag kaxigt och sträcker på mig. Läraren tittar osäkert på mig och ser lite obekväm ut. "Ska du fortsätta idag eller?" Jag snättar iväg pennan så att den flyger över rummet och träffar den korkade läraren i huvudet. Han ger mig en osäker blick och harklar sig lite.
"Eh vart var jag. Juste ja" börjar han försiktigt.
"Du var vid delen då du skulle tala om hur du fick detta usla jobbet" flinar jag och lägger armarna i kors. Klassen fnissar lite. "Oscar jag måste få be dig att vara tyst nu" läraren låter lite ansträngd. "Jag måste få be dig att hålla käft" kontrar jag.

Att leka med lärarna är det bästa jag vet. Kanske för att jag vet att det är jag som har makten. I Slut änden är det jag som har sista ordet. Så är det alltid och jag är van vid det.

***
Jag smäller igen mitt skåp. Bredvid mig står en liten kille och plockar ut sina böcker. Det är Felix Sandman. Skolans största tönt. Han har A i alla ämnen men pratar bara om han måste. Tyvärr har jag både spanska engelska och matte med tönten. För omväxlingsskull tänker jag ändå försöka vara snäll mot honom.
"Vi har Engelska nu va?" Jag lutar mig mor hans skåp och fyrar av ett klassiskt Oscar leende. Han skakar försiktigt på huvudet. "Nej, matte" mumlar han generat. "Aha ok" Jag skruvar lite på mig. "Ska du inte gå då?" Frågar jag med en kaxig underton. Han nickar snabbt och börjar gå mot mattesalen. Jag fnyser till. Jävla tönt.

Med en duns slår jag mig ner på en stol i klassrummet. Framför mig sitter Omar. Min såkallade bästa vän.
Han sitter med armarna över bröstet och gäspar. "Eyy latino" jag sträcker mig lite över bordet för att kunna prata med honom. "Vad?" Han vänder sig om och ger mig en trött blick. "Vad gör du efter skolan?" Slänger jag ur mig, med en uttråkad underton för att få det att låta lite bättre. "Är hos tandläkaren. Pappa tvingade mig. Men tro fan inte att jag tänker sitta där med tjugo traktorer i käften och gapa som en jävla guldfisk" Omar himlar med ögonen och vänder sig framåt igen.
Läraren som har kommit in i klassrummet börjar babbla om något arbete vi ska göra. Eftersom att matte intresserar mig till 0% lyssnar jag inte.
"Oscar, du ska jobba med Felix"
Jag tittar snabbt upp. "Va?" Säger jag chockat. "Du ska jobba med Felix" läraren ler lite mot mig.
Hela jag bubblar till av ilska.
"Tro inte att jag tänker sitta och jobba med den tönten, det kan du drömma om!" Säger jag och reser mig upp.
Av en slump råkar jag möta Felix blick. Han ser ledsen ut. Förmodligen av mitt ordval tönten.
"Men nu är det som det är Oscar, och du ska jobba med Felix!"
Jag tittar förbannat på läraren men svarar inte. Med en suck sjunker jag ner på stolen igen.
Ska jag verkligen behöva dela resten av terminens mattelektioner tillsammans med Felix Sandman?! Han är ju världens töntigaste kille!
"Ni kan nu gå till era grupper och starta med uppgifterna"
Läraren tittar ut över klassen och gör en gest att det är okej att resa sig upp.
Jag himlar med ögonen mot Omar som hånler mot mig.
Med långsamma steg börjar jag röra mig mot andra änden av klassrummet där Felix så dumt har placerat sig. Jag ger honom en ointresserad blick och slår mig ner bredvid honom.
Han flyttar lite på sig och tittar ner i bordet.
"Ska vi börja eller hade du tänkt sitta och stirra ner i marken hela dagen?" Frågar jag irriterat. Han tittar förskräckt upp och skjuter över pappret till mig.
"Viskagörahelahäftetochsedangåvidaretillseltvå"
Hela meningen han just slängt ur sig sitter ihop och han pratar snabbt utan att ta in någon luft alls.
"Säg det där igen och försök att chilla. Man hör inte vad du säger" muttrar jag.
" Vi ska göra hela häftet och sedan gå vidare till del två" denna gången lyckas jag iallafall uppfatta vad han sa, även om han pratade tystare nu än vad han gjort förra gången.
Jag tittar på honom. Han har en vit keps nedtryckt på huvudet, en blå tjocktröja och ett par svarta jeans. Jag skakar på huvudet och försöker tycka bort en läskig tanke.
Han är inte ful
Orden ekar i mitt huvud gång på gång. Försöker min hjärna intala mig själv att Felix Sandman är snygg?!
Istället för att försöka trycka bort den hemska tanken tar jag ut min orolighet på Felix, som för tillfället både råkar vara anledningen till den förfärliga tanken och sitta närmast.
"Ska vi börja idag eller ska du sitta och visa att du är en tönt trots allt?!" Jag nästan spottar ut orden.
"Förlåt" Hans tunna röst skär in i mina öron och får mitt hjärta att slå ett extra slag.
I ren panik greppar jag tag i pappret och sliter pennan ur Felix lilla hand.
Jag klottrar ner några uppgifter och ska precis gå vidare när Felix petar på mig. "Vad?!" Fräser jag. "Det är fel, det ska vara en uträkning till"
Han tar försiktigt pennan ur min hand och ritar upp nånting jag inte förstår.
"Titta här, du måste ta den första uträkning med den tredje för att få fram alternativ två. Sedan måste du multiplicera med tre eftersom att det är tre olika uträkningar. Förstår du?"
Han tittar försiktigt på mig.
Chockat tittar jag på honom. Konstigt nog förstår jag precis vad han menar. "Ja jag förstår" svarar jag och harklar mig lite. "Bra" nästan viskar han.
"Då kan ni få gå. Idag skulle vi bara börja lite smått"
Läraren ler åt oss.
Jag reser mig hastigt upp och försvinner ut ur klassrummet med en väldig fart.
Omar måste ha misstänkt något för han ropar efter mig. Jag ignorerar honom och fortsätter mot mitt skåp.
Från ingenstans kommer Felix upp bredvid mig! Jag smäller snabbt igen mitt skåp och skyndar mot matsalen. Vid dörren in står han igen. Jag vänder mig stressat om för att inte titta på honom. Han står framför mig igen! "Men försvinn då" Skriker jag och rusar förbi honom. "Oscar" Omar tar tag i min arm. "Vad är det med dig?" Frågar han.
Jag återfinner snabbt mig själv och försöker komma med en ursäkt.
"Inget" blir mitt usla svar.
Jag vet ju att Omar mycket väl också vet att nått tynger mig. Till min lättnad skakar han bara på huvudet och lägger armen runt mina axlar.
"Knäppa jävel" flinar han. Ett litet leende sprids på mina läppar.
Utan Omar hade jag varit körd. Han är min bästa vän i alla lägen.
Påväg in i matsalen möter vi Felix och nån annan tönt kille. Jag tittar snabbt ner och går förbi honom utan att ge honom så mycket som en blick. Detta är inte bra, inte bra alls....
____________
Jag vet inte varför jag ville skriva denna. Men Foscar är väl alltid kul;)