PLAYER {Foscar}

1.6

* ej redigerat *
Oscar

Jag ser hur bilen träffar Felix rygg med en hög smäll. Jag skriker högt och ser hur han faller ihop.

Tårarna rinner ner för mina kinder medans jag rusar ut på vägen. "Felix!" Skriker jag och faller på knä bredvid honom. "Felix" Piper jag och skakar honom våldsamt. En kille hoppar ut ur bilen och tar fram sin telefon.

När han ringt efter en ambulans kommer han fram till mig. "Herregud! Hur mår killen?"

Frågar han. Jag fylls av ilska och tittar förbannat på honom. "HAN HAR ETT NAMN OCH HAN HETER FELIX. OCH VAFAN SER DU UT SOM. HAN ÄR JU FKN AVSVIMMAD ÄR DU DUM!! JÄVLA MÖRDARE!" Skriker jag och hoppar på killen. En ambulans stannar lite längre ner på gatan och en kille hoppar ut och springer fram till oss. Snabbt drar han mig ifrån den andra killen. "MÖRDARE" Skriker jag igen.

-x-

Jag sitter på sjukhuset och stirrar in i väggen. Dem sa bara att Felix värden var dåliga. Det oroar mig så mycket men jag önskar så att det kommer ordna sig.

En läkare öppnar dörren till rummet de har placerat Felix i.

"Hej, är det du som är Oscar?" Frågar han stressat. Jag förmår mig inte svara utan nickar bara snabbt på huvudet. "Jo, Oscar...Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta. Men just i nuläget ser det inte alls ljust ut"

Jag stirrar på läkaren. "Vadå inte ljust ut" piper jag. "Felix värden visar att det så gott som är kört"

Jag bubblar återigen till av ilska. "VADÅ KÖRT?! ÄR DU DUM ELLER" Skriker jag.

"Oscar lugna ner dig snälla! Vi gör såklart allt för att Felix ska klara sig"

Jag suckar, jag vet att det inte är någon ide att stressa upp sig.

"Tror du att han kommer klara sig, på allvar?" Frågar jag tyst.

Läkaren tittar sorgset på mig. "Jag vet inte Oscar, jag vet inte" Suckar han.

-x-

Tiden går så otroligt långsamt. Jag måste ringa Ogge. Han är ju den ända som faktiskt känner till min och Felix relation. Snabbt fiskar jag upp mobilen ur fickan och knappar in Ogges nummer.

"Hej Ogge, det är jag" Piper jag
"Hej Oscar, vad har hänt?" säger han oroligt.
"Felix blev påkörd av en bil och nu är han på sjukhuset. Du måste komma fort" Gråter jag.
"Oj! Jag kommer så fort jag kan!"

Jag lägger på och lutar mig bakåt i stolen.
Herregud! Allt blev bara helt kaos. Jag älskar Felix och om något händer honom vet jag inte vad jag jag gör! Hur ska jag klara mig utan honom?

Någon kommer emot mig. Ogge kommer fram till mig och ger mig en kram. Jag slår armarna runt honom och lutar huvudet mot hans axel. Ingen utav oss säger något.
Ogge drar handen över min rygg.
Tillslut bryter han ändå tystnaden. "Felix klarar sig" säger han kort.
"Men tänk om" börjar jag. Ogge lägger handen för min mun. "Han klarar sig" upprepar han.
Jag vet inte om jag ska tro på Ogge eller inte. Jag hoppas ju av hela mitt hjärta att Felix ska överleva men Ogge kan ha fel. Om jag börjar tro på Ogge. Kommer jag att hoppas för mycket, och därefter bli helt krossad om Felix inte klarar sig. Men om jag inte hoppas alls, kommer jag att må så dåligt och sådan ångest och dåligt samvete för att jag inte litade på att Felix skulle klara sig!
Hoppet inom mig finns där, men jag kan ändå inte låta bli att tro lite på att det är försent.
"Oscar, tack för att du förstår"
Jag vänder upp huvudet mot Ogge och tvingar fram ett leende. "Ingen orsak. Jag vill bara att du ska må bra" svarar han.
"Ge mig en kyss, och torka mina tårar" nynnar jag. Ogge vänder upp mitt huvud.
Han skrattar lite. "Jag ska inte kyssa dig" skrattar han. Jag kan inte låta bli att le. "Du får göra det om du vill" mumlar jag. Ogge rynkar ögonbrynen och tittar på mig. Innan jag hinner ångra vad jag nyss sagt trycker han sina läppar emot mina. En dum, pirrande - väldigt pirrande känsla sprider sig genom min kropp. Försiktigt sätter jag mig i Ogges knä och lägger armarna runt hans nacke, utan att avbryta kyssen. Jag trodde att Ogge skulle dra sig ifrån men han trycker sig bara närmre mig och leker med händerna i mitt hår. Till min stora glädje känner jag snart hans tunga nudda min läpp. Jag öppnar munnen och låter hans tunga leka med min.
Mina tankar tar över mitt huvud mitt i den väldigt långa kyssen.

Vad håller jag på med egentligen? Jag hånglar med Ogge? Min bästa vän!

Tillslut drar Ogge sig tillbaka. "Förlåt" säger han Skärrat. "D-det är okej...det var mitt fel" stammar jag. Ogge skakar sakta på huvudet. "Nej det var jag" mumlar han. Jag tittar på honom och kan urskilja tårar som smått börjat samlas i hans ögon. Dem börjar stilla rinna ner för hans kinder. "Nej Ogge snälla gråt inte" ber jag och torkar hans tårar. "Jag är så jävla självisk! Felix kanske dör och jag bryr mig bara om mig själv" Piper han.
Jag vinklar upp hans ansikte. "Hjälper det om du får en puss?" Frågar jag och ler lite. Han slår ner blicken lite. Jag lägger handen under hans haka och vinklar upp hans ansikte mot mig igen. Sedan trycker jag mina läppar mot hans igen. "Oscar tycker du inte att detta är fel?" Ogge drar sig ifrån igen. "Jag tror att jag gillar dig Ogge" mumlar jag. "Nej du inbillar dig bara" han torkar irriterat bort tårarna. "Nej det gör jag inte! Det pirrar i hela min kropp när jag kysser dig. Jag blir glad av att vara med dig. Jag vill bara va med dig hela tiden och när du inte har dina läppar emot mina känner jag helt tom" jag avslutar mitt lilla tal och tittar på honom. "Du tycker bara så just nu. Ingen blir kär i någon som mig!" Ogge höjer rösten. "Jag blir det! Jag blir kär i någon som dig!"
Ogge skakar på huvudet. "Nej! Ingen tycker om mig. Jag fick det bekräftat i 8 år!" Skriker han och reser sig upp. Jag tar snabbt tag I hans hand. "Lugna ner dig!"
Jag reser mig upp och ger honom en kram. "Sluta säga så. Jag tycker om dig"
Försiktigt drar jag handen över hans lena kind och kysser honom igen.

Egentligen är jag dum i huvudet som gör detta. Felix liv svävar mellan himmel och jord och det ända jag gör är att sitta och kyssa Ogge. Felix förtjänar inte mig, det vet jag. Men jag älskar honom. Eller?

___________
Förlåt men asså. Ogge och Oscar är sååå söta...
Och Oscars tankar förändrades väldigt fort...
Men vad det beträffar Felix...